bokidioten

I en kommentar till mitt inlägg de bästa ungdomsböckerna skriver Anna om hur illa ebrörd hon blev av mobbningen i vi kallar honom Anna. Att säga att mobbning är ett aktuellt ämne är en underdrift, liksom att säga att det är otäckt. (Och är det inte intressant att det finns så många fler mobbade än mobbare? Borde det logiskt sätt inte vara tvärt om?

Förutom Vi kallar honom Anna  av Peter Pohl handlar Goldings Flugornas herre också om mobbning. Den senare fokuserar mer på hur det sociala systemet ser ut som skapar mobbning, underordning och överordning, i en grupp. (I Stephen Kings bok hjärtan i Atlantis ingår en analys av Flugornas herre).

En annan bok - som är aktuell i dagarna då den går som radioföljetång måndag till fredag i P1 - är Kattöga av Margaret Atwood. Till skillnad från de två tidigare böckerna är perspektivet helt utifrån den mobbades sida. Och det gör ont att höra det - hur det är ett sinnrikt nätverk där Elaine aldrig kan göra rätt. Så sinnrikt är det att hon fortfarande som gammal inte har släppt det. Och under en lång tid inte ser sig som mobbad.

Den sista boken handlar om vuxen-mobbing. Karin Wahlberg har i boken hon som tittade in beskrivit ett självmord orsakat av mobbning. Självmordet leder senare till mord och kan flätas in i intrigen på en deckare.