Phonephucker
Tanja Suhinina
Det här är ett svårt inlägg att skriva. För boken handlar ju om sex. Och samtidigt som jag inte vill vara pryd (för att vara pryd är ju nästan lika illa som att vara bakåtsträvare, eller hur var det nu) så är det här en mycket explicit bok om hur man skapar en sexuell upplevelse med två telefoner.
Boken är kul. Djävligt kul. Det var länge sedan jag läste en bok med så många fula ord förrut. Efter ett tag glömmer jag att det är sex allt handlar om. Och ibland fnissar jag högt över beskrivningar om vad TS gör medan torskarna betalar 19.90 i minuten. Det här är ingen elak bok. TS har respekt för sina kunder, precis som man i kassan på Konsum har respekt för 90 procent av sina kunder. De där återstående tio procenten får en gliring då och då i boken. Phonephuckers husmoderliga tips som "phonephuckers husmoderliga underbyxtips" (om hur man får ett par trosor att lukta så mycket sex som möjligt) eller "phonephuckers husmoderliga tips på ljud du kan förväntas åstadkomma" är kul. Annars är det mycket om vad torskarna vill, vad de gör som är rätt och fel från en telefonförsäljares utgångspunkt, vad torskarna vill och vad de fantiserar om. Och att veta vad man vill och kunna förmedla det är en svår konst. Det intressantaste är nästan hur torskarna ser på sig själv (TS presenterar statistik på storlekar) och vad de vill ha av kvinnor (det verkar finnas två erogena zoner. Bara två. Förutom anus.).
Boken bygger ursprungligen på en blogg och på de erfarenheter och reflektioner TS gjort som telefonhora, telefoneskort. Vi får redan på framsidan veta att hon är smart, ung blivande psykolog. Ett par sidor in i boken får vi veta att hon fått 2.0 på högskoleprovet och hoppat av från KTH. Redan från början vet vi alltså att TS inte är bara en telefonhora, vi vet att hon är på väg någonstans och genom hela boken går känslan av att TS vägrar att skämmas för vad hon gör. Men vi ska se henne som människa, inte bara som en sexarbetare light.
Boken är medryckande. Fast det inte var meningen läste jag boken nästan i ett svep. Jag blev glad av den. Det är en feel-good bok, en analys av en annans vardag gjort med glimten i ögat. Elin Jonssons Illustrationer är bra och gör att boken känns fräck och skapar samtidigt en distans till texten. För ibland - ofta - tycker jag TS tar sig själv på alltför stort allvar.
Är det någon som kommer ihåg konsumbloggen? Eller har läst en nannys dagbok eller djävulen bär Prada? På många sätt påminner phonephucker om de här tre fenomenen (för att inte nämna likheten i tema med Francesca Mazzucatos bok confessioni di una telefonista erotica). För i serviceyrken där man förväntas vara trevlig mot kund får man en hel del bra historier och man får se människor ur ett annat perspektiv. En stor del av den här boken skulle alltså kunna handla om något annat serviceyrke (men då skulle väl läsekretsen decimeras betydligt...) Men det som är så intressant i phonephucker, eller i ovan nämnda en nannys dagbok eller djävulen bär prada, är behovet att visa att man är mer än sin roll. I Phonephucker görs det bland annat med hjälp av fortlöpande analyser och "svåra ord". Och precis som i en nannys dagbok är språket bitvis omoget och pretentiöst på samma gång.
Läs TS om TS!
Det där låter grymt intressant! En svensk kvinna som skrivit - eller fattar jag fel?
Letar redan efter bästa pris... ;-)
Hej!
Tack för recensionen!
... men... men... hur fick du mitt namn till TJ? ^^;
Pysseltanten: kul om jag lyckats inspirera!
Tanja: wow! första gången författaren till en bok jag recenserat läst min recension! Det är bra kul med bloggar... Lapsusen med initialerna är nu åtgärdad.
Tack vare ditt inlägg så köpte jag Phonephucker på Bokmässan - och ja den är verkligen bra och kul!
Lise: vad kul att min recension kunde inspirera! *glad*
Provläs så fastnar du direkt! ;)
Men alltså, jag tycker faktiskt att fler frågor kunde ställas kring skildrandet om du ursäktar. eftersom T.s ger sig ut för att ge en bild av hur det är "egentligen". Om det är så att det är ett yrke vilket som helst, varför skildras det i ren "feelgood-anda"? Vad finns det för poäng med att göra det, menar jag. De flesta yrken som också är kringgärdade av tabun och stigman innebär att utövandet av dem måste vara besvärligt ur vissa aspekter. Samtidigt betonas att T.S är en väldigt smart kvinna med 2.0 på högskoleprovet och en nästan färdig examen i psykologi...varför måste det betonas hur smart hon är? Vad har det med saken att göra? Är det någon som tror att telesexförsäljeri har med intelligens att göra?
Den enda reaktionen på boken verkar genomgående och överallt handla om hur mysigt det kan vara att syssla med telesexeri...
Det känns märkligt då denna typ av yrken samtidigt kringgärdas av en massa tabun, och är rätt stigmatiserade. Jag önskar höra mer, helt klart. Det känns för mig som en väldigt "rädd" bok, trots att T.S friskt och frigjort slänger sig med sin "knullvokabulär"...Tänker att det kanske är ett sätt att motverka tabut som trots allt finns där. Att hantera det. En stilla undran blir då? Varför kan man inte benämna det när man då får en chans att skriva om det?