En kortfattad historik över nästan allting
Bill Bryson
Den här boken har tagit nästan hur lång tid som helst att läsa men jag har älskat varje sida. Boken är något så ovanligt som en rolig faktabok. En vetenskapsjournalist som gett sig katten på att förstå naturvetenskapen har, med utgångspunkt i diverse färgstarka vetenskapsmän undersökt och redogör för, hur naturen fungerar och hur vår syn på naturvetenskaperna har förändrats.
Man har roligt när man läser den. Han är en mästare på att förklara så att man förstår med ett minimum av grundkunskaper. Och han gör det med glimten i ögat.
Det är ett sätt att se på boken. Som infotainment. Jag har läst hela boken, ett par hundra sidor, och jag önskar att jag kom ihåg mer än jag gör. (Hur ska man göra för att komma ihåg vad man läser?)
Ett annat sätt att läsa boken på är som ett exempel på hur vetenskap utvecklas. Gång på gång presenteras läroboksexempel på hur vetenskap utvecklas: teorin är mer eller mindre klar när en lite anomali ligger och gnager. Den lilla anomalin ger upphov till nya (bespottade) teorier som efter längre eller kortare tid blir mainstream. Som med kontinentaldriften, tex, som på kort tid gick från bespottad kufisk teori till Sanning. Är detta ett medvetet grepp från Brysons sida, eller en enkel redogörelse för hur naturvetenskaperna vuxit fram?
Som samhällsvetare undrar jag var samhällsvetarna har tagit vägen. Går det att skriva en motsvarande bok för samhällsvetenskapernas historia? Hur skulle det se ut? DÄR har vi ett projekt jag gärna skulle se!
[http://addendum.wordpress.com/2006/06/30/en-kortfattad-historik-over-nastan-allting/]
Jag fann också boken mycket fascinerande! Men hur skulle en motsvarighet för samhällsvetenskaper se ut? Det skulle ju mera bli en idéhistoria och sådana finns ju. Men detta att greppa ett stort ämne, ge en verklig överblick! Det kräver enormt mycket. Vi är dessutom mera benägna att hylla specialisterna än generalisterna. Specialisterna producerar ju nytt vetande - och vi tenderar att undervärdera generalistens överblick som en typ av vetande. Lästips: Tor Nörretranders Märk världen - ännu en överblickare och sammanfattare.
PS Det som slog mig när jag läste boken var hur lite vi vet om vissa saker!
Jag älskade oxå Bryson, mest för att han fick mig att känna mig smart för att jag förstod, tror jag!
Kuhn presenterade en teori om hur vetenskap utvecklas, så det är inte Brysons egen idé om att anomalier gnager och till slut utmanar den rådande idén, den presenterades -79 om jag inte minns fel. Hela Brymans bok funkar som en lysande illustration om hur den teorin funkar.
Kuhn konstaterade dock lite ironiskt att vetenskapen oftast förändras när den äldre generationens forskare dör och en ny tar vid...
Makt, prestige, kontakter och pengar är oxå nyckelord för att förklara vilken vetenskap som blir Sanning. Det här är så intressant att jag skulle önska att Bryson skrev mer om just det. Och gärna om samhällsvetenskapen! :)