Författarens tolkning
I gårdagens Corren recenserades RHs senaste bok och i samband med det fick han också frågan om varför han skrev boken Pompeii. Han berättade att han ville skriva om teknologin i USA och att han gjorde det genom att skriva om akvedukterna i romartidens Campanien!
Jag är inte säker på att RHs förklaring gör mig klokare, men i vart fall gör den mig ödmjukare: även om jag tycker mig ha förstått en bok finns det andra tolkningar. Bland annat den i författarens huvud.
Hej!
Har du kollat på Tradera efter böckerna du söker till dina samlingar? Jag sökte på några av Femböckerna du saknar och det finns massor!!! Många även på Köp direkt.
//Kerstin
tack Kerstin! Jag har funderat på det men ännu inte fått tummen ur.
Tradera är spännande, men, ajaj, farligt!
Min gamla latinlärare var väldigt förtjust i att berätta om en person som han läste littvet med. Personen hade disputerat på en då levande svensk poet och tolkat hans poesi. Så skickade han sitt verk till poeten som svarade att "det var väldigt intressant, men det stämmer inte, det var inte så jag tänkte när jag skrev dikterna" och hans studiekamrat svarade "JOOOOO, det var det nog ändå." Förmätet? Tja, ens egen tolkning av en text är väldigt väldigt viktig.
Hmm...funderar du någonsin på hur vi läsare uppfattar bloggen Bokidioten? ;)
Oj, det var en svår fråga du ställde Charlotte! Jag har bestämt mig för att för en gång skull inte främst tänka på hur andra uppfattar mig (=det jag gör) utan bokidioten skriver jag för mig själv. Så visst har jag funderat på det, men jag har aldrig kommit fram till ett bra svar.
Det var en bra anekdot om poeten! Jag har för mig att en forskare på Sara Lidman bodde en period hemma hos Sara och det konstiga som då kunde uppstå, när forskaren såg bekymrad ut över någon fas och att då "objektet" var närvarande. Hur håller man då isär person och professionalitet?
Jaja, frågan var mest ett skämt, eller en egen reflexion till följd av anekdoten som jag vände mot dig istället. Ta det inte så allvarligt. Vi älskar dig som du är =)
Jag kan väl säga att självreflektion på upmaning av andra är en yrkesskada. Hela jag var nog inte hemma än! ;)