tedags för dystra själar
Tedags för dystra själar
Douglas Adams
Förrutom liftarens guide till galaxen-böckerna har DA även skrivit 2 böcker om den holistiske privatdetektiven Dirk Gently. Om någon förtjänar epitetet anti-hjälte är det han. Han är inte bara misslyckad enligt de flesta definitioner man kan ge begreppet, han är också motbjudande. Såpass motbjudande att jag faktiskt känner det när jag läser. Inte bara läser det.
DA har ett fantastiskt lekfullt språk. Fyndigt är kanske ett bättre ord. För poängerna ligger i formuleringarna som inte riktigt är som man har förväntat sig, man går tillbaka, läser en gång till. Ett par exempel:
Han såg totalt malplacerad ut - eller snarare: flygplatsen såg totalt malplacerad ut runt honom
Minnet var mörkt och fläckigt och kom emot henne i kväljande, oljiga vågor precis som Nordsjön
Det är den här typen av formuleringar som får mig att läsa - och läsa om DA. De första kapitlen kryllar av dem, och sedan blir de mer och mer sällsynta. Formuleringsglädjen är borta i de sista kapitlen. Då har storyn tagit över.
Jag har läst den här boken i små doser - en sida då, en annan lite senare - språket vinner på det men inte storyn. Jag fick faktiskt inte ihop allt på slutet. VARFÖR förföljs Dirk Gently av en örn? Och vem är egentligen mannen med lien?
Douglas Adams
Förrutom liftarens guide till galaxen-böckerna har DA även skrivit 2 böcker om den holistiske privatdetektiven Dirk Gently. Om någon förtjänar epitetet anti-hjälte är det han. Han är inte bara misslyckad enligt de flesta definitioner man kan ge begreppet, han är också motbjudande. Såpass motbjudande att jag faktiskt känner det när jag läser. Inte bara läser det.
DA har ett fantastiskt lekfullt språk. Fyndigt är kanske ett bättre ord. För poängerna ligger i formuleringarna som inte riktigt är som man har förväntat sig, man går tillbaka, läser en gång till. Ett par exempel:
Han såg totalt malplacerad ut - eller snarare: flygplatsen såg totalt malplacerad ut runt honom
Minnet var mörkt och fläckigt och kom emot henne i kväljande, oljiga vågor precis som Nordsjön
Det är den här typen av formuleringar som får mig att läsa - och läsa om DA. De första kapitlen kryllar av dem, och sedan blir de mer och mer sällsynta. Formuleringsglädjen är borta i de sista kapitlen. Då har storyn tagit över.
Jag har läst den här boken i små doser - en sida då, en annan lite senare - språket vinner på det men inte storyn. Jag fick faktiskt inte ihop allt på slutet. VARFÖR förföljs Dirk Gently av en örn? Och vem är egentligen mannen med lien?
Kommentarer
Postat av: Eva/boktokig
Låter som om jag får ta och läsa Douglas Adams. Gillar formuleringar som är annorlunda! Vad kul förresten att du också kommer ihåg historien om Jättesniglarna (eller kul är väl fel ord - men du förstår säkert hur jag menar!!! :) )
Postat av: Hans Persson
Förutom de där böckerna har han även skrivit den utmärkta Last Chance to See (Sista chansen) där han guidas runt världen av en zoolog för att se några av de mest utrotningshotade djur som finns (om det nu verkligen finns några kvar av dem). Förutom att den ofta är rolig så ligger det ett stort allvar bakom själva historien om utrotningarna.
Trackback