the water's lovely
the water's lovely
Ruth Rendall
Jag gillar RR. Framförallt när hon skriver som RR och inte som Barbara Vineland. De böcker hon skriver om Wexford finner jag ointressanta. Därför har jag sparat på den här boken, för att ha upplevelsen kvar. Men jag är besviken.
Boken utspelar sig kring två systrar, Isley & Heather. Isley tror sig veta att Heather som tolvåring dödade deras styvfar. Vetskapen har gjort Ismay överbeskyddande och mamman Beatrix schizofren. Nu delar Ismay, Heather, Beatrix och Beatrix syster Pamela på ett hus som är omgjort till två separata lägenheter. Ismay är tillsammans med Andrew, som tycker mycket illa om Ismays familj. När Heather träffar Edmund som bor hemma med sin självcentrerade hypokondriske mor Irene, som Irene vill gifta bort med lyckosökerskan Marion, som har det trassligt med sin knarkade hemlöse bror Fowley, kan problemen börja.
RR är otroligt produktiv. Här tycker jag det märks att boken är snabbt skriven. Beatrix schizofreni känner vi igen från the minatour. Uppbyggnaden av romanen känns igen. Karaktärerna känns lite för renodlade, tillspetsade, för att kännas riktigt trovärdiga. Det innebär till exempel att jag inte tycker att deras agerande heller känns riktigt trovärdigt. Andrew, till exempel, eller Pamelas pojkvän, är så hemska att jag itne förstår hur Pamela eller Ismay kan svälja det.
En tanke som slog mig när jag läste boken är vad huvudpersonerna skulle tänkt eller hur de skulle resonerat om man skulle satt boken brott och minne i händernas deras.
Ruth Rendall
Jag gillar RR. Framförallt när hon skriver som RR och inte som Barbara Vineland. De böcker hon skriver om Wexford finner jag ointressanta. Därför har jag sparat på den här boken, för att ha upplevelsen kvar. Men jag är besviken.
Boken utspelar sig kring två systrar, Isley & Heather. Isley tror sig veta att Heather som tolvåring dödade deras styvfar. Vetskapen har gjort Ismay överbeskyddande och mamman Beatrix schizofren. Nu delar Ismay, Heather, Beatrix och Beatrix syster Pamela på ett hus som är omgjort till två separata lägenheter. Ismay är tillsammans med Andrew, som tycker mycket illa om Ismays familj. När Heather träffar Edmund som bor hemma med sin självcentrerade hypokondriske mor Irene, som Irene vill gifta bort med lyckosökerskan Marion, som har det trassligt med sin knarkade hemlöse bror Fowley, kan problemen börja.
RR är otroligt produktiv. Här tycker jag det märks att boken är snabbt skriven. Beatrix schizofreni känner vi igen från the minatour. Uppbyggnaden av romanen känns igen. Karaktärerna känns lite för renodlade, tillspetsade, för att kännas riktigt trovärdiga. Det innebär till exempel att jag inte tycker att deras agerande heller känns riktigt trovärdigt. Andrew, till exempel, eller Pamelas pojkvän, är så hemska att jag itne förstår hur Pamela eller Ismay kan svälja det.
En tanke som slog mig när jag läste boken är vad huvudpersonerna skulle tänkt eller hur de skulle resonerat om man skulle satt boken brott och minne i händernas deras.
Kommentarer
Trackback