bokidioten

Dagbok från Upphärad 1860-1864
Lars Andersson

Det kan finnas flera anledningar till att jag inte läser ut en bok. I det här fallet beror det inte i sig på att jag tröttnat, utan på att jag nådde en mättnadskänsla.

Detta är en dagbok från mitten av artonhundratalet, från Västergötland. LA skulle bara veta att hans privata plitande skulle bli publicerat i en riktig bok! LA skriver dagbok under fyra år, från fjorton års ålder fram till sin död. Han bor på en bondgård, han är yngst av fem bröder, hans far är inflytelserik och engagerad i socknen.

Anteckningarna är korta men han skriver nästan varje dag. Dagboken är maskinskriven men man har valt att inte rätta i språket. Detta gör att samma ord kan skrivas på många olika sätt (exempelvis kallas brodern omväxlande för Torsten och Törsten) och det är långtifrån alla ord jag känner igen.

Det intressantaste är vilka ämnen LA väljer att ta upp. Vi får i förordet veta att papper är dyrt och på den faximil-sida som är inklippt i boken ser vi också hur noga LA är med att utnyttja precis hela sidan. Trots detta är det samma sak LA tar upp varje dag: vilka arbetsuppgifter han och bröderna haft under dagen (inte mamman eller pigorna). Är det söndag vilka som gått i kyrkan och vem som predikat och vilka lik som begravs. Vilket väder det är. Om det är auktion eller boupptäckning. Det är lätt att se att arbetsuppgifterna ändras med årstiden och att dagarna är lika varandra. Jag börjar fundera dels på vad han väljer att skriva men också på vilket liv han har. Han skildrar nästan aldrig intryck eller vad han känner - undantagen blir därför desto starkare: han skriver att lärkan sjöng så fint. Då börjar jag le. Under det år (1860) som jag läste igenom berättar han inte om en enda konflikt eller relation. Jag börjar fundera på om killen hade några vänner? Hade han kul? Vad gjorde han då?

Sverige ser mycket annorlunda ut idag. Den stora världen - och de förändringar den genomgick  syns inte alls i LAs skildring. Överheten ser vi i form av prästen, ingen annan. Under perioden han skildrar sker den sista offentliga avrättningen i Sverige. Karl XV kröns till kung. Järmvägsförbindelse Stockholm-Malmö  öppnar. Inget av detta syns i dagboken. Det är en viktig läxa. Det är skillnad mellan den historia vi ser i historieböckerna och den vardag människor lever i.

Jag kommer att komma ihåg boken för att skildringen gör att jag skapar mig en bild av hans vardag. Jag känner mig nöjd med att ha läst en fjärdedel av boken - det räcker. Skulle jag läst mer skulle det enbart varit av prestige-skäl.