bokfemma: valfri
Veckans tema för Bokfemman är valfritt. Nämn 5 böcker på valfritt tema.
Jag gör en liten kupp och skriver en bokfemma om bästa bokfemmorna!
1. vecka 45: middagsbjudning karaktärer. Detta är den bokfemma jag grubblat mest över och som satt igång min fantasi mest.
2. vecka 11: samtidsromaner. En otroligt svår och en som har lämnat spår i mig. Hur gör man egentligen? Vad är egentligen en samtidsroman?
3. vecka 10: favorittema. Det är den bokfemma som, tror jag, är allra mest avslöjande och jag blev positivt överraskad vad strort spektrat av teman är!
4. vecka 18: dåliga böcker. Det var så roligt att se alla andras listor!
5. vecka 44: drömvärld. Jag hade svårt att svara på den och tvingades för mig själv skilja på vad som händer i boken och den miljö författaren målar upp.
Med detta har jag besvarat den allra sista bokfemman! Jag tröstar mig med att jag i alla fall inte hunnit besvara alla - än. Tack Malin!
bokfemman: samtidsroman
Veckans tema är svensk samtidsroman. Nämn din topp 5.
Detta är en svår bokfemma. Och jag gillar *Malins* framing, med de fem reglerna.
Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet
Persongalleriet ska spänna över flera generationer
Det ska inte vara en deckare
Det ska förekomma en kärlekshistoria - gärna en okonventionell sådan
Minst ett av de tio budorden ska överträdas
Och jag kan faktiskt inte komma på en enda bok som uppfyller alla dessa - och som dessutom är bra! Den här gången blir min bokfemma en process snarare än en produkt. Men jag hittar minst fem samtidsromaner!
Jag utgick från de böcker jag bloggat om (153 st), tog bort de som var inte var romaner eller som utspelar sig utomlands (46 kvar). Sen justerade jag för serier (Lotta, Sventon, statsrådet: 31 böcker kvar) och böcker som utspelar sig märkbart långt tillbaka i tiden eller är SF (här rök ex. dr Glas och Enheten). På detta sätt kom jag att sitta med en lista med 23 böcker - och många av dem har jag verkligen inte tyckt om (små citroner gula, fågelbovägen 32, mandelkärnan, försvinnarna, nu vill jag sjunga dig milda sånger tex).
Så långt kommen satt jag med en lista med 17 böcker och en tanke om vad det egentligen är som jag söker i en samtidsroman. Är en samtidsroman detsamma som en generationsroman?
Och, bortsett från tidsdimensionen - den geografiska dimensionen. Vad tänker jag mig att det ska innebära att en bok är svensk? Jag vänder mig mot skildringar av det partikulära (som exempelvis Sverige-skildringen i nu vill jag sjunga dig milda sånger). Men hur skildrar man vardagen? Och hur fångar man den vardagen på ett sätt så det berör? Kan en bok bara handla om samtiden (tänker på Gardells nu går en dag från vårt liv...) eller är samtiden, det jag vill fånga, bara en fond till en annan berättelse?
Mycket av det som är charmligt i Cherry Ames, Ture Sventon eller Lotta är tidstypiska stämningar. Jag tror inte att de är skrivna för att fånga detta: snarare är det oreflekterade här och nu som är en del av charmen.
Danny Wattin, i Stockholmssägner, har på många sätt fångat in tidsandan. En annan del av tidsandan fångar Eva Dahlgren i detta är inte jag. Svelands Bitterfittan fångar en aspekt av tidsandan - för en specifik målgrupp. En specialkategori av samtidsskildringar är genom den utomståendes ögon. Hit hör inte bara ett öga rött utan också tätt intill dagarna.
Jag tror att dit jag vill komma är att det är svårt att hitta den ultimata samtidsromanen. Kanske är den inte skriven (hur ser åttiotalets samtidsroman ut? hur ser den amerikanska samtidsromanen ut?) - än. Kanske är det svenska precis som programmet sommar i P1 - inte en bild utan flera. Men om man skulle ge en Erasmus-student en roman som speglar det svenska, vilken skulle man nämna då?
bokfemman: glädje
Den här bokfemman har följt mig nu i fjorton dagar. Den har fått mig att tänka till, och, rent egoistiskt, det är därför jag gör bokfemman. För att få input för att reflektera över mitt eget läsande.
Bokfemmans tema var glädje, närmare bestämt
Veckans tema är glädje. Nämn din topp 5 som du tycker berör ämnet.
Min första tanke var att hitta och lista fem böcker som gör mig glad. Jag var halvvägs igenom den listan när ajg insåg att det är inte den här bokfemman jag vill skriva. Jag vill hitta fem böcker som ger mig perspektiv på känslan glädje. Jag tänkte att det var väl snabbt gjort, men tji fick jag. Efter två veckors grubblerier har jag fortfarande bara en titel på min lista, nämligen boken Will Fergusons LyckaTM. Genom en tanke "hur skulle världen se ut om alla bleve lyckliga" får man en bättre förståelse av känslan glädje. Men med undantag av detta har jag faktiskt inte kunnat komma på några andra böcker. Är det för tråkigt att skriva om glädje? Saknas det behov av att reflektera över den åtråvärda känslan? Är det systematiskt att det är så lätt att hitta böcker om hur man ska bli lycklig men så få böcker om känslan som sådan?
bokfemman: favorittema
Nämn din topp 5 av böcker som innehåller ditt favoritämne/tema
Jag är kanske inte direkt stolt över mitt hemliga favorittema. Jag kan önska att jag hade lite noblare favoriter, men jag kommer ut ur garderoben och erkänner: jag har svårt att inte plocka upp en bok som handlar om mentalsjukhus. Det är en sluten värld och en värld som står på gränsen till det tillåtna, där vanliga regler inte gäller. En del författare skriver om denna värld på ett avdramatiserande sätt (Kerstin Thorvall), andra på ett nästan romantiserande sätt (Jenny Diski).
1. Ingen dans på rosor - Joanne Green. Denna skildring ör avdramatiserande och samtidigt tankeväckande. Jag får en föraning om hur det kan tänkas vara att vara schizofren.
2. Gökboet - Ken Kensey. Den klassiska skildringen som Jenny Diski tar avstamp i när hon ska skildra sin tid på psykiatrisk klinik.
3. Glaskupan - Sylvia Plath. Hennes självbiografiska skildring som hon själv skämdes över.
4. Patient 67 - Dennis Lehane. Otroligt spännande och med den djupa otäcka maggropskänslan - hur vet man vem som hör hemma innanför och utanför murarna?
5. Rachels holiday - Marian Keyes. Jag vet att det inte är ett mentalsjukhus utan ett behandlingshem, men grundkonceptet är detsamma.
Kan passa på att tipsa om Pis anarkiska bokfemma från i höstas som ju har vissa drag gemensam med min.
bokfemman: sorgliga böcker
Veckans tema är sorgliga böcker.
Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.
Jag som ju har slutat läsa sorgliga böcker! Sen jag blev mamma är jag så mycket känsligare för sorgligheter - det som tidigare kittlade mig blir nu bara jobbigt att läsa. Därför har jag fått fundera lite innan jag kommit på vad denna bokfemma ska innehålla.
Sen fick jag tag på känslan. Den där känslan man får när man läser en riktigt sorglig bok, tårarna rinner och efteråt känner man sig liksom renad. Därutöver finns det ju andra sorgliga böcker, de som går under huden, som efterlämnar en känsla av obehag. Men det är inte de böckerna jag vill skriva om den här gången.
1. Sunshine - Norma Klein. Som tonåring läste jag den gång på gång. Jag grät och grät och jag ska absolut inte läsa om den igen. Om en ung hippie-mamma som dör i cancer.
2. God natt mister Tom - Michelle Magorian. Också sorglig, men samtidigt så vacker. Den läser jag om och om igen.
3. Vi kallar honom Anna - Peter Pohl. Läs! Läs! Läs! Den skär i hjärtat men är samtidigt så angelägen. Få kan skriva med en sån innerlighet.
4. Rym, Shelley, Rym - Gertrude Samuels. Hör också till min barndoms favoriter. Ung tonårsflicka hamnar på sned i samhället fastän hon vill väl.
5. Kärleken övervinner allt. Här har jag inte ens en författare och googlande kan inte hjälpa mig på traven. Denna bok är en skräproman - utgiven av Allers förlag, ursprungligen som följetång och jag överdriver inte om jag säger att mitt exemplar nu för tiden består av ett lösbladssystem. Ung kvinna (balettdansös? något sånt var det) träffar mannen i sitt liv, blir gravid och är döende.
bokfemman: pjäser
Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.
Alla ni som valde att läsa lite pjäser förra året har onekligen ett försprång. För att l-ä-s-a pjäser - hur ofta gör jag det utan att vara tvungen? Jag är en sån som blev överlycklig när jag äntligen hittade en bok som återberättade Shakespear-dramer som prosa.Och jag ville inte fuska och ta med varenda pjäs jag läst. Därför blir min bokfemma lite kortare än vanligt den här veckan.
1. Pygmalion - Shaw. Den här är bra, alla kategorier. Mycket bättre än my fair lady. Kan rekommenderas varmt, även i skriftligt format.
2. Ett dukkeheim - Ibsen. Gjorde stort intryck på mig när jag läste den på gymnasiet. En bok som jag nog skulle uppskatta betydligt mer idag än då.
3. Fröken Julie - Strindberg. Jag hör ju inte direkt till Strindbergs fan-club men fröken Julie var jag imponerad av.
tveksam entry:
4. The hitchhikers guide to the galaxy - Adams. Jag har lyssnat igenom BBCs radiopjäs oräkneliga gånger och läst igenom alla delarna minst fyra gånger. Böckerna är ju inte skrivna som en pjäs, men i alla fall.
bokfemman: serier
Det här var ju ett tema som klippt och skuret för mig! Ofta kan jag bli irriterad över min egen förmåga att vilja veta vad som händer sen. Det finns (bok)serier som jag köper fastän jag egentligen har tröttnat. Bara för att få veta hur det går... Framförallt är det väl barnböcker och deckare som går som serier? När jag tittar på mitt val är det i samtliga fall serier där karaktärerna på ett eller annat sätt utvecklas. Fem-böckerna, till exempel, är inte med.
Lotta-böckerna. (Merri Vik) Som läsare av min blogg upptäckt står Lotta-böcker högt i kurs här hemma. Det häder till och med att jag drömmer (jupp, fler än en gång) att jag går in på ett antikvariat och kommer ut med ett par Lotta-böcker. Det är stämningen som fångar mig (se comfort books) och sättet på vilket det är berättat. Tänk att äga alla 47...
Harry Potter. (Rowling). Jo, jag tröttnade nog egentligen flera böcker innan HP7. Men det gick ju inte att låta bli att läsa! Jag ville veta hur det går, ville få komma tillbaka till miljöerna.
Havers & Lynley (Elisabeth George). Jag har inte ens läst sista boken, men köpte den samma sekund som ajg såg den. Iofs har jag ju tröttnat på EGs sätt att skriva, men jag vill veta hur det går.
Sabine (Vibeke Ohlsson). Jag återvänder gång på gång. Detta är en av de första roman-karaktärer som verkligen berörde mig.
Hamilton (Jan Guillou). Nästan en hel rad i min bokhylla är uppfylld av Guillous böcker om Hamilton. De berörde mig mycket när jag läste dem, men jag tror inte de klarar min bokmärkning så det lär inte bli nån omläsning å det närmaste.
bokfemman: filmer
Denna veckas boktema hade jag inte förutsett. Vadå filmer och böcker? Kan det finnas ett positivt samband dem emellan? Precis som så många andra har jag en antingen bok eller film-inställning. Snälla *Malin* skickade med en länk och när jag satt och gick igenom listan insåg jag, för det första, att det faktiskt kan bli helt OK filmer och, för det andra, att många filmer jag sett egentligen är baserade på böcker.
Den här gången nöjer jag mig inte med en lista, utan det blir inte mindre än fyra listor om böcker och film från bokidioten den här veckan:
Bra filmatiseringar där jag inte läst boken
American Psycho. Stark och snygg film med ett klart bildspråk. Säger någon psykopat tänker jag på huvudpersonen här. Jag skulle aldrig vilja läsa boken av rädsla för att den skulle förstöra mitt intryck av filmen.
The aviator. Jag trodde inte att jag skulle beröras så djupt av den. Vilken fantastisk människa! Och att psykisk hälsa och genialitet kan vara så intimt förknippade. DiCaprio gör en fantastisk tolkning. Jag visste inte ens att det var en bok från början.
A clock-work orange. Den bara måste ses! En film som verkligen gjort intryck.
Iris. Efter den här blev jag nyfiken på Iris Murdochs författarskap. Och demens har fått ett ansikte. Hon verkar ha varit en fantastisk person, och porträttet berör.
S/Y glädjen. En hemsk film som berörde mig innan jag fick barn och nu skulle jag aldrig vilja se om den. Bilderna från filmen lever sig kvar.
Bra filmatisering och bra bok.
Djurkyrkogården. Boken var otäck, filmen likaså.
The shining. Boken var otäck, filmen likaså. Bilderna lever i mig och jag har delvis olika upplevelse av bok och film. De kompletterar varandra. Jag kan inte gå i långa korridorer utan att tänka på galna författare och på Overlook.
Shipping news. Bok och film är olika och ajg får ut olika saker från dem. Boken är mer en skröna, känslor, medan filmen för mig är mer miljöer. Det är nog dax att läsa om den igen, känner jag!
Rumble fish. Jag är ju SE HInton-fan och har sett filmen flera gånger, läst boken än fler. De är olika, men ajg njuter av båda versioner
Ronja Rövardotter. Jag läste boken innan jag såg filmen och har två olika uppsättningar bilder till boken. Det är sällan man älskar en bok och ändå uppskattar filmen, men här var det definitivt så.
Böcker som aldrig, aldrig borde blivit filmatiserade
liftarens guide. Filmen blev bara inte bra. Och så grymt att Adams slösade så mycket av sin kreativitet på att få den filmad.
Kapten corellis mandolin. Filmen gör om en mångbottnad bok med humor och allvar till en romantisk krigshistoria. Fy och usch.
Fröken Smillas känsla för snö. Hur kunde man? Jag ryser bara jag tänker på det.
Striptease. Se de två ovanstående. Striptease som bok handlar inte om sex. Det gör filmen.
Pippi. Det är sorgligt att se PIppi förvanskad och utslätad på det här sättet. Ibland blir det bara fel.
Filmer som jag tror snart blir filmatiserade
Patient 67. En typisk bio-thriller som är filmiskt uppbyggd.
This book will save your life. När jag läste den nästan såg jag filmen i huvudet. Tror den kommer att bli bra, dessutom.
Tidsresenärens hustru Den här boken är för bra för att inte bli film, helt enkelt.
The kite runner Jag tror att den kommer att filmas och ajg vill absolut inte se en sådan filmatisering. Den kan bara inte bli bättre än boken!
Amberville - eller vad tror ni? Det är en wildcard.
bokfemman: språk
Jag har med glädje klurat på den här bokfemman i två dagar. För vad är det egentligen som är språket i en bok? Kan man skilja det från byggande av karaktärer, skapande av stämningar eller beskrivning av miljöer? Det finns många aspekter på en bok, varav språket är ett. Här koncentrerar jag mig på språket i dess mest avskalade betydelse, där språket i sig är njutbart. Detta testas enklast genom att läsa det högt!
Salman Rushdie: satansverserna. Ett underbart språk som går upp och ner och varieras mellan olika delar av boken. Jag kunde inte få nog av den. Så här i efterhand påminner mig stilen mest om den man finner i en skröna. Jag hade inte väntat mig att finna det i den här boken.
Theodor Kalifatides: Heracles. Jag läste, som jag redan skrivit en gång, stora delar av den här boken högt för mig själv, bara för att språket var så njutbart. Att man kan använda alfabetet på detta sätt!
Ernest Hemingway: hills like white elephants. Jag läste den på gymnasiet och jag kommer fortfarande ihåg vad imponerad jag var över språkbruket. Att man kan säga så mycket med så få ord!
Jonas Hassen Kemiri: Ett öga rött. Ett språk som jag inte ens vågar läsa högt men som gör mig så glad. Han tänjer, som jag skrivit tidigare, på språket och får mig att uppfatta mitt modersmål på ett nytt sätt. Vad mer kan man begära av ett språk?
Åke Holmberg: Ture Sventon i Stockholm. Som jag skrev innan är jag imponerad av hans språk. Fastän det är en barnbok (därför att?) är varje stycke så välkomponerat. Tänk att kunna använda ett sådant språk!
bokfemman: senaste
Min senaste-lista är de fem senaste böcker jag inte läst ut utan som är "on a break". Någon bloggare använde ordet slalomläsa för att beteckna aktiviteten att läsa flera böcker på en gång. Jag är en utpräglad slalomläsare. Mina böcker staplas på nattygsbordet och när jag tappar intresset hamnar boken längre och längre ned i högen. Det kan ta månader innan jag fattar beslutet att sluta läsa och ställa undan en bok som hamnat längre ner i boktraven.
1. 1984 - George Orwell. Jag har inte gett upp. Jag SKA läsa ut den. Men gärna en månad när solen lyser och jag känner mig omotiverat lycklig. Mer deprimerande bok får man leta efter!
2. Gör det nu - Rita Emmett. I decembermörkret var det för påfrestande att läsa kapitel efter kapitel vars enda syfte är att förmå läsaren att ta itu med alla högar. Det här är nog en jättebra bok att läsa på semestern, men inte just nu.
3. Vägmärken - Dag Hammarskjöld. Underlig, mycket underlig bok. Det är en samtidigt mycket intressant men den ska definitivt läsas i små portioner.
4. Tio tankar om mat - Bodil Jönsson. Jag har läst halvvägs och nu står den brevid kokböckerna. Jag är säker på att de sista kapitlen är bra, man jag känner bara inte för att läsa om mat just nu.
5. Den trettonde historien - Diane Setterfield. Jag läste de första sidorna men kom inte in i berättelsen. Men jag tror ju att jag kommer att tycka om den! Så länge får den flytta ner i bokhyllan.
årets bästa böcker: en bokfemme-sammanställning
Författare som fler än en valt ut:
Jenny Diski
På tunn is: en resa till Antarktis
On Trying to Keep Still
Stranger on a train
Khaled Hosseini
Flyga drake (3 st)
Tusen strålande solar (2 st)
Niffenegger
Tidsresenärens hustru (2 st)
Läckberg
Tyskungen (2 st).
Stenhuggaren
Larsson (5st)
Luftslottet som sprängdes
Rowling (2 st)
Harry Potter and the Deathly Hollows.
Ali Smith
Girl meets Boy
Jag är allt du drömt
Against The Day - Thomas Pynchon
Anhörig - Katerina Janouch
Anna d'Arc - Mårten Sandén
Bortom mammas gata - Alexandra Pascalidou
Breakfast at Tiffany´s - Truman Capote
Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren
Bryta om - Åsa Anderberg Strollo
Busters öron - Maria Ernestam
De afrikanska breven - Eva Lejonsommar
De norrbottniska satansverserna - Ronny Eriksson och Lasse Eriksson
Den hemlige kocken - Mats-Eric Nilsson.
Den inre kretsen - Mari Jungstedt:
Den mörka materian-triologin - Philip Pullman
Det osynliga barnet - Tove Jansson
Det som ögat ser - Ann Lagerhammar
Djävulen bär Prada - Lauren Weisberger.
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
Du och jag min lilla kotte - Sanna Töringe (ur Den gröna barnkammarboken).
Efter attentatet - Yasmina Khadra
Historikern - Elizabeth Kostova
En ros åt miss Emily - William Faulkner
Enheten - Ninni Holmqvist.
Ett annat namn för ljus - Frida Stéenhoff
Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion.
Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Fallen - Joyce Carol Oates.
Fem personer du möter i himlen - Mitch Albom.
Fördömd - Johanne Hildebrandt.
Grabben i kuvösen bredvid - Jonas Helgesson
Gryningen kommer aldrig åter - Daniel Woodrell
Hon går genom tavlan, ut ur bilden - Johanna Nilsson
Illusionen om Gud - Richard Dawkins
Imperiet - Riszard Kapuscinski:
Inte bara tennis - Peter Barlach
Jag flydde från Auschwitz - Rudolf Vrba
Jingo - Terry Pratchett
Kärleksbarnet - Hillevi Wahl
Kenta och Barbisarna - Pija Lindenbaum
Klimatsmart - din guide till en bättre miljö
Kräftgång, Umberto Eco
Kristendom för ateister - Olle Carlsson.
Lilis bok - Valérie Dayre.
Locke Lamoras lögner - Scott Lynch
Majas morsas kompis sambo - Katarina Kieri.
Mamma, pappa, barn - Lisa Fabre
Martha Quest - Doris Lessing.
Midvinterblod - Mons Kallentoft
Mig äger ingen - Åsa Linderborg:
Nära föräldrar, - Jorun Modén
Never let me go - Kazuo Ishiguro
Nobels testamente - Liza Marklund
Onåd - JMCoetzee
One Good Turn: A Jolly Murder Mystery - Kate Atkinson
På stranden - Nevil Shute
Passionen - Jeanette Winterson:
Patient 67 - Dennis Lehane
Pauluns stenålderskost, - Fredrik Paulun
Reservkraft - Tomas Sjödin.
Roms portar - Conn Iggulden.
Sandvargen - Åsa Lind
Signal - Stephen King:
Smärtans barn - Waris Dirie:
Svinalängorna - Susanne A
Tärningsspelaren - Luke Rhinehart
Tätt intill dagarna - Mustafa Can
The Abstinence Teacher - Tom Perrotta
The Emperor's Children - Clare Messud
The known world - Edward P Jones.
The Road - Cormac McCarthy.
Vad jag älskade - Siri Hustvedt.
Var är min syster - Sven Nordqvist
Varats olidliga lätthet - Milan Kundera
Vi är luftens drottning - Pauline Wolff
We Need to Talk About Kevin - Lionel Shriver
Wizard of the Crow, Ngugi wa Thiong'o
fem bästa
Den här bokfemman tvingade mig också att tänka en gång till. För vad menar jag med en bra bok? Och vilka böcker som jag har läst har gjort bestående intryck, varit mer än "bara" underhållning för stunden? Efter ett tags funderande kommer här min bok-åtta.
Det osynliga barnet - Tove Jansson. Boken var inte som jag förväntat mig, gav helt andra insikter. Många av novellerna lever kvar i mig som tankefigurer och jag vill gärna äga ett eget exemplar av den.
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger. Jag hade bara väntat mig underhållning av den här boken men fick så mycket mer. En ömsint skildring och en fenomenal beskrivning av tidsresor och komplexiteter kring detta.
Stranger on a train - Jenny Diski. Min nya favvo-författare! Jag blir nyfiken på henne som person och lär mig också mycket om hur människor kan fungera. Stranger on a train var en riktig läsupplevelse - och det var väl därför den motvillige resenären sedan blev en desto större besvikelse.
Breakfast at Tiffany´s - Truman Capote. Så bra! Fint språk, fin story, lagom lång. Karaktärerna lever kvar.
The kite runner - Khaled Hosseini. En riktig överraskning. Boken har flera bottnar och en närvaro. Aldrig trodde jag att jag skulle läsa en bok om Afganistan som skulle få mig att känna mig som om jag vore där. Det är få böcker - och författare - som förmår det.Enheten - Ninni Hlmqvist. Huvudpersonen lever kvar, problematiken lever kvar efter att jag läst boken. Den lyfter många etiska frågor samtidigt som den snyggt berättar en historia. Hoppas verkligen den kommer i pocket, den förtjänar att bli läst.
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg. Åh, så bra! Språket, sprket, språket.... Jag kommer att läsa om den snart, den var så bra. Tänk att en så gammal bok kan säga mig så mycket!
Tärningsspelaren - Luke Rhinehart. Språket är inte mycket att hänga i julgran men idén bakom boken är fantastisk. Den lyfter frågor om människans ansvar för sina handlingar och om samhällsbygget som sådant. Den här boken har verkligen bidragit till min referensram, även om jag inte tycker om huvudpersonen.
årets sämsta läsupplevelser?
Jag har läst igenom de inlägg Jenny, Malin, Nnika, Ango, Amaranthine, Camilla, Pi, Katafonteolog, pysseltanten, Maria, Martina, Ika, Ivana, AnnCharlotte, the girl... har gjort. Vilka böcker de kollektivt tyckt var sämst framgår nedan. Det som är fascinerande, tycker jag, är att det är så få titlar som återkommer. Faktum är att det bara är en bok som hela tre bloggare har tagit upp som bottennapp, och det är Jenny S. Annars är det en stor spridning på bottennappen.
Det är för simpelt att kalla det här för en lista över årets bottennapp, eftersom bottennappen helt enkelt är personliga. Det är så självklart, men för mig blev det i alla fall en aha-upplevelse - aha, hon tyckte att den boken var så dålig, fastän den tillhör en av mina favoriter!
- Amberville - Tim Davys.
- Ashimas bok - Caroline Giertz.
- Baudolino - Umberto Eco
- Bita i gräset - Jan Olof Ekholm.
- Blodsarv - Denise Mina
- Brev till en bokhandel - Helene Hanff.
- Cosa Nostra -historien om den sicilianska maffian - John Dickie.
- Den avklädda bruden - Anonym.
- Den innersta kretsen - Marie Ljungstedt.
- Den ryske mannen - Inger Jalakas
- Den ryske vännen - Kajsa Ingemarsson
- Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg.
- Den tredje lyckan - Marianne Ahrne
- Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson. .
- Dexters dunkla drömmar - Jeff Lindsay.
- Djävulsstjärnan - Jo Nesbö
- Elva minuter - Paulo Coelho
- En god människa - Nick Hornby.
- Eragon - Christopher Paolini.
- Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion
- Flickan utan röst - Colleen McCullough.
- Fågelvägen - Jeffrey Archer.
- Försvinnarna - Jesper Virdberg.
- Giraffens tårar - Alexander McCall Smith
- Hon som tittade in - Karin Wahlberg.
- Hundra år av ensamhet - Gabriel García Marquéz
- Hässja - Åke Smedberg.
- I det tysta - Åsa Nilsonne.
- Isprinsessan - Camilla Läckberg
- Jag går bara ut en stund Isobel Hadley-Kamptz.
- Jennifer Government - Max Barry.
- Jenny S - Denise Rudberg. Tre olika bloggare har uppgivit denna!
- Keith Richards - Biografin - Victor Bockris.
- Klappa inte katten - Maria Lang.
- Life before man - Margaret Atwood.
- Linda - som i Lindamordet - Leif GW Persson
- Livet i ett nötskal - India Knight
- Lunar Park - Bret Easton Ellis
- Lång väntan - Sandra Brown.
- Mera självkänsla - Mia Törnblom.
- Mias hemlighet - Mia Eriksson.
- Mitt himmelska kramdjur - Katarina Mazetti.
- My Best Friend's Girl - Dorothy Koomsom
- Nobels Testamente - Liza Marklund.
- Nya vägar - Armistead Maupin.
- När man är ung - Phan Thi Vang Anh.
- Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken - McNeil och McCain
- Potensgivarna - Karin Brunk Holmqvist.
- PS. Jag älskar dig - Cecilia Ahern.
- På andra sidan Venus - Elisabet Andersson.
- Röda rummet - August Strindberg
- Saltön-böckerna - Viveca Lärn.
- Sanna historier om pirater - Lucy Lehtbridge
- Shikasta - Doris Lessing.
- Skaver - Titti Persson.
- Stenbockens vändkrets - Henry Miller.
- Stum sitter guden - Anna Jansson
- Svenska för idioter - Mats Wahl.
- Syndabekännelser - Alex Kava
- The Book of the Dead - Patricia Cornwell
- The secret of Crickley Hall - James Herbert
- Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda.
- Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood.
- Var det bra så - Lena Andersson.
- Versläsaren och den levande martyren - Mohammed Gerami.
- Vid första ögonkastet - Nicholas Sparks.
- Vildhonung - Rosamunde Pilcher.
- Winterland - Åke Edwardsson
- Änglarnas stad - Heidi von Born.
bokfemman: sämsta böckerna
Marie Ljungstedt - den innersta kretsen. Så förutsägbar och tråkig att jag är botad från svenska dussindeckare för ett tag.
Stenbockens vändkrets - Henry Miller. Maken till egocentrerad gubbstrutt! Och dessutom i en översättning som kändes föråldrad, minst sagt. Nej, jag vet att det är en stor bok och en stor författare men mer än femtio sidor var han inte värd. Jag har inte en känsla av att jag missade något.
Shikasta - Doris Lessing. Nej, det här var ingen rolig SF. Tråkig och seg. Jag ville verkligen men det här var ingen bok för mig. Tur att jag bara lånat den.
Life before man - Margaret Atwood. Tung, trög och deprimerande. Trots en bra början gav jag upp. Det finns bättre böcker att ägna sin tid åt.
försvinnarna - Jesper Virdberg. Jag läste ut den men ångrade den tid jag lagt på den. Usch!
bokfemman: mamma
Det var en svår bokfemma den här veckan. Jag har funderat lite på den. Jag förknippar min pappa, och inte främst min mamma, med böcker, även om hon också är en driven bokläsare. Min främsta bokkärlek som jag fått med mig från min mamma - förutom vanan att läsa förståss, den ska inte underskattas - är R. A. Heinlein. Här kan jag främst nämna stjärndjuret, egen rymddräkt finnes och stranger in a strange land.
Jag skulle vilja associera annorlunda till ordet mamma, nämligen till mammarollen. När jag blev mamma för dryga fyra år sedan hade jag redan övat - genom böcker. Min bokfemma handlar om böcker som färgar min syn på mamma-rollen.
1. Mamma, vad ska jag göra? En bok från min barndom som innehåller tips till mammor om hur man kan underhålla barn. Här finns allt från välmenande råd om att man inte ska använda tuschpennor om man vill leka Tarzan med sitt barn till recept på trolldeg. Den har format mig och min syn på mammarollen. Jag är ingen bullmamma, men jag är definitivt en pysselmamma.
2. Ett barn blir till - Lennart Nilsson. Den här är svår att kringgå även om den kanske mer handlar om livets mirakel än om mammarollen. Jag har ägnat många timmar i den här boken - inte i texten men dock åt bilderna.
3. Trotsboken - Kristina Alvén Den här boken har varit en trogen följeslagare de senaste åren. Plötsligt kan jag skratta åt trots - både mitt egen och andras. Alla småbarnsföräldrar borde få den här guiden till trots och utveckling!
4. Misconceptions - Naomi Wolf mycket amerikansk bok som skildrar den förändring - framförallt socialt - som kvinnor genomgår när de plötsligt blir mammor, eller snarare Mammor. En bok som man ska läsa före graviditeten, inte under.... Bitterfittan - Maria Sveland påminner lite om den, men kom för mig för sent för att påverka mig i min mammaroll.
5. babyville - Jane Green. Chick-lit om tre brittiska kvinnor med olika förhållande till barn. En viktig ögonöppnare att det där med att bli förälder inte är ett brev på posten - att bli förälder är en process och alla föräldrar är inte lika.
6. Uppdrag: mamma - Linda Skugge mfl. En bra bok som visar på att mamma-skapet har många bottnar och nyanser.
Som ni kanske ser finns det inget av Jesper Juul i den här listan. Jag har läst en del i genren men det passar mig inte. Däremot kan jag använda det för att exemplifiera att det skrivs och pratas mycket om hur man ska och inte ska vara som förälder nu. Det finns inte ett facit - ingen motsvarighet till Benjamin Spock idag.
bomfemman: thrillers
Alltså, vad är nu en thriller? Jag tog hjälp av Wikipedia och fick mig en crash-course som visade sig riktigt användbar. Och här finns en lista över thriller-författare!
en thriller:
* utspelar sig ofta på exotiska platser
* huvudpersonen hårdkokt - och oftast man
* handlingen upplagd kring att störta fiendens planer, inte att reda ut begånget brott (hmmm. då borde Tintin höra hit?)
* planerna skulle få storslagna konsekvenser: inte ett sketet mord, utan hot om massmord, miljöförstörelse eller statskupp.
* höjdpunkten är när hjälten besegrar skurken, inte när (mord)gåtan är löst.
Jag måste säga att jag tycker det är en svår kategori. Jag försöker förstå vad som i min bokhylla ska stå på skräck, vad som ska stå på deckare och vad som då hamnar på thriller. Det är mycket enklare vad det gäller filmer, då vet jag att jag gillar thrillers, helt enkelt!
Ruth Rendall. Utan tvekan! Så bra, så otäck att jag kan känna att jag har svårt att skaka av mig hennes personer efteråt. För var går skiljelinjen mellan friskt och sjukt? Att tvingas förstå människor som vi annars avfärdar som monster är obehagligt.
Dan Brown. Jag vet att man inte "ska" gilla honom men jag gör det. De två senare (änglar och demoner, DaVinci-koden) är faktiskt otroligt spännande. Då kan jag leva med pappfiguraktiga personskildringar.
Hergé. Tintin måste ju definitivt hamna i den här kategorin? Och jag gillar Tintin.
bokfemman: fantasy
Jag gillar fantasy mycket - i alla fall i teorin. I praktiken inser jag att det var länge sedan jag egentligen läste någon fantasy och att det i alla fall är alltför länge sedan för att jag ska komma ihåg enskilda böcker. Kanske är det så att jag vuxit ifrån fantasy (och det kommer från en som suktar efter en oläst Lotta-bok!).
Min lista kan tyckas lite enahanda, men det står jag för. Jag gillar verkligen böckerna, tröttar inte på att läsa och läsa om dem, lyssna och lyssna om dem.
Liftarens guide till galaxen - Douglas Adams
Restaurangen vid slutet av universum - Douglas Adams
Livet, universum och allting - Douglas Adams
Ajöss och tack för fisken - Douglas Adams
Femte delen av triologin får inte vara med på min lista - den kan inte riktigt mäta sig med de andra. DA kan inte ha varit i en bra fas när han skrev den. Varför liftarens guide är så bra? Jag gillar DAs sätt att skriva på, jag vet att han inte gillade att skriva och att han hade fruktansvärd skrivångest. Trots det är slutresultatet så bra. Ibland blir han mer än nödvändigt virrig och för att vara fullständigt ärlig tror jag väl inte riktigt att början och slutet på triologin hänger ihop. Det gör inte mycket. Böckerna ska läsas inte av nyfikenhet av hur det går med livet, universum och allting utan för att njuta av de enskilda episoderna.
Mara and Dunn - Doris Lessing. Det här är väl första nobelpristagaren på någon av mina bokfemmor. Jag plockade upp den mest av en slump på en flygplats och kunde inte släppa den. Boken kan med lätthet placeras in även som dystopi och beskriver, förstår vi efter ett tag, livet efter söndervittringen av civilisationen. Jag tar med boken, inte därför att den ger mig samma läsnjutning som DA, utan för att boken lyckades beröra mig.
bokfemman: drömvärld
Jag vet att "alla" andra gjorde denna bokfemma redan vecka 44, men jag har njutit av den här ett tag. Precis som middagsbjudningarna (karaktärer och författare) är den tankeväckande och perfekta att fundera på när man cyklar till universitetet i snålblåsten eller har tröttnat på att lösa världsproblemen klockan fyra på natten.
Frågan var:
Veckans tema för Bokfemman är drömvärld. Nämn fem böcker som du skulle vilja hoppa in i och få uppleva irl om du kunde.
Här har jag valt miljöer som skildras i böckerna snarare än att vara med själv och delta i boken. Vem vet, jag kanske återkommer med ytterligare en uppsättning svar till samma bokfemma?
Harry Potter. Här väljer jag gärna en tidig version, definitivt innan Dumbledorne försvinner ur historien. Jag vill se slottet i verkligheten, komma ytterligare ett steg närmare än vad man kan göra i filmerna. Jag vill smaka på maten, lukta, hitta hemliga gångar och sitta i common room. Förmodligen kommer de andra att tycka jag är underlig, en riktig mugglare tre gånger så gammal som dem, men det vägrar jag ta hänsyn till just nu.
Bilbo. Jag var inte gammal första gången jag läste Bilbo och har alltid föredragit den framför framför triologin. Detta trots att det inte finns en enda kvinna beskriven i hela boken. Den är lite snällare och stämningarna är ljusare. Framförallt är det hobbitarna och deras land jag vill besöka.
Narnia. Jag vill framförallt träffa på karamellträdet och lyktstolpsträdet. Jag är lite bekymrad för att bli besviken: jag har burit med mig minnet av träden sen jag var liten och jag hoppas de inte gör mig besviken nu.
Hedningarnas förgård. Jag har läst om böckerna om Sabina, den en-armade slaven i antikens Rom, gång på gång. Jag har som sentida turist gått omkring i Suburra och försökt föreställa mig antikens roll. Besöker jag Sabina kommer jag att besöka imperiets skuggsida. Kanske kan jag få lov att göra studiebesök till mer välbeställda, kanske till Gordianus?
Sherlock Holmes. Första gången jag kom till London var jag besviken och hade svårt att få bilderna att gå ihop. Är det har verkligen Doyles London, Andrew Taylors London, Dickens London, Holmbergs London? (Jack the rippers London) Var är den täta dimman, var är ljudet av diligenserna, var är herrklubbarna, rökrockarna? Så levande var för mig det förra sekelskiftets England att jag blev förvirrad över att det inte fanns kvar. Jag vill här göra två besök: jag vill besöka London och gå omkring på gatorna i dimman. Sen vill jag ut på landet, gå på hedarna, känna (i Rebecca) Daphne du Mauriers England. Och om jag fortfarande har en liten önskan kvar, låt mig få sitta med Peter Hill i en fyr långt utanför skottska kusten i stargazing!
Fem författare kring bordet
Jenny Diski vill nog inte komma, sällskapsskydda människan, och kommer hon kommer hon nog inte att ha kul. Men det är den författare som jag just nu är allra mest nyfiken på. Hur funkar hon egentligen? Och bjuder hon bara till tror jag nog att hon är trevlig. Så det så.
Bodil Malmsten vill jag gärna ha som gäst. Jag tror att hon är trevlig att ha som gäst och jag tror att hon skulle ge mig en hel del tips om trädgården. Jag har inte problem med mullvadar, men medan hon pratar mullvadar kan jag väl prata rått-problem?
Mark Levengood är fantastisk på att berätta en historia. Honom vill jag gärna ha på middag.
Douglas Adams verkar ha varit en fantastisk personlighet och en person jag mycket gärna hade velat träffa. Det jag vet av honom är att han jobbade på nästa del av liftarens guide till galaxen och jag vill ju gärna veta vad han hade tänkt att göra av med Arthur Dent och inte minst Fenchurch som försvann under en flygtur. Och sen har jag ju ett antal funderingar kring böckerna också som jag gärna vill ha svar på.
Ruth Rendall skriver otäcka böcker och verkar veta en hel del om hur människor fungerar. Jag är nyfiken på varför hon skriver som hon gör och hur hon ser på människor. Jag har ingen aning om hon är en sällskapsmänniska eller inte men jag är beredd att försöka. Välkommen Ruth!
Fem figurer på middag
Välkomna på middag söndagen den elfte november 2007!
I glada figurers lag kommer vi under kvällen att avnjuta en förrätt bestående av morotsstavar med yoghurtsås, till huvudrätt tacos och vi avslutar middagen med glass. Som ni ser är middagen anpassad för att avnjutas i sällskap av hela familjen, varför menyn är synnerligen barnvänlig. Till middagen får man välja mellan vin och vatten. Gästerna uppmanas att ej röka till maten.
Nej, förresten. Just ikväll lägger jag lilla A först. Och varför laga middagen själv? Jag beställer hem en kock som gör en utsökt måltid. Och en butler som passar upp.
Här har vi de inbjudna:
Höger sida av bordet
Ford Perfect (liftarens guide, etc: Douglas Adams). Någon som har åkt tvärs och kors över galaxen för att skriva en guidebok borde ha många bra historier att berätta. Han är också tillräckligt lättsam och har skinn på näsan så han klarar att prata med Sherlock också.
jag
Sherlock Holmes (Baskervilles hund, etc: Conan Doyle). Jag är övertygad att även om han blir dryg kan han också vara intressant att lyssna till. I och för sig är nog dr Watson en bättre historieberättare, men Sherlock kan nog komma med intressanta kommentarer till andras historier också.
Vänster sida av bordet
Kristina (utvandrarna, etc Vilhelm Moberg). Henne måste vi ta hand om så hon inte känner sig utanför. Men jag vill gärna lyssna till vad hon har varit med om, hur det var. Och ge henne en chans att komma tillbaka till Sverige, även om det är över hundra år för sent. För att hon ska känna sig väl till mods får hon en samtida präst till bordet.
Gösta Berling (Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf). Jag vill höra alla hans historier och träffa honom på riktigt. Jag är övertygad att han är en kul typ, får bara se till att inte han och Ford Perfect ger sig i kast med att dricka gargelblasters. Kristina brevid borde ha en lugnande inverkan.
Johanna (Påven Johanna: Donna Woolfolk Cross). Jag tycker att hon är tråkigt beskriven i boken, men jag ger henne i alla fall en chans. Jag är övertygad om att hon och Sherlock får intressanta saker att tala om, att de är lika smarta. Och jag är så nyfiken på att fatta hur det verkligen var för tusen år sedan och hur hon uppfattar dagens kvinnosyn.
Ikväll vill jag vara glad. Inga stökiga gäster. Dr Rheinhart (tärningsspelaren) får inte komma. Jag funderade ett tag på Ender (Enders game) så han får komma ifrån ett tag, stackarn, men det får vänta till en annan kväll.