Lotta går till sjöss
Merri Vik
Ytterligare en Lotta-bok med Lotta som nu börjar bli äldre. Den utspelar sig innan heja Lotta, men Lotta och Giggi är ganska gamla. Jag ska inte gå igenom handlingen, det hittar ni bättre här, men jag ska komma med en reflektion.
Jag minns Paul, Lottas pojkvän, som hon först avgudar och gör bort sig inför och sedan blir tillsammans med. I Lotta går till sjöss är deras förhållande etablerat, till och med så etablerat att Lotta civiliserat sitter ner och fikar med Pauls före-detta. Paul går på teknis och det avgör hur ofta de kan träffas.
Som titeln på boken antyder går Lotta - och Giggi för all del - på seglarkurs och Lotta blir riktigt duktig - inte bara på att kliva i och ur båten men även på att handha båten pch navigera. En kväll när Paul och Lotta ska gå ut får de ett infall och lånar en båt (med lov, givetvis) och kapsejsar. En natt i en vinterstängd sommarstuga på en ö tillbringar de innan de blir upp-plockade.
Efter ett tag slog det mig att Paul hanterar Lotta som ung och oförståndig. Han tar på sig ansvaret för olyckan:
"en sån usel elev jag varit. Paul såg upp. Jag ser vad du tänker, Lotta. Men jag känner mig som en ännu större idiot, om det nu kan trösta dig. Varför det? Det var ju inte ditt påhitt? Nej, men jag gick med på det. Därför att jag tyckte om tanken på att segla ut ensam med dig. Men jag är äldre och borde ha begripit bättre..."
Paul antar en store-brorsattityd gentemot Lotta. Lotta, som ändå har skinn på näsan! Och hon accepterar det! Jag började fundera på hur det blir sen när de gifter sig. Om Lotta är speciell, eller om det var så här. Vidare jämlikt känns det i vart fall inte.
Jamen, sådär är det nog hela vägen genom deras förhållande! Lotta är tanklös, småbarnslig och allt man kan tänka sig i den vägen - och Paul är mogen, förståndig och Lottas raka motsats. Till och med då när de har gift sig, så som jag minns det. *funderar*
Intressant, jag ska försöka titta och tänka på det nästa gång.
Hittills har jag mest sett det som vanlig efterklokhet. Så kan jag med tänka ibland fast jag vet att den jag umgicks med när skiten hände är en smart och resolut person.
Vill man inte bara försöka visa att det är delat ansvar när man umgås då?
Jo, visst kan det tolkas som delat ansvar. Och det är ju positivt. Men å andra sidan tycker jag att han går för långt och tar på sig allt ansvar. Jag får ta och läsa nästa Lotta-bok med gender-glasögonen på.