Tärningsspelaren
Luke Rhinehart (pseudonym för George Cockcroft)
Åsa använder benämningarna finböcker, fulböcker och mittemellanböcker för att markera vilka som är värda att läsa om. Detta är verkligen årets finbok och den kvalar direkt in på min lista över bästa böcker någonsin.
Ganska gammal (sjuttiotal) men trots det högaktuell. Det är nästan svårt att ge en rättvisande beskrivning (på Wikipedia har man då inte lyckats). Uttråkad psykiatriker i New York börjar, närmast av en slump, spela tärning om vad han ska göra. Tärningsspelandet blir alltmer elaborativt och tar över hans liv och det är det som är poängen, också för huvudpersonen Luke Rinehart. Lukes liv ändras helt och hållet och genom att överlåta alla beslut på tärningen får han ett rikare jag, samtidigt som, paradoxalt nog, hans jag försvinner. Luke beskriver det själv som att de undertryckta delarna av hans jag får ta plats.
Bokomslaget kallar den nihilistisk. Det är en bok som fascinerar och skrämmer. Den skrämmer kanske just därför att den skrämmer: kan två tärningar få en människa att vilja göra om sitt liv i den utsträckningen? Skulle det verkligen ge mer att göra vad tärningen vill (inte att sammanblanda med att göra vad som faller en in)?
Jag är otroligt fascinerad av tanken, av tankeleken tärningsspelaren. Vilka alternativ skulle jag låta tärningen ta ställning till? Vilka odds skulle jag ge den? Skulle jag kunna våldta, mörda? Skulle jag lyda tärningen? Det är kanske jsut det här sista som jag tänker på mest: att tärningsspel fråntar individen ansvar och att varje samhälle förutsätter ansvarstagande hos en kritisk andel av medborgarna.
LR tar idén tärningsspel till sin spets. Han använder den för att vrida och vända på jag-begreppet. Efter ett tag börjar jag fundera på om människor är mer än sina vanor, sina handlingar. Vari består mitt jag? Jag inser att det hade blivit en tråkigare bok, men varför används aldrig erfarenheterna under tärningen till att utvärdera, analysera, förstå sig själv bättre utan enbart till att destruera jaget?
Jag funderar ibland på tänk-om frågor . Problemet är ju att tänk-om frågor sällan gör sig bra i böcker. Men detta är ett lysande undantag.
Detta är en bok som måste läsas. Läs den!
Det går förvånansvärt lätt för huvudpersonen att bara låta tärningen bestämma vad han ska göra, utan att han har speciellt dåligt samvete för de handlingar han sedan utför. Han låter bara tärningen ta ansvaret. Det tycks skrämmande enkelt att bara strunta i vad ens moral och samvete säger och det visar oxå att det tycks vara något inlärt och därför "omlärbart". (Och nu slog jag upp "nihilism" och fick ett ord för vad jag precis beskrivit ;)
Tankeväckande bok på många sätt, det här!
Den där boken har stått i min olästa-böcker-hylla i massor med år. Jag har sett flera personer skriva positivt om den på sistone, så det kanske är dags att ta tag i den snart. Få se vad tärningen här säger...
Köpte den här boken på rean i år. =)
Jag rekommenderade den till en av mina mindre belästa arbetskamrater i 30-årsåldern. Hon lade bort den efter några sidor och har sedan dess hävdat att jag har fullkomligt pervers smak. Själv läste jag den när jag var 18 och älskade den!
Jag misstänker att min kollega inte kommer att få ett speciellt spännande liv...
Jag tycker väl inte direkt att det finns någon större brist på bra böcker som ställer frågan "tänk om?"?
//JJ
Jag har varit sugen på den här boken länge. Lär inte ha tid till den under den närmsta tiden heller, men man kanske borde köpa in den så att man har den hemma och bara kan slänga sig på den när det dyker upp tid.