Roms vatten
Roms vatten
Maud Webster
MW har skrivit en fantastisk bok om Rom - allt på temat Roms vatten. Jag har svårt att släppa boken när jag väl har satt tänderna i den och jag börjar längta intensivt till Rom. Boken är uppdelad i två delar - dels en faktadel, dels en ambitiös promenad-guide.
Fakta-delen (jag använder benämningen i brist på bättre) är uppdelad i fem kapitel: ett om" vatten under broarna" (om Tibern), ett om "ljusa och mörka vatten" (om källor och kloaker), nästa om "akvedukterna", näst sista om "vatten till övers" (om spektakulärt vattenanvändande) och det sista om "fontänernas huvudstad".
Boken är välskriven och jag avundas henne den förmåga hon besitter att skriva underhållande om något som faktiskt skulle kunna vara rätt tråkigt. Istället väcker boken helt andra känslor - och insikter - hos mig. Som det där med Roms sju kullar. Under den period jag bodde i Rom letade jag efter de sju kullarna. Jag hittade massor med kullar, men jag kunde inte förstå hur romarna kunde få dem till just sju. Här förklarar MW hur kullarna var än mer markerade för tvåtusen år sedan eftersom markhöjden har varit betydande (upp till 20 meter!!).
Jag blir också imponerad av Rom som stad och romarriket som civilisation. Liksom de flesta har jag väl ibland ägnat en flyktig tanke åt vatten&avlopp: typ att det skulle vara svårt att klara sig utan systemen. Men de är liksom för stora för att jag ska göra något annat än att ta dem för givna. När jag läser MW börjar jag plötsligt fundera på var vattnet i Linköping kommer ifrån och hur avloppsvattnet tas om hand. Hur har man byggt upp systemet? Vad kan det leda till? Och, i nästa steg, blir jag så imponerad av att romarna fick ett så stort tekniskt system att fundera under så lång tid. Jag tänker att det måste vara ett kännetecken för en civilisation att det kan bygga upp och underhålla stora tekniska system som kräver arbetsdelning. På så sätt får jag en glimt av en del av den romerska civilisationen och förstår en hel del mer om dess komplexitet.
Jag har varit så mycket i Rom att jag för länge sedan glömt bort dess kulturgeografi. Varför ligger Rom där det ligger och vad är det som påverkat Rom att utvecklats som det gjort? En viktig del av svaret är floden Tibern som för dagens resenär framstår som en parantes. Floden flyter fram, trög och grå, mellan höga murar och dess enda funktion tycks vara att utgöra en gräns, fysiskt och kulturellt, till Trastevere. I den här boken påminns man om att Tibern är en förutsättning för Rom - och också stadens värsta fiende (bortsett, möjligtvis, från barbarerna). MW visar förtjänstfullt hur romarna nyttjat och utnyttjat Tibern.
Jag gillar verkligen den här boken och den fyller förtjänstfullt sin plats i min Rom-samling. Men glöm inte Lundins bok Om Rom och hans kapitel om vattnet i Rom! Skildringarna och språkdräkterna kompletterar varandra fint. Inte minst hans skildring av trappist-munkarna ger en pusselbit till om vatttnet i Rom.
Det enda jag verkligen, verkligen saknar i den här boken är ett rejält register. Jag skulle vilja kunna slå upp påvar och gator. I nästa upplaga, kanske?
Andra röster om Roms vatten
"Släcker kunskapstörst men går inte på djupet"
Lars Lönnroth/SvD
Roms vatten" från i fjol är inte bara en genomarbetad volym om sötvattnet i Rom från antiken till i dag.
Karina Sundkvist/Piteåtidningen
"Det här är sann läsunderhållning för Roms alla vänner i Sverige."
Ola Persson/Italienspecialisten
Maud Webster
MW har skrivit en fantastisk bok om Rom - allt på temat Roms vatten. Jag har svårt att släppa boken när jag väl har satt tänderna i den och jag börjar längta intensivt till Rom. Boken är uppdelad i två delar - dels en faktadel, dels en ambitiös promenad-guide.
Fakta-delen (jag använder benämningen i brist på bättre) är uppdelad i fem kapitel: ett om" vatten under broarna" (om Tibern), ett om "ljusa och mörka vatten" (om källor och kloaker), nästa om "akvedukterna", näst sista om "vatten till övers" (om spektakulärt vattenanvändande) och det sista om "fontänernas huvudstad".
Boken är välskriven och jag avundas henne den förmåga hon besitter att skriva underhållande om något som faktiskt skulle kunna vara rätt tråkigt. Istället väcker boken helt andra känslor - och insikter - hos mig. Som det där med Roms sju kullar. Under den period jag bodde i Rom letade jag efter de sju kullarna. Jag hittade massor med kullar, men jag kunde inte förstå hur romarna kunde få dem till just sju. Här förklarar MW hur kullarna var än mer markerade för tvåtusen år sedan eftersom markhöjden har varit betydande (upp till 20 meter!!).
Jag blir också imponerad av Rom som stad och romarriket som civilisation. Liksom de flesta har jag väl ibland ägnat en flyktig tanke åt vatten&avlopp: typ att det skulle vara svårt att klara sig utan systemen. Men de är liksom för stora för att jag ska göra något annat än att ta dem för givna. När jag läser MW börjar jag plötsligt fundera på var vattnet i Linköping kommer ifrån och hur avloppsvattnet tas om hand. Hur har man byggt upp systemet? Vad kan det leda till? Och, i nästa steg, blir jag så imponerad av att romarna fick ett så stort tekniskt system att fundera under så lång tid. Jag tänker att det måste vara ett kännetecken för en civilisation att det kan bygga upp och underhålla stora tekniska system som kräver arbetsdelning. På så sätt får jag en glimt av en del av den romerska civilisationen och förstår en hel del mer om dess komplexitet.
Jag har varit så mycket i Rom att jag för länge sedan glömt bort dess kulturgeografi. Varför ligger Rom där det ligger och vad är det som påverkat Rom att utvecklats som det gjort? En viktig del av svaret är floden Tibern som för dagens resenär framstår som en parantes. Floden flyter fram, trög och grå, mellan höga murar och dess enda funktion tycks vara att utgöra en gräns, fysiskt och kulturellt, till Trastevere. I den här boken påminns man om att Tibern är en förutsättning för Rom - och också stadens värsta fiende (bortsett, möjligtvis, från barbarerna). MW visar förtjänstfullt hur romarna nyttjat och utnyttjat Tibern.
Jag gillar verkligen den här boken och den fyller förtjänstfullt sin plats i min Rom-samling. Men glöm inte Lundins bok Om Rom och hans kapitel om vattnet i Rom! Skildringarna och språkdräkterna kompletterar varandra fint. Inte minst hans skildring av trappist-munkarna ger en pusselbit till om vatttnet i Rom.
Det enda jag verkligen, verkligen saknar i den här boken är ett rejält register. Jag skulle vilja kunna slå upp påvar och gator. I nästa upplaga, kanske?
Andra röster om Roms vatten
"Släcker kunskapstörst men går inte på djupet"
Lars Lönnroth/SvD
Roms vatten" från i fjol är inte bara en genomarbetad volym om sötvattnet i Rom från antiken till i dag.
Karina Sundkvist/Piteåtidningen
"Det här är sann läsunderhållning för Roms alla vänner i Sverige."
Ola Persson/Italienspecialisten
Kommentarer
Postat av: Mathias
Låter som en intressant bok.
Och det där kapitlet om Trappist-munkarna skulle jag särskilt gärna läsa eftersom trappist-munkarnas ölsorter hör till de allra bästa :D
Rom är dessutom en stad vars historia i allra högsta grad hör till allmänbildningen, så bara därför vore det väl bra att läsa den här boken.
Postat av: Johanna/ bokidioten
Som Rom-fantast kan jag bara säga: köp, läs och åk dit! Det är en ingång till Rom, men för en vidare allmänbildning, läs Lundins Om Rom också. Ingen bok slår den!
Trackback