En nannys dagbok
En nannys dagbok
Emma McLaughlin & Nicola Kraus
Jag har precis läst ut en nannys dagbok och är så frustrerad. När jag började läsa boken såg jag att den hade ett omoget språk och saknade inlevelseförmåga att förstå någon annan än huvudpersonen Nanny (frågan varför gör människor som de gör ställer sig aldrig EM & NK). Nu när jag har läst klart - jag har streckläst så mycket jag kunnat - vill jag bara skaka om Nanny och fråga henne varför i h***te hon inte kunde vara riktigt destruktiv, göra något riktigt elakt och ta hämnd.
Något om handligen: medelklassflicka på Manhattan tar sig genom universitetet genom att deltidsarbeta som barnflicka. Jobbet hos famlijen X med fyraårige Grayer tar mer och mer av Nannys tid och fru X slutar se Nanny som en individ med gränser att respektera. Omtanken om Grayer, och en vilja att klara ut situationen, gör att Nanny väljer att stanna även när situationen är ohållbar. Och då blir det bara värre.
På många sätt påminner boken om djävulen bär Prada. Ung kvinna arbetar för bitch som inte respekterar kvinnans privatliv, ställer högre och högre krav, orimligare och orimligare. I båda fallen har huvudpersonerna en bra anledning att stanna kvar och vilja klara av situationen. I inget av fallen vinner de. Allra minst här.
På andra sätt skiljer böckerna sig åt. LWs bok är välskriven: det är inte den här. Vid ett par tillfällen försöker jag lista ut hur man skulle kunna formulera meningarna för att det inte ska kännas så... pubertalt. Medan huvudpersonen i djävulen bär Prada har både goda och dåliga sidor har inte Nanny några dåliga sidor. Därför blir hon inte heller komplex.
Personteckningarna är faktiskt ganska dåliga. Framemot slutet av boken får jag slutligen kläm på hurdan Grayer är. Och i slutet av boken förstår jag också lite mer om hur EM & NK vill framställa sitt alter ego som Nanny. De ger faktiskt riktigt bra tips på hur man kan hantera besvärliga situationer. Men, som sagt, Nanny blir inte riktigt trovärdig eftersom hon är för god. Och på samma sätt blir inte de andra karaktärerna heller trovärdiga eftersom de är för nonchalanta och otrevliga. Vad är det som driver fru X? Vad tycker hon egentligen om sig själv, om Grayer och om Nanny?
Emma McLaughlin & Nicola Kraus
Jag har precis läst ut en nannys dagbok och är så frustrerad. När jag började läsa boken såg jag att den hade ett omoget språk och saknade inlevelseförmåga att förstå någon annan än huvudpersonen Nanny (frågan varför gör människor som de gör ställer sig aldrig EM & NK). Nu när jag har läst klart - jag har streckläst så mycket jag kunnat - vill jag bara skaka om Nanny och fråga henne varför i h***te hon inte kunde vara riktigt destruktiv, göra något riktigt elakt och ta hämnd.
Något om handligen: medelklassflicka på Manhattan tar sig genom universitetet genom att deltidsarbeta som barnflicka. Jobbet hos famlijen X med fyraårige Grayer tar mer och mer av Nannys tid och fru X slutar se Nanny som en individ med gränser att respektera. Omtanken om Grayer, och en vilja att klara ut situationen, gör att Nanny väljer att stanna även när situationen är ohållbar. Och då blir det bara värre.
På många sätt påminner boken om djävulen bär Prada. Ung kvinna arbetar för bitch som inte respekterar kvinnans privatliv, ställer högre och högre krav, orimligare och orimligare. I båda fallen har huvudpersonerna en bra anledning att stanna kvar och vilja klara av situationen. I inget av fallen vinner de. Allra minst här.
På andra sätt skiljer böckerna sig åt. LWs bok är välskriven: det är inte den här. Vid ett par tillfällen försöker jag lista ut hur man skulle kunna formulera meningarna för att det inte ska kännas så... pubertalt. Medan huvudpersonen i djävulen bär Prada har både goda och dåliga sidor har inte Nanny några dåliga sidor. Därför blir hon inte heller komplex.
Personteckningarna är faktiskt ganska dåliga. Framemot slutet av boken får jag slutligen kläm på hurdan Grayer är. Och i slutet av boken förstår jag också lite mer om hur EM & NK vill framställa sitt alter ego som Nanny. De ger faktiskt riktigt bra tips på hur man kan hantera besvärliga situationer. Men, som sagt, Nanny blir inte riktigt trovärdig eftersom hon är för god. Och på samma sätt blir inte de andra karaktärerna heller trovärdiga eftersom de är för nonchalanta och otrevliga. Vad är det som driver fru X? Vad tycker hon egentligen om sig själv, om Grayer och om Nanny?
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag läste den här boken för knappt ett år sedan, och tyckte att det var en lite smårolig men även skrämmande berättelse (även om en del säkert är överdrivet... hoppas jag...). Men jag känner igen mig i mycket av det du skriver även om jag inte tänkte det själv.
Postat av: Johanna/bokidioten
Ja, jag hoppas också det är överdrivet. Men om bara en tiondel är sann är det ändå otroligt. Att man kan se på barn på det sättet! Och att barnflickor förväntas vara osynliga, till hands där de behövs och totalt utbytbara trots att de investerat så mycket kärlek i sitt jobb!
Postat av: Jakubkatarina
Great .Now i can say thank you!
Trackback