Montecore
Montecore - en unik tiger
Jonas Hassen Khemiri
Efter de första hundra sidorna var jag djupt besviken. Det var nära att den här boken hamnade i kategorin oavslutade. Språket kändes överlastat, konstlat, att den språkliga pigghet som gjorde mig så glad i ett öga rött här kändes mer som cynism.
Trots det måste jag säga att jag ändrade mig. Jag förstod plötsligt varför JHK väljer att använda det språket han gör. Och historien/historierna engagerade mig. Nu tror jag att jag har upfyllt fjärde utmaningen på årets läsutmaning.
Precis som i ett öga rött kan jag inte låta bli att fundera på var gränsen mellan fantasi och verklighet går. En liten bit av mig är absolut totalt bombsäker på att boken är verklighetsbaserad. Jag förstår också mer av ett öga rött efter att ha läst Montecore. Jag tror också att det inte hade varit möjligt att publicera böckerna i omvänd ordning.
Det här är ett litterärt kinder-ägg. Först har vi språkhanteringen (med de roliga språkreglerna). Vi har spänningen mellan berättarna (Jonas och Kadir) som i sig är tänkvärd. För det tredje har förståelsen för hur Jonas fungerar och vad det innebär att (välja att) komma som första generationens invandrare och att (tvingas) leva som andra generationens invandrare. Det är en personlig återblick som även speglar Stockholm från åttiotal till idag.
Det mest intressanta är att titta på figuren Jonas, vare sig han är självbiografisk eller påhittad. Det är en ganska utelämnande bild han målar upp av sig själv.
Utöver dessa kinder-äggskomponenter finns det även en mer litterär nivå där vi kan förstå vem Kadir egentligen är, vad en unik tiger är.
Jonas Hassen Khemiri
Efter de första hundra sidorna var jag djupt besviken. Det var nära att den här boken hamnade i kategorin oavslutade. Språket kändes överlastat, konstlat, att den språkliga pigghet som gjorde mig så glad i ett öga rött här kändes mer som cynism.
Trots det måste jag säga att jag ändrade mig. Jag förstod plötsligt varför JHK väljer att använda det språket han gör. Och historien/historierna engagerade mig. Nu tror jag att jag har upfyllt fjärde utmaningen på årets läsutmaning.
Precis som i ett öga rött kan jag inte låta bli att fundera på var gränsen mellan fantasi och verklighet går. En liten bit av mig är absolut totalt bombsäker på att boken är verklighetsbaserad. Jag förstår också mer av ett öga rött efter att ha läst Montecore. Jag tror också att det inte hade varit möjligt att publicera böckerna i omvänd ordning.
Det här är ett litterärt kinder-ägg. Först har vi språkhanteringen (med de roliga språkreglerna). Vi har spänningen mellan berättarna (Jonas och Kadir) som i sig är tänkvärd. För det tredje har förståelsen för hur Jonas fungerar och vad det innebär att (välja att) komma som första generationens invandrare och att (tvingas) leva som andra generationens invandrare. Det är en personlig återblick som även speglar Stockholm från åttiotal till idag.
Det mest intressanta är att titta på figuren Jonas, vare sig han är självbiografisk eller påhittad. Det är en ganska utelämnande bild han målar upp av sig själv.
Utöver dessa kinder-äggskomponenter finns det även en mer litterär nivå där vi kan förstå vem Kadir egentligen är, vad en unik tiger är.
Kommentarer
Trackback