bokidioten

Fem räddar en hemlighet
Enid Blyton

Redan innan påsklovet börjar får George och Anne veta att Quentin lånat Georges ö i Kirrin-bukten. George blir arg men får ge sig. Fem-gänget tillbringar påsklovet i Kirrin och får hälsa på Quentin på Ön ibland. Någon är ute efter Questins vetenskapliga hemligheter och boken slutar ovanligt dramatiskt.

Från den här boken skulle jag vilja lyfta två olika saker. För det första går femgänget hem till en kille för att titta på färg-TV. Som framgår av tidigare inlägg är jag fascinerad av tidlösheten i böckerna och hänför den gärna till sättet att (inte) skildra teknik. Men färg-TV? På engelska landsbygden? 1947?

Enligt en osäker källa kom färg-TV-utsändningar först 1953, och det i USA. Att fem-gänget skulle sett på färg-TV 1947 låter med andra ord ganska osannolikt. Lösningen  måste vara att översättaren, Kerstin Lennerthson, måste ha sett som sin uppgift att även modernisera vissa beskrivningar.

Den andra saken jag fastnade på i den här boken är skildringen av Quentin, Georges pappa vetenskapsmannen. I bok efter bok förklaras och ursäktas Quentins temperament och tankspriddhet med att han är vetenskapsman. Frun Fannys liv är också helt styrt av Quentin och hans arbete: det är självklart att hon ska följa med och ta hand om honom när han ska åka på föreläsningsturné (istället för att vara hemma och träffa George när hon är ledig från internatskolan). Och i flera böcker blir Quentins arbete också en viktig del av historien, exempelvis i fem och kidnapparna där hans vetenskapliga arbete leder till att George blir kidnappad.




Bilden av vetenskapsmannen, eller snarare Vetenskapsmannen, är stereotyp men inte mindre intressant för det. Hans arbete är otroligt viktigt och det måste skapas utrymme och hänsyn måste därför tas till honom. På det sättet påminner Vetenskapsmannen om den känsliga konstnären. Samtidigt är Vetenskapsmannen hjälplös: han klarar inte av att komma ihåg namnen på barnen eller att komma ihåg att äta. Än mindre kan man kräva vanligt hyfs och medkänsla av honom.

Hur kan Quentin vara en viktig vetenskapsman i Kirrin? Det tycks inte direkt vara en universitetsstad. Quentin tycks vara vetenskapsman utan att universitet eller forskningsinstitut behövs. Det räcker liksom med att han är hemma och "vetenskapar".

Den här schablonbilden är stark och fortfarande vanligt förekommande inom filmen. Som forskare irriterar det mig eftersom det utdefinierar mig och ligger så långt från forskarens vardag. Alla forskare har inte vit labb-rock. Mitt viktigaste arbetsredskap är datorn och Word. Jag har svårt att se att någon skulle vara så irriterad av min forskning att någon skulle bli kidnappad. Eller en ö sprängd i luften. Få forskare - om några - kan kräva att få sån hänsyn tagna till sig som Quentin får i fem-böckerna. Tvärtom! Men det är klart, en realistisk beskrivning av en forskares vardag skapar ingen säljande intrig till en bok.