lästa böcker 2007
Det har blivit många lästa böcker 2007 - drygt hundra. Många av dem har varit barn- och ungdomsböcker, en och annan faktabok och ett antal "bagateller" - infotainment-böcker och böcker att ta ned ur bokhyllan och bläddra i ett tag. Inte många böcker har jag tyckt varit riktigt dåliga ("ettor"). Det beror väl mest på att jag inte läst ut sådana böcker i någon större utsträckning. Se, något jag lärt mig under året!
Jag har hittat nya författare som jag tycker om. Paul Auster, Jenny Diski, Audrey Niffenegger och Khaled Hosseini var oväntade upplevelser och författarskap som jag längtar efter att utforska.
Det har blivit en del böcker på engelska och resten på svenska. Faktiskt är ingen av böckerna på något annat språk.
Jag har valt att dela in årets lästa böcker efter kategori och vad jag i efterhand tyckt om dem. Det är otroligt vad mycket minnet av böckerna hinner blekna på ett par månader.
the five and the knight's treasure
Claude Voilier
Förutom de 21 böcker om fem-gänget som Enid Blyton har skrivit finns det en uppsjö till. Jag talar om de fem-böcker som Claude Voilier skrivit. CV skrev dessa böcker ursprungligen på franska. Två stycken finns översatta till svenska, 18 finns översatta till engelska: Totalt skrev CV 24 böcker om fem-gänget.
En av CVs fem-böcker snubblade jag över på Myrornas och kastade mig över. Fem-gänget är i Kirrin och letar efter Templarordens hemliga skatt som enligt legenden ska finnas i närheten. Men de är inte ensamma om att leta efter skatten...
Under läsningen kunde jag inte låta bli att jämföra med EBs fem-böcker. Till skillnad från de andra fem-böcker jag läst är denna på engelska. Det är svårt att se vad som är skillnad i språk och i författare. Det jag märkte var främst att vid ett par tillfällen har CV pedagogiska ambitioner (tex berättar CV en del om Templar-orden). Själva historien är också lite mer invecklad men också uppdelad i ett par steg. Föräldrarna Quentin och Fanny är också än mer frånvarande: hade det här varit en teaterpjäs hade de inte fått några egna repliker. Man skulle mest bara anat dem i kulissen.
statsrådet och döden
Bo Balderson
Statsrådet blev statsråd mest av misstag. Ett par för stora galoscher får Erlander att anställa honom. Att han dessutom är mångmiljonär - tack och lov ärvda pengar - är ett problem för (socialdemokratiska) rörelsen.
Genom adjunkt Persson - svåger till nämnda fjortonbarnsfader - får vi följa statsrådet en vecka innan valet 1968 när en nobelpristagaränka blir skjuten i statsrådets närhet. Boken lånar formen från en pusseldeckare, men det är inte för deckargåtan boken ska läsas. Inte heller för språket, i en snäv litterär bemärkelse. Språket är vitsigt och framförallt innehåller böckerna mycket samtidssatir och speglar dåtidens politik. Det är klart det märks att boken är skriven 1968 (man talar raljerande om regeringens förhållande till EEC tex) men den är fortfarande läsvärd. Möjligtvis kan man fråga sig om BB skulle valt just en pusseldeckare idag för att få fram sitt budskap eller en annan typ av deckare.
Vad ska man använda google books till?
En rolig sak man kan använda en till är att slå på gamla personnamn, eller ännu hellre ortsnamn. Oväntat hittade jag information om byar jag har anknytning till. Tyvärr syns bara ett par 4-5 rader så det är inte alltid sammanhanget framgår.
fem räddar en hemlighet
Fem räddar en hemlighet
Enid Blyton
Redan innan påsklovet börjar får George och Anne veta att Quentin lånat Georges ö i Kirrin-bukten. George blir arg men får ge sig. Fem-gänget tillbringar påsklovet i Kirrin och får hälsa på Quentin på Ön ibland. Någon är ute efter Questins vetenskapliga hemligheter och boken slutar ovanligt dramatiskt.
Från den här boken skulle jag vilja lyfta två olika saker. För det första går femgänget hem till en kille för att titta på färg-TV. Som framgår av tidigare inlägg är jag fascinerad av tidlösheten i böckerna och hänför den gärna till sättet att (inte) skildra teknik. Men färg-TV? På engelska landsbygden? 1947?
Enligt en osäker källa kom färg-TV-utsändningar först 1953, och det i USA. Att fem-gänget skulle sett på färg-TV 1947 låter med andra ord ganska osannolikt. Lösningen måste vara att översättaren, Kerstin Lennerthson, måste ha sett som sin uppgift att även modernisera vissa beskrivningar.
Den andra saken jag fastnade på i den här boken är skildringen av Quentin, Georges pappa vetenskapsmannen. I bok efter bok förklaras och ursäktas Quentins temperament och tankspriddhet med att han är vetenskapsman. Frun Fannys liv är också helt styrt av Quentin och hans arbete: det är självklart att hon ska följa med och ta hand om honom när han ska åka på föreläsningsturné (istället för att vara hemma och träffa George när hon är ledig från internatskolan). Och i flera böcker blir Quentins arbete också en viktig del av historien, exempelvis i fem och kidnapparna där hans vetenskapliga arbete leder till att George blir kidnappad. 
Bilden av vetenskapsmannen, eller snarare Vetenskapsmannen, är stereotyp men inte mindre intressant för det. Hans arbete är otroligt viktigt och det måste skapas utrymme och hänsyn måste därför tas till honom. På det sättet påminner Vetenskapsmannen om den känsliga konstnären. Samtidigt är Vetenskapsmannen hjälplös: han klarar inte av att komma ihåg namnen på barnen eller att komma ihåg att äta. Än mindre kan man kräva vanligt hyfs och medkänsla av honom.
Hur kan Quentin vara en viktig vetenskapsman i Kirrin? Det tycks inte direkt vara en universitetsstad. Quentin tycks vara vetenskapsman utan att universitet eller forskningsinstitut behövs. Det räcker liksom med att han är hemma och "vetenskapar".
Den här schablonbilden är stark och fortfarande vanligt förekommande inom filmen. Som forskare irriterar det mig eftersom det utdefinierar mig och ligger så långt från forskarens vardag. Alla forskare har inte vit labb-rock. Mitt viktigaste arbetsredskap är datorn och Word. Jag har svårt att se att någon skulle vara så irriterad av min forskning att någon skulle bli kidnappad. Eller en ö sprängd i luften. Få forskare - om några - kan kräva att få sån hänsyn tagna till sig som Quentin får i fem-böckerna. Tvärtom! Men det är klart, en realistisk beskrivning av en forskares vardag skapar ingen säljande intrig till en bok.
Patient 67
Dennis Lehane
Vi befinner oss långt ute på en ö utanför amerikanska östkusten. En storm är under uppseglande. En underskön kvinnlig schizofren barnamördare har rymt från den rättsspsykiatriska anstalt där USAs värsta brottslingar befinner sig. Två federala sheriffer åker dit för att utreda försvinnandet. Men ingen verkar riktigt engagerad i letandet. Och kvinnan har försvunnit ur ett låst rum utan medhjälpare. Något är fel.
Boken innehåller alla ingredienser. En isolerad ö utan radiokontakt. Halvfnoskiga psykiatriker som omedelbart analyserar sina besökare. Mystiska piller. En fallfärdig kyrkogård och ett sönderblåst mausoleum. Kalla kriget som bakgrund och en mentalvård i brytningstiden mellan kirurgisk psykiatri (lobotomi) och medicinsk psykiatri (LSD).
Detta är bakgrunden till en thriller som kryper under huden. Jag sträckläste boken och var så frustrerad när den tog slut. För hur slutade boken egentligen? Bra underhållning, bra spänning. Och en setting som känns filmisk.
Daniel Åberg har skrivit en tänkvärd recension som också handlar om genren thrillers. Läs den!
Fem på rymmarstråt
Fem på rymmarstråt
Enid Blyton
Detta är en av de tidiga fem-böckerna och den utspelar sig i Kirrin, där George bor. (Bor och bor - förstår jag rätt går alla barnen på internatskola. Och den mesta av loven verkar de tillbringa på äventyr eller hemma hos varandra. Så hemma är nog en relativ term.)
Fanny, Georges mamma är sjuk, och hembiträdet Johanna är tillfälligt borta. Den sura Fru Suur, som dessutom har en otäck man, en elak son och en golvmopp till hund, tar över hushållet medan Quentin följer med sin fru till sjukhuset. Vi får aldrig egentligen veta vad det är för fel på Fanny, men barnen vantrivs och rymmer till Ön.
Ett härligt äventyr med fina miljöer: grottor, ljung och fängelsehålor. Jag stör mig på att Julian är alltför morsk gentemot vuxengenerationen. Jag skulle beskriva honom som självgod och egensinnig. Anne beskrivs här som betydligt mindre än i de andra böckerna jag läst.
En bra sida om fem-böckerna finns här. Missa den inte! Jag har precis insett att alla femböcker inte är skrivna av Enid Blyton - jag återkommer med ett inlägg om Claude Voilier.
årets bästa böcker: en bokfemme-sammanställning
Författare som fler än en valt ut:
Jenny Diski
På tunn is: en resa till Antarktis
On Trying to Keep Still
Stranger on a train
Khaled Hosseini
Flyga drake (3 st)
Tusen strålande solar (2 st)
Niffenegger
Tidsresenärens hustru (2 st)
Läckberg
Tyskungen (2 st).
Stenhuggaren
Larsson (5st)
Luftslottet som sprängdes
Rowling (2 st)
Harry Potter and the Deathly Hollows.
Ali Smith
Girl meets Boy
Jag är allt du drömt
Against The Day - Thomas Pynchon
Anhörig - Katerina Janouch
Anna d'Arc - Mårten Sandén
Bortom mammas gata - Alexandra Pascalidou
Breakfast at Tiffany´s - Truman Capote
Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren
Bryta om - Åsa Anderberg Strollo
Busters öron - Maria Ernestam
De afrikanska breven - Eva Lejonsommar
De norrbottniska satansverserna - Ronny Eriksson och Lasse Eriksson
Den hemlige kocken - Mats-Eric Nilsson.
Den inre kretsen - Mari Jungstedt:
Den mörka materian-triologin - Philip Pullman
Det osynliga barnet - Tove Jansson
Det som ögat ser - Ann Lagerhammar
Djävulen bär Prada - Lauren Weisberger.
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
Du och jag min lilla kotte - Sanna Töringe (ur Den gröna barnkammarboken).
Efter attentatet - Yasmina Khadra
Historikern - Elizabeth Kostova
En ros åt miss Emily - William Faulkner
Enheten - Ninni Holmqvist.
Ett annat namn för ljus - Frida Stéenhoff
Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion.
Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Fallen - Joyce Carol Oates.
Fem personer du möter i himlen - Mitch Albom.
Fördömd - Johanne Hildebrandt.
Grabben i kuvösen bredvid - Jonas Helgesson
Gryningen kommer aldrig åter - Daniel Woodrell
Hon går genom tavlan, ut ur bilden - Johanna Nilsson
Illusionen om Gud - Richard Dawkins
Imperiet - Riszard Kapuscinski:
Inte bara tennis - Peter Barlach
Jag flydde från Auschwitz - Rudolf Vrba
Jingo - Terry Pratchett
Kärleksbarnet - Hillevi Wahl
Kenta och Barbisarna - Pija Lindenbaum
Klimatsmart - din guide till en bättre miljö
Kräftgång, Umberto Eco
Kristendom för ateister - Olle Carlsson.
Lilis bok - Valérie Dayre.
Locke Lamoras lögner - Scott Lynch
Majas morsas kompis sambo - Katarina Kieri.
Mamma, pappa, barn - Lisa Fabre
Martha Quest - Doris Lessing.
Midvinterblod - Mons Kallentoft
Mig äger ingen - Åsa Linderborg:
Nära föräldrar, - Jorun Modén
Never let me go - Kazuo Ishiguro
Nobels testamente - Liza Marklund
Onåd - JMCoetzee
One Good Turn: A Jolly Murder Mystery - Kate Atkinson
På stranden - Nevil Shute
Passionen - Jeanette Winterson:
Patient 67 - Dennis Lehane
Pauluns stenålderskost, - Fredrik Paulun
Reservkraft - Tomas Sjödin.
Roms portar - Conn Iggulden.
Sandvargen - Åsa Lind
Signal - Stephen King:
Smärtans barn - Waris Dirie:
Svinalängorna - Susanne A
Tärningsspelaren - Luke Rhinehart
Tätt intill dagarna - Mustafa Can
The Abstinence Teacher - Tom Perrotta
The Emperor's Children - Clare Messud
The known world - Edward P Jones.
The Road - Cormac McCarthy.
Vad jag älskade - Siri Hustvedt.
Var är min syster - Sven Nordqvist
Varats olidliga lätthet - Milan Kundera
Vi är luftens drottning - Pauline Wolff
We Need to Talk About Kevin - Lionel Shriver
Wizard of the Crow, Ngugi wa Thiong'o
sju önskningar
Årets svåraste utmaning kommer från Ansgars mamma på Ansgars syskon. Finge jag sju önskningar, vad skulle jag önska mig då? Jag måste tänka till: vad är det som är viktigt för mig, och vilka önskningar skulle leda mig närmare mitt önskeliv? Och inte minst, hur privat vill jag bli? Här bloggar jag om böcker, inte om Johanna. Därför handlar de här sju önskningarna om läsande. Inte för att jag inte skulle ha ett liv bortanför böckerna :-)
1. jag önskar att Douglas Adams hade fått fortsätta sin författargärning. I the salmon of doubt kan man ana att DA funderade på att skriva en sjätte liftarens guide. Då äntligen skulle vi få veta hur det slutar. Och hur det går med Fenchurch. Och om jag ändå ska väcka honom till liv passar jag på att plocka bort hans skrivkramp också.
2. Jag önskar att svenskan får en egen Newton Economici Tascabili. Detta är anledningen till att jag har Freuds samlade verk i bokhyllan. Det är en lågprisserie i pocket som ger ut klassiker. För ett par tior får man riktiga klassiker, vilket gör dem tillgängliga - både att de går att få tag på och att man har råd att ah ett dussin olästa i bokhyllan.
3. Jag önskar att jag faktiskt slutar läsa böcker jag inte gillar efter femtio sidor. Livet är för kort för dåliga böcker.
4. Jag önskar att jag kunde få lika starka läsuplevelser som vuxen som jag fick som barn. Läser jag om min barndomsfavoriter får jag ett helt sinnespaket: jag känner lukter, smaker och känslor jag hade glömt bort. Sådana upplevelser vill jag fortsätta att skapa.
5. Jag önskar att jag äntligen får tummen ur och börjar skriva den där boken som jag filar på. Det blir ju inte svårare än vad jag gör det till, eller hur?
6. Jag önskar att jag kunde få hoppa in i hedningarnas förgård en dag och få uppleva den på riktigt. Nej, förresten, jag önskar mig naturligtvis att jag närhelst jag ville kunde få gå in i vilken bok jag ville. Såja, det blir bättre!
7. Jag önskar att jag kan fortsätta att utvecklas i mitt lärande. En vacker dag, då, tror jag, kanske jag till och med klarar av lottens julkalender!
Jag vill skicka vidare till Pi, pysseltanten, Anna, Signe och Theresans!
Fem befriar flygarna
Enid Blyton
Återigen semester och fem-gänget campar nära en hemlig flygbas. Två av flygarna försvinner - och deras plan med dem. Naturligtvis är det inte så enkelt och fem-gänget avslöjar sanningen. till sin hjälp har de Toby och dennes hund Billy. Och Tobys bror Benny och griskultingen Knodden spelar även de en viktig roll i boken. I omgivningen finns även två fjärilsuppfödare som barnen (och EB) förhåller sig lite ambivalent till.
Jag har lagt märke till i tidigare böcker att EB inte har ett undervisande syfte. Andra barnböcker - och kanske framförallt barnprogram - har ofta ett undervisande syfte. Man "passar på" att informera. I den här boken får man lära sig lite om fjärilar och lite om skillnaden mellan stalagmiter och stalaktiter.
Generalsekreteraren
Mark Fredel
Den här boken har jag slukat. Jag låg vaken alldeles för sent igår kväll, jag skippade Bolibompa (jo, jag är småbarnsförälder) och låg och läste upplösningen istället. En riktig page-turner med andra ord.
Alex, curator curaturum i Uppsala och ekonomstudent, har fjorton dagars introduktionsutbildning på UD innan han ska till världsbanken och skriva sin uppsats. Under introduktionsutbildningen får han i sin hand ett dokument som antyder att Dag Hammarskjöld blev mördad. Och att Sverige låg bakom. Samtidigt blir han förälskad i en ung snygg journalist och är otrogen mot sin bonniga sambo Eva. Alex blir mer och mer indragen mot sin vilja och snart får han andra saker än introduktionsutbildningen att tänka på.
Boken är skriven av en person som känner miljön och det märks. Många prominenta personer nämns i boken under förvanskade namn. Jag blir nyfiken på hur exempelvis Sten Andersson, Ingvar Carlsson eller Kofi Annan var egentligen. Jag försöker komma ihåg alla titlar i departementen och hur positionerna förhåller sig till varandra. yrkesskadad som jag är försöker jag skilja ut tjänstemännens makt från politikernas makt (och i den här thrillern så är det tjänstemännen som sitter på makten). Som en skildring av svensk statsförvaltning, eller snarare en dramatisering av svensk statsförvaltning tycker jag att boken blir spännande. Sen är jag inte säker på att det alltid är så här spännande, direkt...
Boken refererar, och väver in, Hammarskjölds dagbok vägmärken som någon bokbloggare skrev om tidigare i höst. Jag blir uppriktigt nyfiken på boken, och än nyfiknare på Dag Hammarskjöld som person. Skildringarna av honom i boken får mig aldrig att känna att jag kommer nära honom, eller att jag förstår vad det är som driver honom. Trots alla anstängningar blir han aldrig en komplex person.
Jag blir aldrig riktigt kompis med Alex. Jag uppfattar aldrig honom som sympatisk och riktigt levande. Personbeskrivningen blir lite för fyrkantig och jag tycker inte att han utvecklas under bokens gång. En passage i bokens slut som berörde mig handlade om vilka motiv människor har till sitt agerande. Vad är det som driver människor? Många av människorna i den här boken drivs av egen vinning, vare sig de är gruvägare, finansmän, tjänstemän eller byråkrater. Alex drivs av idealism. Men vad driver mig? Vad kan jag lära mig om människor utifrån det här?
7 januari finns en bokcirkel om generalsekreteraren på bokcirklar.se.
Charlotte och Hans har påpekat att jag verkar vara negativ till boken. Det är jag faktiskt inte! Den är spännande och en snyggt uppbyggd historia. Låter man boken vara just det är det en mycket bra bok. Ställer man därutöver krav på karaktärers komplexitet etc finns det brister. Men det är å andra sidan, tycker jag, överkurs i en thriller.
fem bästa
Den här bokfemman tvingade mig också att tänka en gång till. För vad menar jag med en bra bok? Och vilka böcker som jag har läst har gjort bestående intryck, varit mer än "bara" underhållning för stunden? Efter ett tags funderande kommer här min bok-åtta.
Det osynliga barnet - Tove Jansson. Boken var inte som jag förväntat mig, gav helt andra insikter. Många av novellerna lever kvar i mig som tankefigurer och jag vill gärna äga ett eget exemplar av den.
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger. Jag hade bara väntat mig underhållning av den här boken men fick så mycket mer. En ömsint skildring och en fenomenal beskrivning av tidsresor och komplexiteter kring detta.
Stranger on a train - Jenny Diski. Min nya favvo-författare! Jag blir nyfiken på henne som person och lär mig också mycket om hur människor kan fungera. Stranger on a train var en riktig läsupplevelse - och det var väl därför den motvillige resenären sedan blev en desto större besvikelse.
Breakfast at Tiffany´s - Truman Capote. Så bra! Fint språk, fin story, lagom lång. Karaktärerna lever kvar.
The kite runner - Khaled Hosseini. En riktig överraskning. Boken har flera bottnar och en närvaro. Aldrig trodde jag att jag skulle läsa en bok om Afganistan som skulle få mig att känna mig som om jag vore där. Det är få böcker - och författare - som förmår det.Enheten - Ninni Hlmqvist. Huvudpersonen lever kvar, problematiken lever kvar efter att jag läst boken. Den lyfter många etiska frågor samtidigt som den snyggt berättar en historia. Hoppas verkligen den kommer i pocket, den förtjänar att bli läst.
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg. Åh, så bra! Språket, sprket, språket.... Jag kommer att läsa om den snart, den var så bra. Tänk att en så gammal bok kan säga mig så mycket!
Tärningsspelaren - Luke Rhinehart. Språket är inte mycket att hänga i julgran men idén bakom boken är fantastisk. Den lyfter frågor om människans ansvar för sina handlingar och om samhällsbygget som sådant. Den här boken har verkligen bidragit till min referensram, även om jag inte tycker om huvudpersonen.
mandelkärnan
Inger Alvén
Den här boken har legat på mitt nattygsbord länge, jag började på den samtidigt som tidsresenärens hustru. Det är inte för att boken är dålig, tvärtom. Boken kommer så nära, har så inkännande personbeskrivningar, att det är bitvis jobbigt att läsa. Jag identiiferar mig för mycket och därför har jag läst den i små avsnitt.
Laura bor med sin mamma i Argentina. Laura är tolv, halt, och mamman är döende i cancer när hon sänds till en bekant i Sverige. Boken gör fyra nedslag i Lauras liv fram till hon är trettio.
Det viktiga i boken är inte det som händer. Det viktiga i boken är samspelet mellan Lauras känslor och omgivningen. IA är skicklig och har lagt ner mycket möda på att förstå och kunna förmedla det. Därför blir det så svårt att hon egetligen aldrig är lycklig och sig själv nog.
Beskrivningen av Laura är innerlig och kommer nära och Laura är inte lycklig. Hon är ingen lätt eller lättsam människa. Hon bor med sin far den analytiska hjärnforskaren. Laura har få om några vänner och tycker inte om sig själv. Skildringen av hennes back-packer år kommer jag sent att glömma.
Det här är inte jag
Eva F Dahlgren
Ordet utbränd låter otäckt, luktar misslyckande, oåterkallelighet och utanförskap. Hur känns det att vara utbränd? Hur kan man förhålla sig till det, förhålla sig till sig själv? ED blir som fyrtioårig ensamstående frilansjournalist med en son utbränd och hur det var skildrar hon på ett rakt sätt i den här boken. Hon delar med sig av sig själv utan att lämna ut andra. Hon skildrar hur det är omöjligt att läsa, sortera information, att handla hushållspapper eller att komma ihåg sonens födelsedag. Hon skildrar sitt eget förhållingssätt till sin sjukdom och blottlägger därigenom skammen att inte kunna fungera, att ligga samhället till last. Just detta utanförskap hon skildrar är vad jag kommer att komma ihåg av boken. Vi lämnar ED när hon påbörjar KBT. Jag lägger ifrån mig boken och tänker att hon har gjort det lätt för sig när hon skrivit boken. Vad händer sedan? Är terapi lösning på alla problem? Finns det lösning på problemen?
Fem reser till havet
Fem reser till havet
Enid Blyton
Fem-gänget reser till Cornwall för att bo hos en tant och äta upp sig. Georges pappas forskarkollega hade åkt dit smal som en skrika och kommit åter tjock som en gris och därför tar fem-gänget tåget dit. Väl där träffar de ett resande teatersällskap, ett stort hästhuvud spelar en nyckelroll och det finns smugglare. Upplagt för äventyr!
Den här boken är i en nyare upplaga än de andra jag läst. Istället för sjuttiotals-fotografierna av barn är det här ett åttiotals-inspirerad tecknad framsida på barnen som upplevs som betydligt äldre. Det är kul att se hur man anpassat omslaget efter tidsåldern om än dock inte innehållet.
I ett tidigare inlägg funderade jag över könsrollerna i fem-böckerna och en kommentar från Anna fick mig att fundera lite till . George vill vara pojke, och det accepteras. Hon behandlas därför annorlunda. Hon behöver inte vara pojke, eller bli pojke för att (oftast) behandlas som om hon vore det. För att sätta begrepp på det: skiljer man på sex (biologiskt kön) och gender (socialt kön) skulle man kunna uttrycka det som att det är gender som är viktigt här, inte sex, trots att könsrollerna är stock-konservativa.
Fem i knipa
Enid Blyton
Fem-gänget ger sig iväg för att campa men blir indragen i kidnappningen av en bortskämd mijonärsson, Richard. Lite "otäckare" än de andra böckerna jag läst är nog den här och barnen är inspärrade hos bovar. Men Julian är morsk och låter sig inte nedslås.
Detta är sjätte fem-boken jag läst på kort tid. Jag skäms lite för min läsning, det ska medges - att detta är dålig litteratur som, läste jag någonstans, till och med elvaåringar snabbt växer ifrån, har inte hindrat mig från att sluka de fem-böcker jag har tillgängliga.
Jag har funderat en del på varför jag uppfattar fem-böckerna som så tidlösa. Böckern är utgivna mellan 1942-1963. Världen ser ju, som bekant, inte riktigt likadan ut nu. Det är klart att om man letar "fel" finns de. Det är knappast politiskt korrekt att tala om zigenare som tjuvaktiga längre, och vissa könsroller är cementerade. Som alltid när jag läser thrillers och deckare från tiden före mobiltelefoner slår det mig vad mobiltelefonen har inneburit för kontaktbarheten. I ett par böcker (tex fem i fara) ser jag fascinationen med atomkraften, i andra (fem och kidnapparna) kan jag ana kalla kriget när jag kikar i ögonvrån.
De främsta orsakerna att jag uppfattar böckerna som tidlösa är beskrivningen av tekniken och samhället. Samhällsstrukturen är nästan inte beskriven alls. Vi vet inget om världshändelserna (vilket knappast kan anses vara förvånande) men heller inget om människor eller händelser omkring femgänget. Femgänget lever i sin barnvärld och vuxenvärldens problem skildras väldig lite. Frånvaron av beskrivningar av samhällstrukten beror kanske framförallt på att de i de böcker jag läst befinner sig på lov. Det är inte vardag i femböckerna
Teknikskildringarna är förvånandsvärt moderna. Fem-barnen åker bil, det finns element, flygplan, telefoner, jeans, radio, ficklampor. Tekniken ingår i beskrivningarna när vi förväntar oss det. Sen att de flygplan EB skildrar skiljer sig från dagens flygplan, eller att telefonerna såg annorlunda ut märks inte i min fantasi när jag läser böckerna. Hittils har jag inte träffat på någon TV, men saknar dem inte heller: femgänget befinner sig på landsbygden och inte i städerna (och på landsbygden förväntar vi oss till och med att det ska vara lite primitivt och gammaldags).
Fem stoppar spöktåget
Enid Blyton
Storyn känner vi till - i alla fall dess ramverk - och här återupprepas den med mindre variationer. En sådan variation är att i den här boken har en vuxen - magister Luffarn - en framträdande roll. Det är magistern, tillsammans med femgänget, som tältar på heden där spöktåget rullar i tunnlarna. Men magistern är tillräckligt klok för att ge barnen det utrymme de behöver och ger sig ut på egna äventyr med sin fjärilshåv.
En annan variation är att EB faktiskt skämtar vid ett tillfälle. Hon skildrar en komisk scen där Julian tror att magister Luffarn är Tim och skäller ut honom. Egentligen var det väl inte så komiskt, men det satte strålkastaren på att komik saknas i femböckerna i stort. (Undrar varför?)
Genom hela boken diskar Anne och lagar mat. Efter ett tag har jag nästan lust att säga åt henne att sluta. Sen börjar jag fundera på hur Anne kommer att se ut som vuxen. Och hur kommer de andra i femgänget att fungera som vuxna, vad kommer de att ägna sig åt? Se, där något att tänka vidare på.
Läs Kjell Dellerts tänkvärda betraktelse av fem-gänget!
årets sämsta läsupplevelser?
Jag har läst igenom de inlägg Jenny, Malin, Nnika, Ango, Amaranthine, Camilla, Pi, Katafonteolog, pysseltanten, Maria, Martina, Ika, Ivana, AnnCharlotte, the girl... har gjort. Vilka böcker de kollektivt tyckt var sämst framgår nedan. Det som är fascinerande, tycker jag, är att det är så få titlar som återkommer. Faktum är att det bara är en bok som hela tre bloggare har tagit upp som bottennapp, och det är Jenny S. Annars är det en stor spridning på bottennappen.
Det är för simpelt att kalla det här för en lista över årets bottennapp, eftersom bottennappen helt enkelt är personliga. Det är så självklart, men för mig blev det i alla fall en aha-upplevelse - aha, hon tyckte att den boken var så dålig, fastän den tillhör en av mina favoriter!
- Amberville - Tim Davys.
- Ashimas bok - Caroline Giertz.
- Baudolino - Umberto Eco
- Bita i gräset - Jan Olof Ekholm.
- Blodsarv - Denise Mina
- Brev till en bokhandel - Helene Hanff.
- Cosa Nostra -historien om den sicilianska maffian - John Dickie.
- Den avklädda bruden - Anonym.
- Den innersta kretsen - Marie Ljungstedt.
- Den ryske mannen - Inger Jalakas
- Den ryske vännen - Kajsa Ingemarsson
- Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg.
- Den tredje lyckan - Marianne Ahrne
- Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson. .
- Dexters dunkla drömmar - Jeff Lindsay.
- Djävulsstjärnan - Jo Nesbö
- Elva minuter - Paulo Coelho
- En god människa - Nick Hornby.
- Eragon - Christopher Paolini.
- Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion
- Flickan utan röst - Colleen McCullough.
- Fågelvägen - Jeffrey Archer.
- Försvinnarna - Jesper Virdberg.
- Giraffens tårar - Alexander McCall Smith
- Hon som tittade in - Karin Wahlberg.
- Hundra år av ensamhet - Gabriel García Marquéz
- Hässja - Åke Smedberg.
- I det tysta - Åsa Nilsonne.
- Isprinsessan - Camilla Läckberg
- Jag går bara ut en stund Isobel Hadley-Kamptz.
- Jennifer Government - Max Barry.
- Jenny S - Denise Rudberg. Tre olika bloggare har uppgivit denna!
- Keith Richards - Biografin - Victor Bockris.
- Klappa inte katten - Maria Lang.
- Life before man - Margaret Atwood.
- Linda - som i Lindamordet - Leif GW Persson
- Livet i ett nötskal - India Knight
- Lunar Park - Bret Easton Ellis
- Lång väntan - Sandra Brown.
- Mera självkänsla - Mia Törnblom.
- Mias hemlighet - Mia Eriksson.
- Mitt himmelska kramdjur - Katarina Mazetti.
- My Best Friend's Girl - Dorothy Koomsom
- Nobels Testamente - Liza Marklund.
- Nya vägar - Armistead Maupin.
- När man är ung - Phan Thi Vang Anh.
- Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken - McNeil och McCain
- Potensgivarna - Karin Brunk Holmqvist.
- PS. Jag älskar dig - Cecilia Ahern.
- På andra sidan Venus - Elisabet Andersson.
- Röda rummet - August Strindberg
- Saltön-böckerna - Viveca Lärn.
- Sanna historier om pirater - Lucy Lehtbridge
- Shikasta - Doris Lessing.
- Skaver - Titti Persson.
- Stenbockens vändkrets - Henry Miller.
- Stum sitter guden - Anna Jansson
- Svenska för idioter - Mats Wahl.
- Syndabekännelser - Alex Kava
- The Book of the Dead - Patricia Cornwell
- The secret of Crickley Hall - James Herbert
- Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda.
- Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood.
- Var det bra så - Lena Andersson.
- Versläsaren och den levande martyren - Mohammed Gerami.
- Vid första ögonkastet - Nicholas Sparks.
- Vildhonung - Rosamunde Pilcher.
- Winterland - Åke Edwardsson
- Änglarnas stad - Heidi von Born.
Världens elakaste citat
Leif Eriksson & Kristoffer Lind
Min far vet att jag är svag för den här sortens böcker. Jag har ett halvdussin citatböcker i bokhyllan men det här är den enda som uteslutande innehåller elaka citat. (Och Oscar Wilde måste ha varit mycket elak när han levde, för han är väl rikligt representerad). Den är uppdelad efter vem citatet är elaka mot och börjar förståss med ett elakt citat om såna som läser citatböcker.
Boken är rolig, möjligtvis med undantag för när man känner sig träffad. En viss Jan Hannerz lär ha sagt att "lärare är en person som istället för att lära eleverna att ställa morgondagens frågor, lär dem gårdagens svar". Där kände jag mig träffad, men många andra grupper blir elakare åtgångna än så.
Med risk för att uppfattas som könsdiskriminerande, vill jag gärna återge ytterligare ett citat, denna gång av Carl Barney:
"Det finns tre kategorier av män i världen. En som lär sig från böcker, en som lär sig genom observation, och en som bara måste ställa sig och kissa på det elektriska stängslet."
Också en sak att tänka på som lärare!
bokfemman: sämsta böckerna
Marie Ljungstedt - den innersta kretsen. Så förutsägbar och tråkig att jag är botad från svenska dussindeckare för ett tag.
Stenbockens vändkrets - Henry Miller. Maken till egocentrerad gubbstrutt! Och dessutom i en översättning som kändes föråldrad, minst sagt. Nej, jag vet att det är en stor bok och en stor författare men mer än femtio sidor var han inte värd. Jag har inte en känsla av att jag missade något.
Shikasta - Doris Lessing. Nej, det här var ingen rolig SF. Tråkig och seg. Jag ville verkligen men det här var ingen bok för mig. Tur att jag bara lånat den.
Life before man - Margaret Atwood. Tung, trög och deprimerande. Trots en bra början gav jag upp. Det finns bättre böcker att ägna sin tid åt.
försvinnarna - Jesper Virdberg. Jag läste ut den men ångrade den tid jag lagt på den. Usch!
Fem och kidnapparna
Fem och kidnapparna
Enid Blyton
På välkänt manér löser fem-gänget åter ett problem och är med om ett äventyr. George blir av misstag kidnappad men såklart blir hon räddad av sina kusiner. Ett par reflektioner: jag börjar kunna upplägget nu. Det ligger inga överraskningar i upplägget av boken. På så sätt är de i allra högsta grad stereotypa.
I det här äventyret är inte George med hela tiden (eftersom hon är kidnappad). Det intressanta är att när inte George är med är inte heller Anne med. Hennes roll reduceras till diskare, matplockframerska och hundvakt. Vidare tar Julian en mycket stor och vuxen roll: gång på gång bestämmer han inte bara över de andra barnen utan också över Joan, kokerskan. Jag tror att jag skulle bli mycket irriterad på Julian om jag haft med honom att göra.
Den enda karaktären som egentligen är intressant är George. George är arg och envis, får raseriutbrott, blir svartsjuk och beter sig dåligt. Hon är flicka men vill vara pojke. Hon har en hel rad egenskaper som huvudpersoner i den här typen av böcker inte brukar få ha. Det känns befriande samtidigt som det är synd att inte de andra barnen har fått bli mer komplexa. Jag blir också nyfiken på hur könsrollerna såg ut första halvan av seklet i Storbrittannien. Var det så enkelt att få större handlingsutrymme som att vilja vara pojke?
Boken kom på engelska 1955 (samma år James Dean dog). Det är inte samma översättare som de andra böckerna (som översatts av Kerstin Lennerthson) - översättaren här heter Ingegerd Lindström. Den är nästan lika tidlöst översatt som de andra böckerna jag läst. Ord som "vederhäftig" gör att man inser att det är ett tag sedan boken gavs ut. Annars är böckerna förvånandsvärt tidlösa - jag återkommer med en fundering om varför jag uppfattar dem så.
Var glad, Lotta
Merri Vik
Den här Lotta-boken läste jag för ett bra tag sen men undanskjuten under sängen kom jag inte på att skriva om den förrän nu.
Det här är en riktigt klassisk Lotta-bok med mina favoritkaraktärer med. En rolig episod, som dessutom återkommer, är när Lotta ska lära Giggi spela gitarr men på väg hem till Giggi istället hamnar på en abonnerad buss till föreningen gitarrens vänner. En del av boken, som blir viktigt i senare böcker, blir början på skoltidningen. Detta är också en av de första böckerna när Lottas skrivande är på tapeten.
bokfemman: mamma
Det var en svår bokfemma den här veckan. Jag har funderat lite på den. Jag förknippar min pappa, och inte främst min mamma, med böcker, även om hon också är en driven bokläsare. Min främsta bokkärlek som jag fått med mig från min mamma - förutom vanan att läsa förståss, den ska inte underskattas - är R. A. Heinlein. Här kan jag främst nämna stjärndjuret, egen rymddräkt finnes och stranger in a strange land.
Jag skulle vilja associera annorlunda till ordet mamma, nämligen till mammarollen. När jag blev mamma för dryga fyra år sedan hade jag redan övat - genom böcker. Min bokfemma handlar om böcker som färgar min syn på mamma-rollen.
1. Mamma, vad ska jag göra? En bok från min barndom som innehåller tips till mammor om hur man kan underhålla barn. Här finns allt från välmenande råd om att man inte ska använda tuschpennor om man vill leka Tarzan med sitt barn till recept på trolldeg. Den har format mig och min syn på mammarollen. Jag är ingen bullmamma, men jag är definitivt en pysselmamma.
2. Ett barn blir till - Lennart Nilsson. Den här är svår att kringgå även om den kanske mer handlar om livets mirakel än om mammarollen. Jag har ägnat många timmar i den här boken - inte i texten men dock åt bilderna.
3. Trotsboken - Kristina Alvén Den här boken har varit en trogen följeslagare de senaste åren. Plötsligt kan jag skratta åt trots - både mitt egen och andras. Alla småbarnsföräldrar borde få den här guiden till trots och utveckling!
4. Misconceptions - Naomi Wolf mycket amerikansk bok som skildrar den förändring - framförallt socialt - som kvinnor genomgår när de plötsligt blir mammor, eller snarare Mammor. En bok som man ska läsa före graviditeten, inte under.... Bitterfittan - Maria Sveland påminner lite om den, men kom för mig för sent för att påverka mig i min mammaroll.
5. babyville - Jane Green. Chick-lit om tre brittiska kvinnor med olika förhållande till barn. En viktig ögonöppnare att det där med att bli förälder inte är ett brev på posten - att bli förälder är en process och alla föräldrar är inte lika.
6. Uppdrag: mamma - Linda Skugge mfl. En bra bok som visar på att mamma-skapet har många bottnar och nyanser.
Som ni kanske ser finns det inget av Jesper Juul i den här listan. Jag har läst en del i genren men det passar mig inte. Däremot kan jag använda det för att exemplifiera att det skrivs och pratas mycket om hur man ska och inte ska vara som förälder nu. Det finns inte ett facit - ingen motsvarighet till Benjamin Spock idag.
Fem i fara
Enid Blyton
Fem-gänget har haft influensa över jullovet och får åka till Wales för att kurera sin hosta de sista dagarna. Ensamma i en stuga på ett berg får de se Gamla Borgen på berget brevid. Berget som Gamla Borgen ligger på är magnetiskt, så magnetiskt så att det inte går att cykla, köra bil eller ploga där. (Däremot fungerar kompassen utmärkt där...)
Enid Blyton var snabbskrivare. upp emot 10.000 ord om dagen skrev hon! Det innebär att om hon hade flyt skrev hon fem i fara på under fyra dagar, vilket måste anses vara imponerande.
Läs mer om fem-gänget på Wikipedia!
Fem på mystiska heden
Fem följer ett spår
Enid Blyton
Här kommer en resension på två böcker. På en nylig raid på hjärta till hjärta plockade jag åt mig en samling fem-böcker. Kommer ni ihåg dem? Typiska ungdomsböcker (undrar om de fortfarande läses?). De är skrivna på femtiotalet men känns till stor del förvånandsvärt moderna.
Titeln anspelar ju på att det är just fem huvudpersoner: hunden Tim, Georg(ina), Anne, Julian och Dick. Georgina, som egentligen vill vara en pojke, är kusin till de andra tre. Hon har en märkvärdig pappa (jämför med schablonen den galne vetenskapsmannen!) och Tim är hennes hund. Anne är den som alltid är yngst, Julian den som alltid är förståndigast, Dick är den som märks minst - ganska frånvarande faktiskt. Och det är flickorna som diskar.
Böckerna är spännande (de borde ju faktiskt kunna räknas som thrillers, eller?). I fem på mystiska heden är flickorna på ridläger och pojkarna kommer dit. De är ute och campar och upptäcker resande som har något mystiskt för sig. I fem förjer ett spår gör sig Tim illa och George ser till att de får komma hemifrån tills såret har läkt. De hittar en ödestuga men inser efter ett tag att de inte är ensamma.
Jag kan se likheter mellan böckerna (förutom vad jag ovan skrivit om barnens karaktärer). Det finns andra barn och hundar med och den information de barnen kommer med är viktig för att kunna lösa mysteriet. De vuxna är perifera och de låter barnen klara sig mycket själva. Jag vet inte riktigt hur gamla barnen ska vara (av framsidesbilden att döma torde i alla fall George befinna sig i förpuberteten). Idag tror jag inte man skulle släppa barn så fria - och det kanske man inte gjorde då heller. Jag kommer ihåg från min tonårstid när jag läste böckerna vad underbar den frihetskänsla var som jag upplevde när jag läste om deras äventyr - och att de fick klara sig så mycket själva.
Läs kommentar i the guardian!
bomfemman: thrillers
Alltså, vad är nu en thriller? Jag tog hjälp av Wikipedia och fick mig en crash-course som visade sig riktigt användbar. Och här finns en lista över thriller-författare!
en thriller:
* utspelar sig ofta på exotiska platser
* huvudpersonen hårdkokt - och oftast man
* handlingen upplagd kring att störta fiendens planer, inte att reda ut begånget brott (hmmm. då borde Tintin höra hit?)
* planerna skulle få storslagna konsekvenser: inte ett sketet mord, utan hot om massmord, miljöförstörelse eller statskupp.
* höjdpunkten är när hjälten besegrar skurken, inte när (mord)gåtan är löst.
Jag måste säga att jag tycker det är en svår kategori. Jag försöker förstå vad som i min bokhylla ska stå på skräck, vad som ska stå på deckare och vad som då hamnar på thriller. Det är mycket enklare vad det gäller filmer, då vet jag att jag gillar thrillers, helt enkelt!
Ruth Rendall. Utan tvekan! Så bra, så otäck att jag kan känna att jag har svårt att skaka av mig hennes personer efteråt. För var går skiljelinjen mellan friskt och sjukt? Att tvingas förstå människor som vi annars avfärdar som monster är obehagligt.
Dan Brown. Jag vet att man inte "ska" gilla honom men jag gör det. De två senare (änglar och demoner, DaVinci-koden) är faktiskt otroligt spännande. Då kan jag leva med pappfiguraktiga personskildringar.
Hergé. Tintin måste ju definitivt hamna i den här kategorin? Och jag gillar Tintin.