bokidioten

de tre fördömda
Alan Garner

Jag läste den här boken för säkert tio år sedan och minns att jag var imponerad av den, av att jag aldrig tidigare hört talas om den, och att den beskrevs som en ungdomsbok. Jag hade inte alls samma upplevelse av boken den här gången. Jag blev faktiskt ganska besviken på den.

Jag är en snabbläsare - på gott och ont. Fördelen är förståss att jag hinner läsa väldigt mycket. Nackdelen är att jag inte kommer ihåg det jag läser. Å andra sidan innebär det att jag kan läsa om samma deckare var tionde år utan att komma ihåg vem som är mördaren. När jag nu läste om de tre fördömda kom jag inte ihåg något av min tidigare läsning.

Boken börjar mitt i. Hela första kapitlet använder jag för att ta mig in i boken - och på sätt och vis är det vad jag håller på med rakt igenom hela boken. Vi har tre ungdomar, Gwyn, Roger och Ali (Alison). Vi har tre föräldrar - Nancy, Clive och Margaret, och samtliga befinner sig i ett hus som Ali äger då Ali hittar en servis med ett blom-mönster på vinden. Ali kalkerar blommönstret och sätter samman det till ugglor. Tvångsmässigt gör hon det med alla tallrikarna. Allt eftersom hon gör det försvinner mönstret från tallrikarna, och pappersugglorna försvinner.

två tredjedelar av boken ägnar jag mig åt att lista ut:
för det första: är Gwyn en pojke eller flicka? Ibland står det hon, ibland han. Rätt svar: en pojke.
för det andra: hur är barnen relaterade till de vuxna? Rätt svar: Gwyn är son till Nancy som är kokerska i sommarhuset, Roger är son till Clive som nyligen gift sig med Margaret som är mamma till Alison.
för det tredje: hur gamla är de egentligen? Rätt svar: mellan femton och tjugo, baserat på fritidsintressen och skolgång.

Eftersom jag  var så upptagen med att lista ut svaren på de tre frågorna blev det krångligt att följa med i handlingen. Jag tänker att detta är ytterligare ett bevis på att det inte bara är viktigt vad som händer i boken, men också att det berättas på ett sådant sätt att det går att följa. För ovanpå den här historien, med sina dimensioner av klass-skillnader (Nancy & Gwyn: arbetarklass; Margaret & Ali: överklass; Clive & Roger: nyrika uppkomlingar) och geografiska skillnader (medan Nancy & Gwyn är walesare, är de andra inte det och är ganska okunniga om det som händer omkring dem) finns också en mytologisk dimension.

Jag är inte så hemma i walesisk mytologi, men i boken får vi uppleva ett mytologiskt triangeldrama genom våra huvudpersoner Gwyn, Roger och Ali som agerar i rollerna som  Lleu, Gronw och Blodeuwedd. Boken är förvisso läsvärd, men kräver en del koncentration. Jag förstår mer om motsättningar mellan Wales och England när jag läst boken (som verkligen är spännande!)