Babels hus
Babels hus
PC Jersild
Det här är en bok jag har undvikit just därför att den är så omtalad. Men nu har jag läst den och slutet har jag sträckläst tills jag var skrynklig som ett russin och badvattnet kallt.
Boken fascinerar och smyger sig på en. Till en början kunde jag hålla distans till den, se det komiska men till sist var det en obehaglig känsla i maggropen. När jag skriver det här inser jag att min reaktion på boken beskriver PC Jersild på ett bättre sätt: han låter en överläkare redogöra för en ung student som blir dödssjuk, först kan se sig själv som ett studieobjekt men sen slutar kunna hålla det ifrån sig.
Vi får följa ett stort antal personer: historien centreras kring Primus Svensson och i början skulle jag inte tveka att kalla honom huvudperson. Men allteftersom blir det mer en berättelse där han finns i utkanten, som objekt. Att sjukhuset (i denna skildring) betraktar patienter som objekt, sängar eller undervisningsmaterial är otillfredställande, en känsla som lever sig kvar.
Den distans som de 28 åren efter utgivningen (borde) ge, att huvudpersonen är gammal räcker en liten bit in i boken. Sen slogs jag av att likheterna är betydligt större än skillnaderna: synen på människan är lite mer vänstervriden (och lite mindre högervriden) än idag, men mycket är tidlöst, hierarkierna, strukturens tvång, sättet att förhålla sig till människor... inte minst som forskare ler jag emellanåt igenkännande. Det är inte så mycket som har hänt på 28 år. Den gamla goda tiden var kanske inte så god - då heller. En skillnad är att alla är så mycket yngre idag - en 27 åring är vuxen "på riktigt", medelålders männsikor är kanske bara 35 år.
Jag har svårt att göra boken rättvisa. Bitande samhällskritik, en detaljrikedom som gör att man funderar på hur länge han grunnat på boken innan den kommer på pränt. Jag funderar på hur motsvarande bok för universitetsvärlden skulle se ut: har någons skrivit om babels elfenbenstorn än?
[http://www.ki.se/essaer200ar/forfattarsidor/pc_jersild/pc_j_essa_s5.htm]
PC Jersild
Det här är en bok jag har undvikit just därför att den är så omtalad. Men nu har jag läst den och slutet har jag sträckläst tills jag var skrynklig som ett russin och badvattnet kallt.
Boken fascinerar och smyger sig på en. Till en början kunde jag hålla distans till den, se det komiska men till sist var det en obehaglig känsla i maggropen. När jag skriver det här inser jag att min reaktion på boken beskriver PC Jersild på ett bättre sätt: han låter en överläkare redogöra för en ung student som blir dödssjuk, först kan se sig själv som ett studieobjekt men sen slutar kunna hålla det ifrån sig.
Vi får följa ett stort antal personer: historien centreras kring Primus Svensson och i början skulle jag inte tveka att kalla honom huvudperson. Men allteftersom blir det mer en berättelse där han finns i utkanten, som objekt. Att sjukhuset (i denna skildring) betraktar patienter som objekt, sängar eller undervisningsmaterial är otillfredställande, en känsla som lever sig kvar.
Den distans som de 28 åren efter utgivningen (borde) ge, att huvudpersonen är gammal räcker en liten bit in i boken. Sen slogs jag av att likheterna är betydligt större än skillnaderna: synen på människan är lite mer vänstervriden (och lite mindre högervriden) än idag, men mycket är tidlöst, hierarkierna, strukturens tvång, sättet att förhålla sig till människor... inte minst som forskare ler jag emellanåt igenkännande. Det är inte så mycket som har hänt på 28 år. Den gamla goda tiden var kanske inte så god - då heller. En skillnad är att alla är så mycket yngre idag - en 27 åring är vuxen "på riktigt", medelålders männsikor är kanske bara 35 år.
Jag har svårt att göra boken rättvisa. Bitande samhällskritik, en detaljrikedom som gör att man funderar på hur länge han grunnat på boken innan den kommer på pränt. Jag funderar på hur motsvarande bok för universitetsvärlden skulle se ut: har någons skrivit om babels elfenbenstorn än?
[http://www.ki.se/essaer200ar/forfattarsidor/pc_jersild/pc_j_essa_s5.htm]
Kommentarer
Postat av: Jakubailin
Hi, cool site. What CMS is it?
Trackback