Freakonomics
Stephen Levitt & Stephen Dubner
Den töntige excentriske ekonomen och den fascinerade journalisten slår sig ihop och skriver en bok som kanske skulle kunna klassas som en samling essäer, kanske som populärvetenskap. Och boken är fascinerande. SL har applicerat den nationalekonomiska metodiken till problem som ligger en bit utanför nationalekonomins traditionella sfär. Och han gör det skickligt och med ett språk som gör att även om man läser ett par sidor då i då i badet som jag har gjort hänger man med. (Sen har den räckt fem månader också och blivit mycket skrynkligare än den var från början). Boken bygger på en blogg och kolumner skriva i New York Times. När man läser bonusmaterialet, SDs intervju med SL, förstår man också att en del av detta är forskning, vetenskapliga artiklar, som är omskrivna.
Jag älskar och är arg på den här boken. Logiken är underbar, synbart oantastilig. Då och då får han mig att hajja till och tänka aha! Det här var ju en smidig lösning! Ett exempel har jag tom använt i undervisningen (ett dagis har problem med föräldrar som hämtar barnen för sent. Man inför en avgift. Vad händer och varför?) Det är mycket bra skrivet: till och med svåra resonemang lyckas han skriva på ett föredömligt lätt sätt (som i en kortfattad historik...). SL & SD har också ändrat min syn på det demografiska inslaget i kriminologin och på narkotikahandeln. Jag har också fått ett och annat och tänka på vad gäller namngivning av barn och andra sätt att vara förälder på.
Jag har samma skäl att vara arg på boken som att älska den. Allt är så himla lätt! Är det något jag lärt mig som forskare är det att det aldrig (eller ytterst sällan) är så himla lätt. Sen kommer de och sopar mattan med forskning inom andra områden och det verkar så himla... självklart. Ibland kan jag komma på mig själv med att muttra om nationalekonomins kolonialisering (förlåt Johan). Men metodologin håller inom sina ramar. Men kan man ställa frågor på annat sätt? Och vad kommer man fram till då? Och vad är de svaren värda?
Mitt ex av boken innehåller bonusmaterial, bland annat en om den ekonomiska nyttan av att rösta. Utifrån synpunkten att individen sällan eller aldrig själv vinner på att rösta (den enskilde röstande påverkar sällan valet) blir det ologiskt att rösta: man tjänar inte på att går till valurnan. Man implicerar till och med att nationalekonomer skulle skämmas för att rösta. Som statsvetare blir jag lite lätt störd. Och samtidigt är logiken oanstastbar. Ställer man frågan så kommer man också fram till det svaret. Ställer man frågan annorlunda kommer man fram till ett annat svar. Och det är där jag har lust att kritiskt plocka sönder hans argument, leta upp kritiska forskare och få ett svar: att hantera boken inte som den infotainment den är, utan som en bit vetenskap. Samma drift jag får när jag läser DaVinci-koden.
Alla andra liknelser ligger i betraktarens öga.
Läs vad Hans , Malte och NOM tyckte om boken
Hej igen, den boken måste jag låna. Tittade i vår bibl.katalog och ser att vi har den. Jag har fantastisk tur för vi har den på svenska.
hälsningar Signe
Inspirerad av ditt inlägg om det här boken gick jag och köpte den förra veckan. Jag läste ut den på någon vecka eller så, och håller med dig. Den är både väldigt bra och väldigt "för-enkelt-uttryckt". Men, helt klart värd att fundera en del kring, och det är intressant att om-inte-annat se hur lätt det är att kasta om kull "vedertagna sanningar", genom att bara använda lite annan statistik...
::D.
David: kul att du läst den - och att du läst den med ett kritiskt öga! Jag funderar ibland på om man själv skulle skriva en sådan bok - vad skulle man ta upp och hur skulle man ta upp det? Går det att påverka människors sätt att tänka på det här sättet?