bokidioten

The brief history of the dead
Kevin Brockmeier

Jag gillar "tänk-om"-böcker. Det har väl framgått av ett eller annat tidigare inlägg. Den här boken hör till den kategorin. Idén boken testar är vad som händer när vi dör. I KBs bok målar han upp en stad där vi alla kommer att mellanlanda under en längre eller kortare tid. Och som i alla städer arbetar människor. Man bor och man har vänner. Man har inte hjärtan och man kan inte skaffa barn. Man blir inte äldre. Underåriga barn bor på barnhem och barnkära vuxna väljer att arbeta där. Efter ett par sidor blir staden så självklar, så trivial, att den blir ett självklart alternativ till mer romantiska alternativ ? himmel, helvete eller skärselden. Livet fortsätter ungefär som vanligt, helt enkelt. Bättre än så blir det inte. Trivs man inte på jorden lär man heller inte trivas i livet efter detta.

Livet efter detta påminner inte bara om livet före döden - de påverkar också varandra. Dör många kommer staden att växa. Men ibland krymper också staden betänkligt - ibland försvinner många av dess invånare plötsligt. De vet inte varför, och till en början vet vi inte heller.

KB låter tiden vara sen på jorden. Mellan raderna kan vi se ett samhälle där stora multinationella företag dominerar, där polarisarna smälter och elefanterna är utdöda. KB är inte nådig mot Coca Cola och efter att ha läst boken kommer det nog att dröja ett bra tag innan jag köper Coca Cola igen. Det är en värld där någon utvecklar ett dödligt virus och börjar sprida det. Boken är inte bara en bok om livet efter detta, det är också en samhällskritik.

Mitt uppe i det här träffar vi vår huvudperson, Laura Byrd, biolog fast på Antarktis där hon är på uppdrag av Coca Cola som nu äger stora delar av Antarktis. När hennes två kollegor åker till en annan utpost för att söka hjälp (kommunikationsanläggningen gått sönder) befinner sig Laura ensam på Antarktis - och kanske rentav ensam av sin art. Genom boken kan man inte annat än beundra Laura för hennes obändliga livskraft. Jag satt och frös genom delar av boken. Vi kan också beundra KB för att han väljer att göra sin huvudperson till kvinna, vilket inte är så vanligt bland manliga författare (eller bland kvinnliga författare heller, för den delen).

Boken har sina poänger och väcker frågor om hur vi väljer att leva våra liv. The brief history of the dead är en bok om mänsklighetens slut och kanske också om meningen med livet. Som idébok håller den långt men inte fullt ut. Jag hittar ett flertal inkonsekvenser i skildringen av Staden och det är synd på en så bra bok i övrigt. En del passager förstår jag heller inte poängen med och jag vågar erkänna att jag inte är speciellt nöjd med slutet på boken heller.

Trots sina brister har boken sina förtjänster och jag tvekar inte att rekommendera boken till den som, liksom jag, är fascinerad av det som ligger precis utom det normala. Jag läste också på läsdagboken  att boken tillhör de tio som Håkan Nesser tycker att man ska läsa innan man dör, och det är väl en rekommendation så god som någon.

Läs en annan bra recension av boken som också berättar mer om författaren!