bokidioten

Parfymen- en mördares historia
Patrick Süskind

Många har pratat så väl om den här boken och nu blev det av att jag läste den. En så märkvärdig bok! Vi befinner oss i Paris, decennierna innan franska revolutionen och vi får följa den föräldralösa Grenouille som föds med superbt luktsinne. Hela boken är skriven så att man plötsligt inser vad olika världen skulle kunna te sig om man hade förmåga att uppfatta lukter på motsvarande sätt som syn eler hörsel.

Grenouille saknar egen lukt och han saknar egentligen vanliga känslor och utmålas i boken som ett monster. Jag är inte säker på om han är ett monster eller om han blir det. Men ingen människa berör honom. Två dofter berör honom djupt, men ingen människa. Man agerar utifrån sin dröm om dofter och inte utifrån vanliga social konventioner. även att han känner till dem. Däremot berör han människor fast på ett negativt, obehagligt sätt.

En sak som jag irriterade mig på i boken är att fastän doften, näsan, är så oerhört centralt för honom är smaken, munnen, födan, honom fullständigt egalt. Jag får det inte att gå ihop. Den mesta smak vi känner är ju egentligen lukt. Då borde ju detsamma gälla Grenouille.

Boken ska läsas för att förstå hur begränsade sinnestryck vi tar in. Den kan läsas för att få en bättre bild av hur man kan fungera inombords. Den kan läsas för att få en bild av 1700-talets Frankrike. Men framförallt ska den läsas för man plötsligt lägger märke till sin egen näsa, sina egna doftintryck.