årtusendets kärlekssaga

årtusendets kärlekssaga
Märta Tikkanen


Oj! Vilken bok! Har ni inte redan läst den, se till att få tag på ett ex, en kopp kaffe eller två och lite ostördhet. Detta är en blandning mellan poesi och prosa och skriven så klar att den går rätt in i hjärtat.

MT skrev den redan 1978 men den äger stor allmängiltighet. Samtidigt är den otroligt privat och jag funderar medan jag läser på hur hon har vågat ge ut den. Och hur hennes man, Henrik Tikkanen, inte bara har tillåtit att hon ger ut den utan till och med illustrerat den. Jag funderar, alltmer nyfiken, på hur deras förhållande ser ut.

Boken är uppdelad i tre delar som mycket tydligt har olika teman. Den första delen handlar om att vara gift med en alkoholist. Det är inget smickrande porträtt hon målar upp av sin man. Även hennes tvivel, hennes sätt att försöka förhålla sig till situationen, är beskrivna på ett utlämnande sätt. En av dikterna känner jag igen från kärlek och uppror.

Den andra delen handlar om kärleken - eller kanske snarare tristessen. Vad innebär det att älska och bli älskad? Har man rätt att hävda att man älskar men utan att lyssna på objektet för kärleken? Detta penetrerar hon på olika sätt.

Den tredje delen handlar om egentiden. Eller bristen på egentid. Det är i den delen jag ibland känner att MT sätter ord på min frustration. Läs den!

Pyssel de luxe

Pyssel de luxe
Josephine Ekman


En underbar bok! JE har samlat 41 användbara pyssel för vuxna - hur man kan använda sin kreativitet till något som är roligt att göra och användbart! Beskrivningarna är lätta att läsa, fotografierna är underbara, "puffarna" för varje pyssel är så snygga.

Det här är en pysslares motsvarighet till kokboksporr. Man behöver definitivt inte göra allt pyssel i den här boken för att njuta av den. Och till sist: jag ska sluta skämmas för att jag gillar att pyssla. För som JE skriver: "ägna dig åt en stunds meditation för högpresterande"!

I värsta fall

I värsta fall. Katastroffrågor och överlevnadssvar
Joshua Piven & David Borgenicht


Det finns ett flertal böcker i den här serien "i värsta fall". Jag tror till och med att jag har sett det som dag-för-dag almanacka. Den här varianten är uppbyggd som frågor och svar och varje fråga har fått en sida. Små som stora frågor av överlevnadskaraktär - ni vet, de där situationerna som sannolikt aldrig inträffar men om de skulle inträffa skulle man bli situationens hjälte om man kunde kklura ut hur man skulle bete sig.

Just den här varianten - med frågor och svar - var inte så intresseväckande. Satsa på någon av de andra i serien istället!  

Spädbarnets psykologi

Spädbarnets psykologi
red Philip Wang


Den här boken borde alla nyblivna föräldrar få läsa. Jag förstår plötsligt mer om vad lilla B (som fyllder tre veckor igår!) kan och inte kan, hur han uppfattar sin omvärld och hur han utvecklas. Det är fantastiskt. Boken innehåller dessutom kapitel om förlossningsdepressioner, faderns roll och den nya familjen. Alla skribenter i antologin är forskare eller praktiker.

När jag läser den, med lilla B liggande på min mage, hud mot hud, får ajg ibland påminna mig själv om att inte ta varje skildring så bokstavligt. Det verkar så svårt att göra "rätt"! Ibland fnissar jag också lite när jag inser att såväl modern som barnet skildras som de däggdjur vi faktiskt är, hur barn och moder svara på varandras beteenden.

Skulle jag ändra på något skulle det vara att innehållet skrevs om från en antologi till en mongrafi. Nu blr det mycket upprepningar. Nästan varenda kapitel tar upp att spädbarnets syn är dålig vid födelsen och att den fokuserar bäst på 20 centimeters avstånd. Det hade räckt med en gång.

Jag skulle också vilja att författarna tänkte på gender. Här är jag ute på hal is, jag vet det. Försöker jag bara vara PK när jag tycker att fadern också är viktig för barnet, inte bara mamman? En författare skriver ett helt kapitel om den känsliga relationen mellan mor och barn och på sista sidan i kapitlet skriver hon i en bisats om fadern, om denne är närvarande. Hade jag varit nybliven pappa och läst boken skulle jag bli sur, stensur. Det finns ju också många kulturer och sammanhang där det inte är mamman som är den som barnet knyter an till - skulle man inte åtminstone kunna använda ordet förälder istället för mamma? I vilken utsträckning är det just mamman som är viktig, eller räcker det med att det finns någon som fyller mammans roll för barnet?

Till sist, jag skulle önska mig ett kapitel om syskon och hur  såväl spädbarnet som syskonet påverkas av den nya familjekonstellationen.

den som vandrar om natten

Den som vandrar om natten
Marianne Fredriksson


Detta är en av mina favoritböcker sedan tonåren. Säkert har jag läst den fem gånger. Men att läsa om den var delvis en besvikelse. Det är en komplex bok med många teman. Det tema som jag tror att MF tycker är det viktigaste är det andliga. Hon jobbar aktivt med språket för att hjälpa oss att tolka de situationer hon beskriver för oss. När jag läser det tänker jag att detta tema i boken är så mycket klarare i andra av hennes böcker (Evas bok, exempelvis).

Ett annat tema är förhållandet mellan kaldeern Anjalis och romarpojken Marcus. Detta tema är tankeväckande och svårt. Vi förstår kaldéern bättre och det väcker frågor om vad viktig den tidiga barndomen är för hur vi utvecklas och om människors grymhet. MF lyckas skildra romarpojken Marcus på ett inkännande sätt - och det är ingen snäll människa. Går det att göra en människa hel?

Ett tredje tema är skildringen av fem kulturer kring år 1. MF har gjort sin hemläxa. Hon skildrar kaldéernas rike, Egypten, Palestina, Grekland och Rom på ett fantastiskt sätt som inte enbart begränsas till hur det ser ut eller vad människor säger till varandra utan även skildrar kulturen, hur man tänker. För första gången förstår jag bättre hur greker och romare relaterade olika till sina gudar. Jag förstår också på ett påtagligt sätt vad det innebar att romarriket var en diktatur.

Boken är klart läsvärd, det är den. Men den var bättre när jag var sjutton.

Fem Lotta-böcker

Lotta slår till
Skriv upp det, Lotta!
Fara på taket, Lotta!
Skärp dig Lotta!
Vilken cirkus, Lotta

Merri Vik

De här tre böckerna är lite olika. Skärp dig Lotta är den andra Lotta-boken och den kom sent femtiotal. MV har itne riktigt funnit sin form och många av de stående inslagen i en Lotta-bok är inte fullt utvecklade här. Boken känns helt enkelt som vilken flick-bok som helst.

I fara på taket experimenterar MV. Det märks redan i bokens inledning där MV försöker måla upp ett mysterium, ett mysterium som djupnar under bokens gång. Dramarturgin är helt enkelt annorlunda. På så sätt är boken lite mörkare än andra Lotta-böcker. Boken Lotta slår till innehåller  en rolig episod där Giggi och Lotta står i bokhandel ett tag och träffar en sur fastighetsmäklare.

Tröstaren

Tröstaren
Karin Wahlberg


Den sjätte boken i serien om kriminalkommisarien som är gift med en kirurg. Hon skriver så bra! Det viktiga är inte mordgåtan, utan allt det hon skildrar i förbigående. Jag talade med min moster och hon sa det så träffande: "KW kan skildra från en kvinnas perspektiv". När jag tänkte på det sättet kunde jag sätta ord på det. Alla de där småsakerna som man som kvinna bara lär sig att acceptera och inte ens tänker på efter ett tag. Och här låter KW en 47-årig kirurg observera det i förbigående. Strålande!

Men det är inte det enda som är bra med boken/böckerna i serien. För ett bra tag sen funderade jag en hel del på samtidsromanen, hur den skulle kunna se ut, vad den skulle skildra. I den här boken får vi en samtidsroman i ögonvrån. Boken utspelar sig i vardagen i en svensk småstad: Oskarshamn. Vi får vara med på de små sakerna och jag tror att om man läser den här boken om tjugo år kommer man att kunna le och tänka: visst ja, så här var det vid sekelskiftet! Vad charmigt!

Kärlek och uppror

Kärlek och uppror
Siv Widerberg


Någon som kommer ihåg den här boken? Mitt ex, ebfa tummad och klottrad i marginalerna, är min favoritdiktbok. Jo, jag vet att det här är dikter för barn och ungdomar, men jag kan dikterna, jag har en relation till dem. Det är som att plocka upp ett älskat kasettband som man lyssnat mycket på - upplevelsen är fylligare. Det är en skatt att vara bekant med några dikter och det blir så sällan av att jag har ro att ta in en ny dikt - eller ny musik för den delen - nu.
 
Jag tycker så mycket om dikterna i den här boken och kan bläddra mycket i den, känner igen rader här och var i den. Tack vare den här boken upptäckte jag Eeva Kilpi och när jag skulle
hitta dikten av Sonja Åkesson letade jag här.  För tillfället är det två rader från Edith Södergran som virvlar i huvudet -

Jag längtar till landet som icke är,

ty allting som är, är jag trött att begära.


rena cirkusen, Lotta

Rena cirkusen, Lotta
Merri Vik


Det är sommar, sommaren innan den höst Lotta tillbringar på sjukhus i Stockholm. Giggi och Lotta är på Rönnvik och i denna idyll hittar en rad äventyr. 

Jag blir så glad av att läsa Lotta-böcker! Det är inga stora saker som händeer, men att läsa om andras vardags-missöden är avslappnande. Och nu vet jag tre anledningar till varför man aldrig ska servera två såser av samma färg...  

Att vänta och föda barn

Att vänta och föda barn
Sheila Kitzinger


Den här boken köpte jag och läste när jag väntade lilla A. Nu läste jag om den och blev besviken.

SK är tydligen en auktoritet på området föda barn.  Boken jag har läst har kommit ut i ständigt nya upplagor. Den täcker många aspekter av barnafödande men är lite... flummig. Och osvensk. En del av de råd hon kommer med är helt enkelt inte gångbara i Sverige. Och det där med vattenfödslar har man väl gått ifrån i Sverige?

Helt säkert är mycket av det hon skriver bra men boken passar inte mig. Jag har inte behov av att själv kunna vända mitt barn i magen, jag har behov av mental träning. Nä, det här är en dyr bok och det finns ett bättre och billigare alternativ - läs att föda istället!

Corporate bullshit

Corporate bullshit. Om språket mitt i city
Lars Melin


En tunn pocket vars framsida ser ut som en löpsedel. När jag köpte den trodde jag att det skulle vara en halvseriös bok att bläddra och fnissa till, men det var ett felaktigt antagande. Detta är en bok som väcker många frågor och många olika frågor. Kanske en bra karakteristik av boken är populärvetenskap blandat med kåseri.

Corporate bullshit är ord man svänger sig med i affärsvärden som förlorat sitt innehåll. Jag brukar använda begreppet buzzword när jag ser det här. Det är ord som från början haft en tydlig betydelse men som genom att bli populära slits ut och vattnas ur. Två idag mycket frekventa buzzwords är innovation och entreprenörskap, vilket också råkar vara de två facktermer som är viktigast för mig. När ett begrepp går från att vara specifikt till att vara allmänt blir det problem med att använda det i seriösa sammanhang. Tyvärr.

Just detta, att samma ord både kan ha en specifik och allmän betydelse tror jag är något LM borde skrivit mer om. För som det blir nu raljerar han ibland över orden. Självklart är jag lite extra känslig eftersom många av orden han använder använder jag också. Fast då i specifik innebörd. När LM hävdar att synergieffekt, skalfördelar och strukturaffär är nästintill synonymer blir jag irriterad. För mig är detta fackuttryck och viktiga att hålla isär. Återigen snubblar jag i läsningen när jag glömmer att LM hanterar orden enbart som buzzwords, inte i deras ursprungliga betydelse. 

En annan fundering ligger i språket som verktyg. Om språket är ett nödvändigt verktyg för att tänka eller inte är omtvistat men ofta, inte minst i humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskaper är språket i sig viktigt. Det kan handla om att uttrycka sig klart (så det går att begripa vad det står) det kan handla om att förmedla något genom språkdräkten. I en artikel i senaste numret av tidningen
SPRÅK skriver journalisten Henrik Höjer en raljerande artikel om detta där jag tycker att han delvis skjuter brevid målet. Det är inte alltid lätt att undvika fikonspråk! För att återvända till LMs bok: jag inser efter ett tag att LMs bok dels bygger på hans språkvetenskapliga kunskap, men att han under resans gång måste ha skaffat sig betydande kunskaper i "affärs-svenska". Gränsen mellan orden och vad de står för hänger intimt samman. Ibland hoppas jag att LM skulle våga titta mer på vad orden betyder  -  det finns ord här som jag faktiskt inte vet vad de betyder - en ordlista i slutet skulle i alla fall jag uppskattat.

Den som orkat läsa ända hit har nog redan insett att detta är en bok som jag gillar och som fått mig att tänka till. Jag måste också avslutningsvis berömma LM för hans bredd - sidorna om tag lines, företagsnamngivning, retorik, floskelbingo och Moses på konsultspråk kommer jag att återvända till. Så länge kanske jag sätter mig och sätter ihop en egen floskelbingo.

Gomorra

Gomorra
Roberto Saviano


Vad ska jag säga om den här boken förutom att jag har tänkt mycket på den sedan en vecka tillbaka? RS försöker göra två saker på samma gång. För det första har han skönlitterära ambitioner - detta är en reportagebok utöver det vanliga. För det andra försöker han ge en bild av den napoletanska mafian, camorran.

Boken har givit mycket men jag blir trött på att RS inte har en pedagogisk ambition. Jag hänger inte med! Jag vill ha en vägvisare, kartor, listor med personer, register. RS skriver med ett språk som jag skulle kunna kallat kåserande om det inte hade varit för att innehållet är så lite roande. Han är med när det händer något. Han tvekar inte att gå in på blodiga detaljer som ska få läsaren att känna som om man är där. Men han är inte lika intresserad av att ge oss en heltäckande bild, få oss att förstå helheten. Vi får se detaljer. Den här boken hade tilltalat mig mer om RS försökt lägga historien mer till rätta.

Samtidigt är det en fantastisk historia som han berättar, en otrolig historia, en blodig historia men också en historia som ger mig rejält perspektiv på organiserad brottslighet. Ganska snart börjar jag fundera på varför inte organiserad brottslighet är en mer utbredd. Och jag kan inte förstå hur man skulle kunna befria samhället från den här typen av brottslighet.

embroidered flora and fauna

Embroidered flora and fauna
Lesley Turpin-Delport & Nikki Delport-Wepener


Vad gäller konsthantverk - vare sig vi pratar "pyssel" som scrapbooking, broderi, stickning, virkning, lapptäcken, till och med knyppling, skiljer man sällan mellan tekniken och stil-idealet. Det finns undantag (titta bara på tidningen
CRAFT!) men den mesta inspiration man hittar är putte-nuttigt.

Den här boken handlar inte om de grundläggande teknikerna och det delar inte det rådande stilidealet. Det är en befrielse och det inspirerar. Författaren visar hur man kan använda material på nytt sätt och ger exempel på hur man kan använda fritt broderi annorlunda. Nu vet jag vad jag vill brodera nästa gång. Och det blir inte putte-nuttigt.   

I en klass för sig

I en klass för sig
Curtis Sittenfeld

Åh, vad jag är kluven inför den här boken! Den har verkligen inte varit en page-turner för mig, jag har läst den i korta stycken, men jag kommer nog att bära med mig den länge. Och jag önskar så att jag hade läst den när jag var fjorton.

På baksidan finns ett citat från Expressen som på pricken fångar bokens styrka: "... en oerhört skarp bilick för minsta nyans och skiftning i det sociala spelet".

Boken, som är på över fyrahundra tätskrivna sidor, skildrar Lees fyra år på den prestigefyllda internatskolan Ault. Lee smälter aldrig riktigt in och hon trivs aldrig riktigt med sitt liv eller med sig själv. CS har ledigt skrivit om de fyra åren, gjort nedslag som gör att man riktigt känner sig nära. Som citatet från Expressen visar ovan är det rktiga styrkan att hon (i jag-form) kommer så nära karaktären Lee så nära, hennes distanserade förhållande till vad som händer kring henne. Vi får se hur Lee utvecklas (och det är så skickligt gjort att jag måste tänka till för att se hur hon mognar) och ibland, ofta, är jag så irriterad på henne och vill få henne att reagera, vakna upp, hitta ett konstruktivt sätt att förhålla sig. Och i boken får vi också se, genom Lees ögon, ett par personer som försöker nå henne. Det tar ett tag innan jag inser att det är så det är att vara tonåring, att vara människa. CS vill inte skildra en idealmänniska och Lee är långt ifrån en idealmänniska. Ofta funderar jag på vad hennes room mate ser i henne, hur hon står ut. (Hur skulle boken sett ut om Martha skrivit den istället för Lee?)

En spännande sak med boken är att författaren skildrar allt från Lees perspektiv, men då och då får vi glimtar som låter oss ana att Lees sätt att tänka på sig själv är betydligt dystrare än andras uppfattning av henne.  Två citat för att visa på denna dubelhet, det första är ett citat från en dikt från Sonja Åkesson som jag tänkte på medan jag läste boken:

Om ni också är ensamma
så syns det inte på er åtminstone,
inte på samma sätt,
så där nedrans tydligt.

Jag tänker mig en massa trådar.
Som på de där sociogrammen -
ni har en massa trådar mellan er.

Ni pratar och skrattar och sorlar.
Ni diskuterar -
exempelvis ensamheter.

"Ensamhet i storstaden"
"Ensamhet i hissen"
Ensamhet från födelsen  till döden"

Kring mig hänger trådarna slaka
och snärjande.


Jämför med hur Lee förhåller sig till en lärare som försöker engagera sig i henne:

"Finns det inget du känner starkt för? Här sitter du, du går på en otrolig skola, får alla chanser och du kan inte komma på något som betyder något för dig. Vad har du tänkt att göra här i livet? Hon tystnade och jag insåg att det var en fråga som jag förväntades svara på" (sidan 179)

Lee är så passiv! Många som läser boken fokuserar på klassperspektivet. Lee är lägre mellanklass på en överklass-skola. Men jag ser mer personlighet än klass här. Det är ingen som egentligen mobbar henne, hon mobbar sig själv. Hon väljer att förhålla sig som underdog, och hon väljer att gå kvar. Men ser hon sina val?

Lille prinsen

Lille prinsen
Antoine de Saint-Exupéry


Det finns en episod med den här boken som de flesta kommer ihåg: hur man ritar en elefant och om man ser att det är en elefant är man inte vuxen på fel sätt. Men, handen på hbjärtat, hur många kommer ihåg vad som händer efter dess?

Detta är en svår bok, just för att den är så lätt. Den tar inte så lång tid att läsa. Jag känner att jag borde förstå symbolerna, jag borde förså vad AdS vill säga med den här boken. Här och var ser jag och förstår jag men jag lyckas inte riktigt hitta tråden. Det är som om AdS dolt en Viktig Sanning i boken (jag kan inte låta bli att tänka att om den kommit femtio år senare hade boken varit lite new age-ig, lite Paulo Coehlo). Däremot finns det
andra som tänkt kring det och jag får väl bara erkänna att det inte överensstämmer helt med mina egna funderingar.

Måste man förstå det man läser? Varför stör det mig så mycket att jag inte riktigt lyckas greppa den här boken?

Harpsundsmordet

Harpsundsmordet
Bo Balderson


Detta är en tidig Balderson, den andra i ordningen faktiskt. Jag har ju konsumerat (och överkonsumerat) en lång rad Balderson det senaste halvåret. Det känns när jag läser boken att den skrevs tidigt. Inte bara såna detaljer som att statsrådet "bara" har strax över tolv barn och att man hänvisar till den gamla regeringsformen men även på språket och romanens uppbyggnad. De senare deckarna följer ett schema där det brukar börja med att adjunkten förs ut i bil(sele) till Lindö och att det sen sker ett, gärna flera, mord. Sen de obligatoriska visiterna (som iofs finns redan här). Och instoppat ett antal politiska anekdoter. Klart läsvärd!

Att föda

Att föda
Gudrun Abascal


Jag råkade plocka åt mig två uppsättningar "köp fyra betala för tre" och den första bok jag plockade upp var den här. Jag blev rekommenderad att läsa den men tänkte först att jag har ju gått igenom det en gång, vad kan en hel bok om att föda tillföra egentligen, det är väl bara att överleva, den här gången också?

Jag är glad att jag läst boken, och läst, det har jag gjort, från pärm till pärm.  GA går igenom förlossningens faser, smärtlindring, komplikationer och så vidare. Hon gör det som barnmorska men det märks att hon vill förmedla att det är kvinnan som föder barn, inte barnmorskan som förlöser. När jag läser texten stöter jag då och då på frågor som jag kan ställa mig själv och andra frågor väcker jag själv. Som föderska uppmanas jag att tänka, ta ställning, fundera på vad JAG vill. Även om hon inte utesluter män, är boken riktad till den som föder. Jag kan tänka att även män skulle kunna behöva en sån här bok. Jag tycker också att hon borde skriva mer om kejsarsnitt, även om hon verkligen inte förespråkar det. Men ibland har man inget val.

En sak jag är kritisk mot när jag läser boken är att det finns en baksida med att tro att man kan påverka sin förlossning. Fastnar man i sina visioner kan förlossningen bli en besvikelse, leda till en känsla av misslyckande. Jag önskar att GA också kunde hjälpa till att ställa frågan - om det inte blir som du tänkt dig, hur ska du förhålla dig då?

Literacy. I familj, förskola och skola

Literacy. I familj, förskola och skola
Carina Fast


Det här är en bok som bygger på en avhandling (gå
hit för att läsa avhandlingen i sin helhet). Den är skriven i didaktik, och ligger alltså långt från min vanliga på-jobbet-litteratur. Jag har därför inte läst den med överstrykningspenna i högsta hugg, utan tvärtom läst den i badet. Ett par gånger har badvattnet hunnit bli kallt innan jag slitit mig från boken. En bra bok är inte en bok man slukar utan en bok att ta spjärn mot. På så sätt är det här en bra bok. Jag har funderat mycket på den - medan jag läst den, och även nu när den är utläst.

Syftet med avhandlingen/boken är att besvara frågor om:
vad motiverar barn att läsa och skriva?
vad och var läser och skriver de?
vad kan vi lära av detta?

En nyckelbegrepp för CF är literacy. Literacy, som förekommer i en lång rad sammansättning (av typen literacy-rötter, family literacy, emergent literacy etc) är inte detsamma som läs- och skrivkunnighet. Snarare, och detta är min förståelse av begreppet, är literacy de aktiviteter (eller kanske uppnådda förmåga?) som barn gör som bidrar till att de förstår vilken funktion och mening läsande och skrivande har. Ett barn kan alltså ha literacy, påbörjat läs/skriv-andets utforskande, utan att för dess skull kunna läsa. Till de saker som påverkar literacy (vilket i sin tur, min tolkning, gör att de så smånigom lär sig läsa/skriva) är vilka texter de stöter på (allt från kylskåpsmagneter, översiktskalender, skyltar på väg till dagis, logotyper). Hit hör också datorer och TV, sk multimodala texter. Och, det som jag, och jag tror även CF, hakat upp sig på, leksakskatalogerna.

När jag hade läst halvvägs i boken började jag på fullt allvar fundera på att rota upp leksakskatalogerna som kommit i reklamen ur pappersåtervinningen. CF tillmäter dem stor betydelse för barnens literacy (och dessutom för barnens gemenskap). Jag har låtit leksakskatalogerna ligga i pappersåtervinningen. Jag insåg såsmånigom att det finns andra vägar till literacy och att jag aktivt skulle stimulera till ha-begär och konsumtionsbeteende i avsikt att stödja sonens läsutveckling är lite löjligt. Ett av problemen med CFs bok är att frågorna (se ovan) hon ställer inte passar till de svar hon kommer fram till. Hon har snöat in på populärkultur i allmänhet och leksakskataloger i synnerhet. Nog är svaren på frågorna något större och mer omfattande än vad som syns i CFs slutord? Skulle hon formulera om frågorna, exempelvis  till att fråga vilken roll populärkulturen spelar för förskolebarns emergent literacy, skulle det mycket bättre spegla bokens innehåll. 

Namnguiden 3142 namn från världens alla hörn

Namnguiden. 3142 namn från världens alla hörn
Solveig Norberg

Gissa varför jag fick den här i födelsedagspresent? Jag har gått igenom den ordentligt med pennan i högsta hugg. Men jag är lite besviken på den.

Jag tror att SN har en toppenidé här. Alltså att lista namn från olika språkområden så att man som blivande förälder får ett rejält antal namn att förhålla sig i. Boken är uppdelad i fem delar - inledning med intervjuer, lista på kvinnonamn, lista på mansnamn, lista på unisexnamn samt en epilog med bra siter och en förklaring av de förkortningar som används i texten.

Inledningen är det bästa i hela boken. Hon tar upp lite om namnlagen, förändringar i namngivningsmönster som namncykeln tex och en checklista. Detta gör SN mycket bra. Inte minst har hon intervjuat föräldrar och låtit fotografera dem. En del av de historier hon återberättar får mig att skratta högt. Som barnet som får ett ofrivilligt dubbelnamn eller det som får heta Pojken. Här skulle jag gärna vilja att SN läste den artikel i freakonomics som handlar om namngivning, att hon talade lite om geografiska och socio-ekonomiska skillnader i namngivning. Hon har ju en intresserad publik! Också, om jag finge fortsätta att önska mig, skulle jag vilja ha ett antal sidor med gamla topplistor. De tio mest populära pojknamnen och flicknamnen varje år (eller vart femte år) från sekelskiftet och framåt. Då skulle det vara lättare att själv ta ställning till namncykeln (gå in och titta här!).

För varje namn uppges betydelsen av namnet i ett fåtal ord - oftast 2-3 ord samt det språkområde det kommer från. Hon har valt dubbelt radavstånd så bara ca 17 namn får plats per sida. Det är praktiskt när man skannar sidorna på jakt efter ett namn som fastnar, men det är på tok för lite information om varje namn. Jag inser att det kan handla om copyright etc, men en lite längre (och ibland ackuratare) beskrivning av namnen efterlyser jag. Ibland blir det så kort att det blir fel och hon missar ofta släktskap mellan olika namn. Jag skulle också vilja ha en kolumn med antal bärare av namnet idag samt när namnet - om någonsin - har haft sin storhetstid. Och ytterligare en kolumn med varningar om namnet är ofrivillgit komiskt på något annat språk. Som exempel vet jag att Lotta betyder sugga på grekiska och kamp på italienska. Det måste finnas massor med sådana namn som är mindre internationellt gångbara!

En sista fundering: hur har SN valt språkområden? Aboriginska namn finns det gott om (varför?) likaså arabiska (jättebra!) men varför bunta ihop alla afrikanska namn i en kategori? Och var finns det samiska namnen?

hej lättja

hej lättja
Corinne Maier


Kejsaren är naken!

Det är intrycket CM vill ge om företagen i näringslivet. I vår tid är företaget, dess nomenklatur och dess organisation ett ideal. Tänk bara på omorgansationen i offentlig sektor! Tänk bara på nyligen recenserade boken "
familjens projektledare säger upp sig". Det finns en underliggande idé om att eftersom företaget vill maximera sin vinst kommer det att vara effektivt. Detta är bilder CM slår sönder. Halvvägs genom boken är jag fortfarande häpen att någon kan, vågar, skriva så om vår heliga ko. Det faktum att jag just nu håller på att sätta de sista betygen i en kurs i industriell organisation gör det extra omstörtande - och läsvärt.

Ett annat axiom är att företaget har rätt att kräva engagemang av oss. Det är inte okej, i alla fall på något av de jobb jag haft, att säga att man jobbar för pengarna. Man ska vara tacksam över att få lov att arbeta just där. Det i sin tur leder vidare till en rad effekter - att jobb och fritid flyter ihop (hur många föreläsningar har jag inte översiktsplanerat halv fyra på natten?), att jobb och identitet flyter ihop (nu har jag äntligen lärt mig säga jag arbetar som... istället för jag är...), och i förlängningen till fenomen som honungsfällan och utbrändhet. Jobbet blir livet.  

CM erbjuder en ögonöppnare, och tvärtom vad förlaget hävdar, tror jag inte att detta egentligen är en humoristisk bok. CM har ett budskap och hon använder sina redskap för att få fram det. Hon försöker driva en tes med hjälp av de böcker hon själv läst (får jag komma med en kvalificerad gissning om att CM har tagit åtminstone någon kurs i sociologi). En orsak till att jag drar slutsatsen att boken är skriven på allvar är just detta:
(a) hon driver en tes
(b) hon försöker underbygga den med de auktoriter hon känner till

Jag tycker inte att hon lyckas fullt ut med sin tes, men gillar boken ändå eftersom den får mig att tänka. Och tänka om. Mitt mantra "se till att arbeta för att leva, inte leva för att arbeta" har här växlats upp rejält. Sen är boken väldigt fransk. Och börjar bli gammal. CM skriver om dot-com krisen som något alldeles nytt. Och vissa förslag och tankar gör att det tycks som om den är skriven innan 9-11. Men framförallt är det att jag inte kan kontexten. Jag kan ingenting om fransk företagskultur (men lite kan jag i alla fall om fransk förvaltningskultur). Jag kan inget om den genre hon försöker förhålla sig till. Jag kan inte de samtidsreferenser hon presenterar. CM använder ibland språket lustfullt och jag misstänker att det inte är den lättaste bok översättaren har jobbat med. Men detta är en bok där det inte räcker med att hjälpa läsaren över det språkliga hindret - det kulturella återstår. Jag kommer på mig själv med att längta efter att någon skriver en motsvarande bok utifrån svensk företagskontext. 

Jag gillar hennes tes, men skiljer det från hennes slutsats. Företaget är inte perfekt. Företaget är delvis löjligt, patetiskt. Men hennes budskap, att det därför är OK att vara lat, (att luras) är inte underbyggd i hennes argument. Kejsarens eventuella nakenhet ger oss inte rätt att skratta, men att se att även han är ofullkomlig.

Tidigare inlägg