bokidioten

Hades käftar
Steven Saylor

Det här är en riktigt bra bok. Jag kommer nog inte att komma ihåg så mycket av den om en månad, det dröjer nog innan jag läser om den, men den är bra. Den ger bra underhållning, bra berättad, bra karaktärer. Och, precis som bok nummer ett i serien Roma sub rosa, (romarblod), är det en bra skildring av det antika Rom.

En del tid har förflutit sedan Gordianus hjälpte Cicero. Nu har han en annan uppdragsgivare och boken utspelar sig inte i Rom, utan i Neapelbukten, den då kallade bägaren. Den utspelar sig med andra ord i samma geografi som den mycket läsvärda Robert Harris Pompei. Och nästintill vid samma tid. Vesivius vulkanutbrott var ju år 79 e.kr och Crassus tidsålder, som den här boken har som fond, var runt år 70 f.kr.

Som i romarblod är väl inte deckargåtan så mycket att orda om. Boken är närmast en pusseldeckare och i den här boken kom väl mycket av lösningen på slutet. Från att ha varit hopplöst läge (hur ska det här någonsin kunna lösa sig) till att vara klappat och klart var det inte många sidor. Behållningen för min del ligger på andra plan.

När jag läst klart hades käftar slog jag upp tidsperioden i Alf Henrikssons antikens historia. (läs kapitlet den rike Crassus - 2 sidor långt).  Jag kan bara konstatera att jag känner igen de ord SS lägger i Crassus mun. SS har också i slutet av boken listat sina källor och detta sammantaget gör att jag känner att detta är ett gediget hantverk. Jag tror att vi kan lita på den bild SS målar upp av antikens Rom. På så sätt kan vi läsa Hades käftar som en animerad historiebok.

Nu måste jag ju bara läsa de andra böckerna! Två avklarade, nio kvar...



Ordet krass - kommer det från namnet Crassus? Är det någon som vet?

---

071208: På grund av mycket spam till just det här inlägget stänger jag det för kommentarer. Kommentera gärna under annat inlägg!