deckarmallen
Hieronymus har på ett bra sätt beskrivit denna deckarens form, han kallar det deckarmallen. Han delar upp den i fyra punkter:
"1. Någon hittar ett lik.
2. Liket identifieras som X.
3. "Men X hade väl inga fiender?"
4. Polis eller annan person inleder sin undersökning och letar sakta men säkert fram tecken på att "Det fanns saker vi inte visste om honom/henne..."
(hämtat från den döda zonen)
Man kan antingen bli irriterad på det eller ta det som utgångspunkt för att leka med genren. Fortsättning följer...
Det är klart att det finns bra böcker som inte är deckare. Sagan om Ringen för att ta ett exempel.
En deckare är däremot ett ganska tacksamt sätt att strukturera sin bok eftersom det ger ett driv i handlingen och får läsaren att läsa vidare för att få reda på hur det ska gå. Det är ett grepp som man kan se insmuget lite grann även i romaner som inte primärt skulle presentera sig som deckare. Thrillern är ju närliggande, men även andra sorters romaner innehåller ofta ett element av att någon måste leta upp information för att reda ut något, även om det inte är just ett mord.
Ja, precis! Det är det jag försöker komma åt! Då kommer också följdfrågor som varfr är just mord/död så vanliga i litteratur/populärkultur och så jämförelsevis ovanliga i verkligheten? Hur skulle man kunna skriva böckerna annorlunda?
Mord är dels ovanligt, dels (bokstavligen) en fråga om liv och död. Jag tycker inte att det är så konstigt att det är något som väcker starka reaktioner hos läsaren, och därmed är intressant att skriva om.
Hello! Very interesting and professional site.