vem är Björn och vem är Benny
vem är Björn och vem är Benny och andra intressanta mysterier
Fredrik Lindström & Hasse Pihl
"Människan har en stark vilja. Vill hon någonting tillräckligt mycket och satsar stenhårt, så brukar det ofta lyckas. Viljan har tagit människan till månen, skapat tekniska vidunder, datorer och kommundelsreformer. Om en människa verkligen vill kan hon exempelvis flytta till Falkenberg och börja ett helt nytt liv där."
(sidan 207)
Jag är kluven till boken: en bra beskrivning är nog att det är en bok man ska läsa i små doser. Ungefär som kåserier. För mycket på en gång känns bara pubertalt.
Det är en klurig idé: utgå från allmängiltiga nonsensfrågeställningar som exempelvis "varför har just frisersalonger så skruvade namn". Introducera ämnet och börja skruva. Och fortsätt skriva (skruva).
Det blir roligt, oftast, jag tycker nog också det, men jag letar hela tiden efter sömmen (var slutar det vara sant och var börjar det bli hitte-på?) Till exempel vad gäller låtar som fastnar i huvudet: jag börjar läsa, får upp intresset och plötsligt vet jag inte vad jag vet (som är sant) och vad jag vet (som inte är sant) och efteråt har jag defintivt ingen uppfattning om vad jag inte ska tro på framöver...
Jag vet att jag övertolkar en bagatell, men den tveksamma eftersmaken är mitt starkaste minne av boken. Tyvärr.
Fredrik Lindström & Hasse Pihl
"Människan har en stark vilja. Vill hon någonting tillräckligt mycket och satsar stenhårt, så brukar det ofta lyckas. Viljan har tagit människan till månen, skapat tekniska vidunder, datorer och kommundelsreformer. Om en människa verkligen vill kan hon exempelvis flytta till Falkenberg och börja ett helt nytt liv där."
(sidan 207)
Jag är kluven till boken: en bra beskrivning är nog att det är en bok man ska läsa i små doser. Ungefär som kåserier. För mycket på en gång känns bara pubertalt.
Det är en klurig idé: utgå från allmängiltiga nonsensfrågeställningar som exempelvis "varför har just frisersalonger så skruvade namn". Introducera ämnet och börja skruva. Och fortsätt skriva (skruva).
Det blir roligt, oftast, jag tycker nog också det, men jag letar hela tiden efter sömmen (var slutar det vara sant och var börjar det bli hitte-på?) Till exempel vad gäller låtar som fastnar i huvudet: jag börjar läsa, får upp intresset och plötsligt vet jag inte vad jag vet (som är sant) och vad jag vet (som inte är sant) och efteråt har jag defintivt ingen uppfattning om vad jag inte ska tro på framöver...
Jag vet att jag övertolkar en bagatell, men den tveksamma eftersmaken är mitt starkaste minne av boken. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback