Comfort books
De senaste månaderna har jag ägnat mig mycket åt comfort-reading: istället för att inmundiga comfort food håller jag mig till den litterära varianten: barn och ungdomsböcker och vad jag oftast tänker på som "skräp": lättsmält och i konfliktlöst. Det ska vara underhållning, verklighetsflykt men jag vill inte ägna mig åt andras konflikter eller ha något att sätta tänderna i.
Nu längtar jag efter något riktigt att läsa! Jag har precis läst igenom sista statsrådet (ingen höjdare, direkt) och slöläser ytterligare en fem-bok. En Marian-Keyes hänger med mig i badet. Och i gästrummet ligger Paddington. Trots att jag har massor med böcker på gång har jag inget att läsa.
Pysseltanten, minns jag, skrev i slutet av året att hur man upplever en bok handlar mycket om livsituationen. En bok man tycker är dålig vid ett tillfälle upplever man som bra vid ett annat! Nu känner jag att jag är redo - äntligen - att läsa något lagom utmanande, något att sätta tänderna i, som får mig att tänka.
Intressant med "Comfort Reading" (bra uttryck - jag har tänkt mycket på fenomenet). Sedan höst-vintern 2002 har jag gjort det till något av en livsstil (tyvärr utan att därför utesluta comfort food =)) och jag känner också ibland mig sugen på riktig "mat" istället. Det är en skön känsla. Jag har filosoferat mycket över varför jag börjat läsa på det sättet men ibland tycker jag att det inte spelar så stor roll - det blir en slags pennlöst sudoku - något man gör för att blåsa ur hjärnan mer än något annat. Men intressant som fenomen. Och märkligt att det har blivit en så stor och säljande genre (chiclit alltså) i vår tid. Vad säger det om världen vi lever i?
Ja, precis! Jag tänker att det är olika sorters böcker och att de fyller olika sorters behov. Precis som man ibland vill se en Ingmar Bergman och ibland en Jim Carrey. Det är orättvist mot litteraturen att göra den så "fin" att ful-litteratur inte får plats.
Som du också skriver - nog säger det något om vår tid! Svårare bara att säga vad. Har det alltid funnits comfort-books? Ändras karaktären på böckerna över tid? Oj! Det skulle jag verkligen vilja veta!