Så börjar boken
Så börjar boken - litterär kalender - 366 begynnelser ur vitt skilda böcker
Om ni får tag på den här boken - tryckt på Trevi 1992 - tveka inte! Den här boken skulle jag gärna äga. Under tidigt nittiotal har anställda på Trevi (om jag förstod det rätt) samlat ihop och ställt samman de inledande meningarna på 366 böcker. Längst bak finns ett "facit" så vi får veta vilka böcker som citerats.
Jag önskar att jag läst alla böcker eller ens kännt till dem. Boken är ett tidsdokument. På samma sätt som "de allra bästa böckerna"-listorna är ett dokument över sin tid är det samma med den här boken. Många av titlarna är utgivna tidigt sjuttiotal och är av den typen man ser i sommarstugor och på loppisbord för fem kronor: gediget inbundna men verkar ur-tråkiga. Samtidigt försöker man fånga upp det som är i tiden: Kjell-Olof Feldts alla dessa dagar och Betty Mahmoody inte utan min dotter eller Rushdies satansverserna. Man har självklart med en massa klassiker (första mosebok, nils holgersson, räddaren i nöden).
Det är en bok att läsa långsamt. Som med poesi får man mest behållning om man läser långsamt, eftertänksamt, och försöker förstå vad de vill säga. Vad säger de här meningarna om resten av boken?
Om ni får tag på den här boken - tryckt på Trevi 1992 - tveka inte! Den här boken skulle jag gärna äga. Under tidigt nittiotal har anställda på Trevi (om jag förstod det rätt) samlat ihop och ställt samman de inledande meningarna på 366 böcker. Längst bak finns ett "facit" så vi får veta vilka böcker som citerats.
Jag önskar att jag läst alla böcker eller ens kännt till dem. Boken är ett tidsdokument. På samma sätt som "de allra bästa böckerna"-listorna är ett dokument över sin tid är det samma med den här boken. Många av titlarna är utgivna tidigt sjuttiotal och är av den typen man ser i sommarstugor och på loppisbord för fem kronor: gediget inbundna men verkar ur-tråkiga. Samtidigt försöker man fånga upp det som är i tiden: Kjell-Olof Feldts alla dessa dagar och Betty Mahmoody inte utan min dotter eller Rushdies satansverserna. Man har självklart med en massa klassiker (första mosebok, nils holgersson, räddaren i nöden).
Det är en bok att läsa långsamt. Som med poesi får man mest behållning om man läser långsamt, eftertänksamt, och försöker förstå vad de vill säga. Vad säger de här meningarna om resten av boken?
Kommentarer
Postat av: Lasse
Min sambo rensar böcker genom att läsa just den inledande meningen. Är den inte "bra" så åker boken iväg till antikvariat eller myrorna. Tjops.
Postat av: Johanna/bokidioten
ha ha! Det är ju ett lätt och snabbt sätt att ta sig igenom Pocketshop! Och andra sidan, en del av mina favoritböcker skulle jag aldrig ha läst om det enbart hängde på första-meningarna.
Postat av: Charlotte
Spännande åsikt om boken! Jag tänker mest att det är roligt att försöka ta en sådan inledning och så snabbt, i huvudet, sätta ihop en egen bok (intrigen iallafall). Funkar förstås bara på sådant som man inte har läst...
Postat av: Johanna/bokidioten
underbart! det tänkte jag inte ens på! Nu vill jag ju nästan försöka det!
Trackback