Euskefeurat
riktigt bra böcker version 1.1
Vilken bok får man inte missa?
[1] Satansverserna - Salman Rushdie
[2] Lord Nevermore - Agneta Pleijel
[3] Kapten Corellis mandolin - Louis de Berniéres
[4] Den hemliga historien ? Donna Tartt
[5] Vindens skugga - Ruiz Zafón
[6] Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood
[7] Liftarens guide till galaxen ? Douglas Adams
[8] En kopp choklad hos Hanselmann - Rosetta Loy
[9] Berättelsen om Pi - Yann Martel
[10] Zen eller konsten att sköta en motorcykel - Robert Pirsig
[11] Eating people is wrong - Malcom Bradbury
[http://blogcritics.org/archives/2004/11/23/013351.php]
[12] Berättelser om beskydd - Erik Fosnes Hansen [http://www.bokrecension.se/9100570133]
[13] Sjöfartsnytt - Annie Proulx
[14] Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson
Drömfakulteten
Drömfakulteten
Sara Stridsberg
Det tog fem sidor, tio sidor, att svälja den initiala motviljan till att läsa boken. Det är skitit, äckligt och Stridsberg låter personerna prata med ett språk man inte skulle vilja läsa högt.
Den röda tråden är dagen-dagarna Valerie Solanas ligger och dör på ett sjaskigt hotell. Utifrån det får vi se ögonblick ur Valeries liv, mordförsöket på Andy Warhol, hur hon har olika roller olika tider, hela tiden med Amerikas nittonhundratals historia som närvarande bakgrund.
Det är inte historien som är det viktiga. (Jag tjuvläste iofs slutet ganska tidigt, så lite nyfiken var jag ju) men det är språket, leken med orden, som får mig att tycka om boken. Samtidigt som jag känner mig lite korkad, för jag anar massor med skämt jag inte riktigt fattar. Stridsbergs dialoger är underbara, hennes språk, hennes samhällskritik. Läs den!
En kortfattad historik över nästan allting
Bill Bryson
Den här boken har tagit nästan hur lång tid som helst att läsa men jag har älskat varje sida. Boken är något så ovanligt som en rolig faktabok. En vetenskapsjournalist som gett sig katten på att förstå naturvetenskapen har, med utgångspunkt i diverse färgstarka vetenskapsmän undersökt och redogör för, hur naturen fungerar och hur vår syn på naturvetenskaperna har förändrats.
Man har roligt när man läser den. Han är en mästare på att förklara så att man förstår med ett minimum av grundkunskaper. Och han gör det med glimten i ögat.
Det är ett sätt att se på boken. Som infotainment. Jag har läst hela boken, ett par hundra sidor, och jag önskar att jag kom ihåg mer än jag gör. (Hur ska man göra för att komma ihåg vad man läser?)
Ett annat sätt att läsa boken på är som ett exempel på hur vetenskap utvecklas. Gång på gång presenteras läroboksexempel på hur vetenskap utvecklas: teorin är mer eller mindre klar när en lite anomali ligger och gnager. Den lilla anomalin ger upphov till nya (bespottade) teorier som efter längre eller kortare tid blir mainstream. Som med kontinentaldriften, tex, som på kort tid gick från bespottad kufisk teori till Sanning. Är detta ett medvetet grepp från Brysons sida, eller en enkel redogörelse för hur naturvetenskaperna vuxit fram?
Som samhällsvetare undrar jag var samhällsvetarna har tagit vägen. Går det att skriva en motsvarande bok för samhällsvetenskapernas historia? Hur skulle det se ut? DÄR har vi ett projekt jag gärna skulle se!
[http://addendum.wordpress.com/2006/06/30/en-kortfattad-historik-over-nastan-allting/]