I dödens väntrum. Reportage
I dödens väntrum. Reportage
Christer Berglund
Detta är en samling med 16 reportage skrivna av Christer Berglund. Jag plockade på mig den på Landvetters flygplats, trots att ett citat av Leif GW Persson pryder omslaget. Rakt igenom boken vacklar jag i min uppfattning om den - jag är äcklad, skrämd, överlägset fnysande, men aldrig uttråkad.
I somras köpte jag nummer tre av den emminenta tidskriften SPRÅK. En av de många bra artiklarna handlar just om hur man skriver reportage. Hantverket skildras, och plötsligt fick jag upp ögonen, och blev till och med lite avundsjuk: varför kan inte jag det här? Tänk om jag som forskare behärskade lite av reportage-skrivandets hantverk, vad mycket bättre jag då kunde bidra till tredje uppgiften!
Jag tror att det var därför jag köpte boken - nu hade nyfikenheten över reportagets stilistik väckts. Men steget är långt från Zaremba till Berglund. Eller, om man så vill, från DN till Café. Det är en sjaskig verklighet CB skildrar. Han frossar i detaljer (plötsligt kände jag igen hur Gellert Tamas skriver i lasermannen : det där övertydliga, faktaspäckande, nästan-som-man-är-där stuket) och det är lite sensationslystet. Jag är inte målgrupp - verklighetens våld intresserar mig inte, fascinerar mig inte. Jag gillar inte ens efterlyst.
Det är ett snävt urval av ämnen: han skildrar mord och mördare, psykiskt sjuka, Janne Josefsson, boo.com, porrkungen Berth Milton, Amelia Adamo. Hela tiden är det lite för sensationslystet, upphausat - inte är det en så mörk hemlighet Janne Josefsson bär på!
Han skildrar den verklighet jag inte vill se, inte vill kännas vid Hans sätt att beskriva dessa människor, som jag inte vill identifiera mig med, kryper under skinnet. Nej, jag vill inte att det ska finnas pedofiler som rövar småflickor från deras sovrum. Tryggheten rämnar.
Mot slutet av boken har jag kommit över min motvilja och börjar kunna se att CB inte glorifierar våld eller brott. Tvärtom skildrar han så rakt att porträtten blir utelämnande och avklädda. Det är en styrka och jag kan nu, sedan jag smält reportagen, rekommendera boken. Men jag kommer att sova med dörren låst ett bra tag framöver.
Jag har läst de flesta reportage i den boken, och vissa sitter fortfarande kvar. Skildras otroligt bra tycker jag!
Jag gillar Gellert Tamas sätt att skriva, just det där utlämnande avklädda. Den här boken kommer jag definitivt att läsa!
Intressant att ni båda tycker om hans reportage (de lästa respektive tanken på att läsa dem)! Jag är kluven till dem, men nyfiken på att läsa mer reportage.
Den här boken fick jag i Adlibris ena bokklubb. Tog upp den för att börja läsa den igår, men valde bort den igen. Ska läsa den snart!
Kul att höra någon som läst den!
Kram
/Ango
jag har aldrig heller vare sig sett den eller hört om någon annan som läst den heller! Jag ser fram emot att läsa vad du tycker om den!