bokidioten

Såg inne på pocketbloggen ett inlägg om en brittisk sömn-piller lista. Alla de här böckerna som man aldrig har läst, alltid känner en svag känsla av att jag borde nog... Av de jag har hört talas om äger jag de flesta, läst en hel del. Men varför har jag läst dem?

1. Vernon God Little av DBC Pierre. (Har aldrig ens hört talas om . Faktiskt)
2. Harry Potter och den flammande bägaren av J.K. Rowling. (Äger och har läst med glädje)
3. Odysseus av James Joyce. (Äger. Och har verkligen inte läst. Inte ens försökt)
4. Kapten Corellis mandolin av Louis De Bernieres. (Äger, har läst och ligger på min personliga topplista)
5. Cloud Atlas av David Mitchell. (Har aldrig ens hört talas om! Britter kanske känner igen den här boken mer än svenskar?)
6. Satansverserna av Salman Rushdie. (Äger inte. Är det någon som har ett ex de kan avvara? Jag vill så gärna äga den boken!, har läst och ligger på min personliga topplista)
7. Alkemisten av Paulo Coelho. (Äger och läste med en känsla av att det här var nog djupt. Lämnade inget bestående intryck)
8. Krig och fred av Leo Tolstoj. (Äger. Har inte läst)
9. De små tingens Gud av Arundhati Roy. (Äger inte. Har inte läst. Hört delar av den som radioföljetång, det räckte för mig)
10. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. (Äger. Har läst. Kommer inte ihåg alls.)

Återigen vill jag åberopa min rätt att (trots att jag är förtjust i listor) ifrågasätta vems smak jag "benchmarkar". Vem är det som har tagit på sig rollen som smak-polis?