bokidioten

Generalsekreteraren
Mark Fredel

Den här boken har jag slukat. Jag låg vaken alldeles för sent igår kväll, jag skippade Bolibompa (jo, jag är småbarnsförälder) och låg och läste upplösningen istället. En riktig page-turner med andra ord.

Alex, curator curaturum i Uppsala och ekonomstudent, har fjorton dagars introduktionsutbildning på UD innan han ska till världsbanken och skriva sin uppsats. Under introduktionsutbildningen får han i sin hand ett dokument som antyder att Dag Hammarskjöld blev mördad. Och att Sverige låg bakom. Samtidigt blir han förälskad i en ung snygg journalist och är otrogen mot sin bonniga sambo Eva. Alex blir mer och mer indragen mot sin vilja och snart får han andra saker än  introduktionsutbildningen att tänka på.

Boken är skriven av en person som känner miljön och det märks. Många prominenta personer nämns i boken under förvanskade namn. Jag blir nyfiken på hur exempelvis Sten Andersson, Ingvar Carlsson eller  Kofi Annan var egentligen. Jag försöker komma ihåg alla titlar i departementen och hur positionerna förhåller sig till varandra. yrkesskadad som jag är försöker jag skilja ut tjänstemännens makt från politikernas makt (och i den här thrillern så är det tjänstemännen som sitter på makten). Som en skildring av svensk statsförvaltning, eller snarare en dramatisering av svensk statsförvaltning tycker jag att boken blir spännande. Sen är jag inte säker på att det alltid är så här spännande, direkt...

Boken refererar, och väver in, Hammarskjölds dagbok vägmärken som någon bokbloggare skrev om tidigare i höst. Jag blir uppriktigt nyfiken på boken, och än nyfiknare på Dag Hammarskjöld som person. Skildringarna av honom i boken får mig aldrig att känna att jag kommer nära honom, eller att jag förstår vad det är som driver honom. Trots alla anstängningar blir han aldrig en komplex person.

Jag blir aldrig riktigt kompis med Alex. Jag uppfattar aldrig honom som sympatisk och riktigt levande. Personbeskrivningen blir lite för fyrkantig och jag tycker inte att han utvecklas under bokens gång. En passage i bokens slut som berörde mig handlade om vilka motiv människor har till sitt agerande. Vad är det som driver människor? Många av människorna i den här boken drivs av egen vinning, vare sig de är gruvägare, finansmän, tjänstemän eller byråkrater. Alex drivs av idealism. Men vad driver mig? Vad kan jag lära mig om människor utifrån det här?

7 januari finns en  bokcirkel om generalsekreteraren på bokcirklar.se.

---

 Charlotte och Hans har påpekat att jag verkar vara negativ till boken. Det är jag faktiskt inte! Den är spännande och en snyggt uppbyggd historia. Låter man boken vara just  det är det en mycket bra bok. Ställer man därutöver krav på karaktärers komplexitet etc finns det brister. Men det är å andra sidan, tycker jag, överkurs i en thriller.