mannen med oxhjärtat
mannen med oxhjärtat
Inger Frimansson
Det var ingen tjock bok men en bok som verkligen har en förmåga att beröra. När boken var slut saknade jag de karaktärer jag lärt mig känna. Jag känner att jag vill lära mig skriva som IF- närmare bestämt hennes sätt att beskriva människor och drivkrafter. Som vanligt är jag mindre intresserad av deckargåtan som sådan.
Vi lär känna ett antal människor med anknytning till brandkåren på Östermalm. Flera av dem bor och växte upp tillsammans i Hässelby.
IF skriver i tredje person och låter berättarrösten variera mellan ett par personer. Hon beskriver inte personerna, hon gestaltar dem. Även personer som är mycket annolrunda än mig skildrar hon på ett sätt som jag förstår. Och det är inte alltid behagligt. Efter ett tag börjar jag fundera på huvudpersonerna vi möter, såväl deras sociala bakgrund som deras kön. Det speglas bland annat i språket och i referensramen. IF skildrar brandmän och andra arbetare och tanken slår mig vilket begränsat liv jag har. Oftast träffar jag mest bara folk som är ganska lika mig själv.
En person, eller rättare, två personer, kryper ner under skinnet på mig, var och en på sitt sätt. Den första är överbeskyddade, oskuldsfulla E. Hur kan någon vara så oskuldsfull och kärlekstörstande? Hur i all sin dar kommer hon att klara att bryta sig loss från sin far, skapa en relation till sin mor och bror och inte slukas av sin pojkvän?
Den andra är Franki, jämngammal med E, Es pojkvän och bokens otäckaste bekantskap. Han har gett boken dess titel och fastän han inte uppfattar sig själv som ond eller farlig skulle jag aldrig vilja ha med honom att göra. Det skrämmer mig att det finns människor som fungerar som han. Franki tränar och äter anabola steroider. Han har missat uttagningen till brandmansutbildningen på intervju-delen och lever i förvissningen att han när som helst kommer att få börja jobba på brandkåren. Han upplever att han känner eldens väsen och hans närvaro gör andra människor osäkra och illa till mods
Liksomi Ruth Randells bok (som jag just nu glömt bort namnet på, överkommer!) är kärlekshistorien mellan E och Franki central för att boken ska fungera. Också här är huvudpersonerna överbeskyddade men tack och lov ställs inte saken på sin spets på samma sätt i boken mannen med oxhjärtat. Det sker kanske istället sedan vi slagit ihop boken?
Hur kommer det att gå för dem? Främst, hur kommer det att gå för Franki och E? För Engen och Camilla? För Frankis mamma och Es pappa? Jag kan se i bokens förlängning en rad kriser och uppgörelser, men jag är inte säker på att jag ser mycket hopp. Jag får istället känslan av att detta är livet. Det sker inga mirakel. Även om vissa försöker få till dem.
Inger Frimansson
Det var ingen tjock bok men en bok som verkligen har en förmåga att beröra. När boken var slut saknade jag de karaktärer jag lärt mig känna. Jag känner att jag vill lära mig skriva som IF- närmare bestämt hennes sätt att beskriva människor och drivkrafter. Som vanligt är jag mindre intresserad av deckargåtan som sådan.
Vi lär känna ett antal människor med anknytning till brandkåren på Östermalm. Flera av dem bor och växte upp tillsammans i Hässelby.
IF skriver i tredje person och låter berättarrösten variera mellan ett par personer. Hon beskriver inte personerna, hon gestaltar dem. Även personer som är mycket annolrunda än mig skildrar hon på ett sätt som jag förstår. Och det är inte alltid behagligt. Efter ett tag börjar jag fundera på huvudpersonerna vi möter, såväl deras sociala bakgrund som deras kön. Det speglas bland annat i språket och i referensramen. IF skildrar brandmän och andra arbetare och tanken slår mig vilket begränsat liv jag har. Oftast träffar jag mest bara folk som är ganska lika mig själv.
En person, eller rättare, två personer, kryper ner under skinnet på mig, var och en på sitt sätt. Den första är överbeskyddade, oskuldsfulla E. Hur kan någon vara så oskuldsfull och kärlekstörstande? Hur i all sin dar kommer hon att klara att bryta sig loss från sin far, skapa en relation till sin mor och bror och inte slukas av sin pojkvän?
Den andra är Franki, jämngammal med E, Es pojkvän och bokens otäckaste bekantskap. Han har gett boken dess titel och fastän han inte uppfattar sig själv som ond eller farlig skulle jag aldrig vilja ha med honom att göra. Det skrämmer mig att det finns människor som fungerar som han. Franki tränar och äter anabola steroider. Han har missat uttagningen till brandmansutbildningen på intervju-delen och lever i förvissningen att han när som helst kommer att få börja jobba på brandkåren. Han upplever att han känner eldens väsen och hans närvaro gör andra människor osäkra och illa till mods
Liksomi Ruth Randells bok (som jag just nu glömt bort namnet på, överkommer!) är kärlekshistorien mellan E och Franki central för att boken ska fungera. Också här är huvudpersonerna överbeskyddade men tack och lov ställs inte saken på sin spets på samma sätt i boken mannen med oxhjärtat. Det sker kanske istället sedan vi slagit ihop boken?
Hur kommer det att gå för dem? Främst, hur kommer det att gå för Franki och E? För Engen och Camilla? För Frankis mamma och Es pappa? Jag kan se i bokens förlängning en rad kriser och uppgörelser, men jag är inte säker på att jag ser mycket hopp. Jag får istället känslan av att detta är livet. Det sker inga mirakel. Även om vissa försöker få till dem.
Kommentarer
Trackback