bokidioten

Jag har blivit utmanad av Pi.

Utmaningen handlar om litterära hjältar. Hjältar som man minns länge efter att man har läst boken, och som på något sätt har blivit större än både boken och författaren. Jag önskar att jag inte glömde så fort! För visst har jag läst böcker med personer som blivit hjältar eller anti-hjältar. Med viss reservation för att jag imorgon kommer på någon än viktigare har jag här en lista på ett par (anti)-hjältar som betyder något speciellt för mig.

Barbara Havers. Ni vet, hon som är smart men ful i Elizabeth Georges deckare? Aldrig att jag skulle läst och köpt alla dessa böcker om det inte vore för Barbara. Hur ska det gå för henne? Hur ska hon klara sig? Och hon klarar sig jämt, fastän hon är så fel.

Arthur Dent. Från liftarens guide, förståss. Hur skulle jag själv reagera om jorden gick under en vanlig torsdag och jag blir hemlös i galaxen? Ytterst sympatisk, och tapper i omöjliga sammanhang ger han aldrig upp. Med ett visst undantag för all sin tid i en förhistorisk grotta i Islington.

Norea i Noreas saga. Det var ett tag sedan jag läste boken, men jag minns den självklarhet Norea lever sitt liv. Hon är en förebild och jag kommer ihåg att det kändes som om jag kände henne. Eller i alla fall ville vara henne ibland.


Sen finns det ju en annan typ av hjältar. Jonatan i bröderna lejonhjärta är väl nästan så nära en traditionell hjälte man kan komma.  Detsamma med Anjalis i den som vandrar om natten. När jag var tonåring beundrade jag the motorcycle boy i Rumble fish. Men min syn på hjältar har nog ändrats sedan dess: en riktig hjälte är en underdog som visar att det går att klara sig bra i alla fall! 



Jag utmanar boktokig, Belgarion och Camilla!