Kitty och det gåtfulla ansiktet
Kitty och det gåtfulla ansiktet
Carolyn Keene
Inspirerad av Anna och tok-stress på jobbet gick jag ner i biblioteket och plockade fram den enda Kitty bok jag äger. Jag höll mer på CKs andra serie, den om Mary Lou.
Denna Kitty-bok utspelar sig till största delen i Grekland. Den svenska översättningen kom 1982, enligt Wikipedia kom det engelska orginalet 1980. Det förvånar mig lite, för när jag läser boken vill jag gärna lägga tillbaka handlingen ett eller två eller tre decennier tillbaka i tiden.
Kitty och hennes vänner Bess (den shoppingintresserade) och George (den lite tuffare) är i Grekland och försöker lösa två mysterier som i slutändan visar sig hänga ihop. Skildringen av Grekland är mycket påläst och undviker helt politiska dimensioner. I boken infogas ibland enstaka grekiska ord och vi får en bra mijöbeskrivning av de miljöer där tonåringarna vistas. Däremot tycker jag kanske att det är lite underligt att det finns grekisk-amerikansk välgörenhet riktad till barn så de får gå i skolan. Var Grekland så fattigt i början på åttiotalet?
En stor del av boken är i dialogform och det är få beskrivningar av känslor eller adjektiv för den delen. Lite som ett filmmanus kanske. Och här kommer vi till det pinsamma: jag har svårt att hänga med. Jag är snabbläsare och gång på gång läser jag lite för fort för att hänga med i turerna. Man måste vara alert för att hänga med och följa händelseförloppet. Det kanske är en av fördelarna med Kitty-böcker för ovanare läsare: man behöver inte läsa snabbt för att vara med om mycket! Speciellt på slutet upplevde jag att de tio sista sidorna innehöll för mycket. Lite samma känsla som när man ser en film och sneglar på klockan: hur ska de få ihop det här på tio minuter?
Mer om Kitty: se Lottens inlägg, ni glömmer väl inte Annas sida och se gärna Charlotte Hanssons arbete om Kitty Drew.
Carolyn Keene
Inspirerad av Anna och tok-stress på jobbet gick jag ner i biblioteket och plockade fram den enda Kitty bok jag äger. Jag höll mer på CKs andra serie, den om Mary Lou.
Denna Kitty-bok utspelar sig till största delen i Grekland. Den svenska översättningen kom 1982, enligt Wikipedia kom det engelska orginalet 1980. Det förvånar mig lite, för när jag läser boken vill jag gärna lägga tillbaka handlingen ett eller två eller tre decennier tillbaka i tiden.
Kitty och hennes vänner Bess (den shoppingintresserade) och George (den lite tuffare) är i Grekland och försöker lösa två mysterier som i slutändan visar sig hänga ihop. Skildringen av Grekland är mycket påläst och undviker helt politiska dimensioner. I boken infogas ibland enstaka grekiska ord och vi får en bra mijöbeskrivning av de miljöer där tonåringarna vistas. Däremot tycker jag kanske att det är lite underligt att det finns grekisk-amerikansk välgörenhet riktad till barn så de får gå i skolan. Var Grekland så fattigt i början på åttiotalet?
En stor del av boken är i dialogform och det är få beskrivningar av känslor eller adjektiv för den delen. Lite som ett filmmanus kanske. Och här kommer vi till det pinsamma: jag har svårt att hänga med. Jag är snabbläsare och gång på gång läser jag lite för fort för att hänga med i turerna. Man måste vara alert för att hänga med och följa händelseförloppet. Det kanske är en av fördelarna med Kitty-böcker för ovanare läsare: man behöver inte läsa snabbt för att vara med om mycket! Speciellt på slutet upplevde jag att de tio sista sidorna innehöll för mycket. Lite samma känsla som när man ser en film och sneglar på klockan: hur ska de få ihop det här på tio minuter?
Mer om Kitty: se Lottens inlägg, ni glömmer väl inte Annas sida och se gärna Charlotte Hanssons arbete om Kitty Drew.
Kommentarer
Postat av: Anna
Apropå Grekland o fattigdom. Jag brukar inte följa sånt så himla noga. Men jag har absolut för mig att Grekland räknades som rätt så fattigt för inte så himla länge sedan. Så jag ser nog ingen omöjlighet i att det behövdes lite riktad välgörenhet i början på 80-talet.
Postat av: Eva
Hej!
Det var ett tag sedan jag var inne hos dig! har haft så fullt upp! har flyttat från ett kedjehus till en villa. I alla fall fick mina Kitty-böcker hänga med även i denna flytt. Jag har för mig att jag en gång räknade till att de var 30 st. kanske man borde prova att läsa en?
Postat av: MiaBrescia
Åh, herre, Kitty-böckerna, det skulle vara riktigt intressant att läsa dom där böckerna igen, jag som älskar deckare. Bra tips!
Trackback