bokidioten

Jag vet inte riktigt var i bokhyllan den här boken ska stå. Den har klara drag av essä och skulle göra sig bra brevid Peter Englund (tystnadens historier) och Karin Johannisson (kroppets tunna skal). Den skulle också göra sig bra brevid mina böcker om teknik och social förändring eftersom det handlar om just det: hur tekniken leder till social förändring. En annan möjlig placering är brevid självhjälpsböckerna, även om det inte egentligen är en självhjälpsbok. Mest av allt tror jag att boken passar i handväskan. Att ta upp och bläddra i den för att påminna sig om vad som står.

Det är en vecka sedan jag läste ut den. Det underliga är att trots att jag då fann boken så  välgörande har jag svårt att idag redogöra för vad den handlar om. Det beror dels på att jag redan börjat läsa hennes nästa bok och att jag har svårt att hålla isär dem. Det beror också på att jag tagit åt mig mycket av det hon skriver.

Kommer ni ihåg det fantastiska begreppet ställtid som hon introducerade i tio tankar om tid? Här tar hon det ett steg längre. Hon utvecklar tankar och driver teser om varför nu allt fler människor upplever att det är alltför mycket omkring dem.

När försäkringskassan anställer extra-personal för att jaga bidragsfuskare och karensdagar ifrågasätts, sker det ofta med den underliggande förställningen att det är lata människor som inte vill göra rätt för sig. Den ökande långtidssjukskrivningen beskrivs ofta som oväntat och konstigt problem. Mycket av detta pratar BJ kring. I boken lyfter hon tids-stressen till ett samhällsproblem som får individuella konsekvenser för stresskänsliga. Hon förklarar mycket av tids-stressen med teknik-stress och närmare bestämt med förmågan att sätta gränser.
 
Paradoxen hon utmålar är intressant. Samtidigt som få av oss är beredda att avstå från våra tidsbesparare (diskmaskin, tvättmaskin, e-post etc) finns det ett inneboende problem med dem. De repetitiva uppgifterna rationaliseras bort. Det kanske finns en poäng med att utföra dem. De kanske varvar ned oss. Och vad gör vi med den tiden istället? Något som stressar upp oss?

BJ ifrågasätter människans förmåga att sätta gränser för tekniken. Det är väldigt otidsenligt. När honnörsordet är flexibilitet predikar hon gränssättning. Just därför tycker jag alla ska läsa den här boken. Den har fått mig att tänka till över min prioritering av min tid. Den har fått mig att tänka igenom mitt förhållande till vardagsteknik. Och mest av allt: den har fått mig att fundera över vad jag egentligen gör med all tid jag sparar.