Enhet
Enheten
Ninni Homqvist
För många år sedan köpte och läste jag boken kostym. Den rensade jag ur bokhyllan i våras och bestämde mig för att undvika namnet NH. Tur att man kan ändra sig! Enhet är verkligen en läsvärd bok. Språket är levande och genomtänkt. Flera gånger "lurar" hon oss med språket: hon lindar in oss i en känsla av trygghet för att sedan i en kort mening visa på en annan verklighet.
Boken är en dystopi och har en del av tankegodset (och begreppsapparaten) gemensam med Never let med go. Bokens idé är enkel: i ett framtida Sverige utesluts ensamstående utan barn ur samhället vid femtio/sextio års ålder. De sänds till enheten där de utsätts för experiment och blir tvångsdonatorer. Hur beter sig människor i en sådan situation?
NH bygger på ett trovärdigt sätt upp en berättelse kring denna enkla idé. Hon skissar upp hur ett samhälle hamnar i en sådan situation och fortfarande anser sig vara demokratiskt. Hon skildrar hur de utstötta människorna anpassar till situationen. Och framförallt skildrar hon miljöerna på enheten på ett sätt att man nästan känner att man är där.
Boken är självklart samhällskritisk och driver vissa idéer till sin spets. Ett samhälle som ser sina medborgare som tillgångar (humankapital tex eller som barnalstrare) istället för att se sig själv som den struktur som får medborgarnas liv att fungera bättre kan hamna här. Vi får också se hur värderingarna i ett samhälle kan förändras och det otänkbara blir självklart, till och med för dem som utesluts.
Läs den!
Ninni Homqvist
För många år sedan köpte och läste jag boken kostym. Den rensade jag ur bokhyllan i våras och bestämde mig för att undvika namnet NH. Tur att man kan ändra sig! Enhet är verkligen en läsvärd bok. Språket är levande och genomtänkt. Flera gånger "lurar" hon oss med språket: hon lindar in oss i en känsla av trygghet för att sedan i en kort mening visa på en annan verklighet.
Boken är en dystopi och har en del av tankegodset (och begreppsapparaten) gemensam med Never let med go. Bokens idé är enkel: i ett framtida Sverige utesluts ensamstående utan barn ur samhället vid femtio/sextio års ålder. De sänds till enheten där de utsätts för experiment och blir tvångsdonatorer. Hur beter sig människor i en sådan situation?
NH bygger på ett trovärdigt sätt upp en berättelse kring denna enkla idé. Hon skissar upp hur ett samhälle hamnar i en sådan situation och fortfarande anser sig vara demokratiskt. Hon skildrar hur de utstötta människorna anpassar till situationen. Och framförallt skildrar hon miljöerna på enheten på ett sätt att man nästan känner att man är där.
Boken är självklart samhällskritisk och driver vissa idéer till sin spets. Ett samhälle som ser sina medborgare som tillgångar (humankapital tex eller som barnalstrare) istället för att se sig själv som den struktur som får medborgarnas liv att fungera bättre kan hamna här. Vi får också se hur värderingarna i ett samhälle kan förändras och det otänkbara blir självklart, till och med för dem som utesluts.
Läs den!
Kommentarer
Postat av: AnnCharlott
Åhh, gillade du inte Kostym? Jag tyckte att den var riktigt bra. Ja, kanske inte alla novellerna. Men på det stora hela gillade jag den. Och Enheten låter som en riktigt spännande bok. Vet inte om det är något fel på mig, men jag äälskar dystopier :)
Postat av: Spectatia
Vad spännade! Jag älskar "Never Let Me Go" som jag bloggade om så sent som igår, så det här verkar vara något jag ska kolla upp. :-)
Postat av: Lukassigrun
Very well done. I enjoyed the site.
Trackback