Jordens folkstammar
Bertil Lundman
Detta är ett bokrea-fynd från min tid i Uppsala som jag ibland har plockat fram men sällan ens kommit mig för att bläddra i. Boken handlar om jordens folkstammar - BL går igenom jordens folk-stammar kontinentvis, eller som BL själv skriver i sitt förord: "den behandlar människans fysiska variation i förhållande till hennes naturgeografiska omgivningar under historisk tid". Som utgångspunkt i sina studier har BL använt en del fysiska mått och kvoter, bla det så kallade Rohrers kvot. De delar av boken jag läst (om de indoeuroeiska folken) bygger sitt resonemang främst på språkforskning.
Jag blir också så nyfiken, utan att finna svar, kring detta med folkvandringar. Det tycks ha varit många folk på vandring och under långa perioder. Vad fick dem att vandra? Och vad fick dem att stanna? Hur gick folkvandringarna till i praktiken?
Detta är ett känsligt område. Det är inte PK att diskutera raser. Det var nog just detta som gjorde att jag plockade upp boken på studentbokhandeln den där gången för tio år sedan. Nyfikenhet, helt enkelt. Vad är det som är så känsligt att man inte ens får tala om det? De delar av boken som jag har läst skiljer på olika folkstammar, och hänvisar också till olika fysiska mått.
En snabb sondering via google sätter BL i ett ganska bistert sammanhang. Wikipedia har en mycket omfattande artikel om den gamla docenten i fysisk antropologi. Och studenttidningen Ergo har ett bra granskande reportage om honom och rasbiologiska institutet. Än mer betänksam blir jag när jag ser vilka som hänvisar till honom.
Boken är utgiven på ett förlag som heter IFF - institutet för framtiden (inte att förväxla med institutet för framtidsstudier!) Det finns mycket litet material om det sk institutet på nätet - en av de få som nämner det är den arge rättshaveristen entreprenören Lars som beskriver det som en non-profit organisation.
Boken är svårläst eftersom språket är svårt, till och med mycket svårt ibland. Följande mening är hämtad från sidan 54:
"Genom den nu så högtstående i e språkforskningen kan man också ana något (knappt dock mer) av ie:s äldsta kultur genom en analys av betydelsen av bland i e folken vitt spridda (och tydligen ej senare inlånade, utan av resp språk från "urhemmet" medförda) ordstammar." Krångligt forskarspråk, och det var just sådant språk som gjorde att jag inte läste ut boken.
Jag måste få arslet ur vagnen och slå upp ordet ras. När jag på högstadiet sa vår lärare att alla människor var samma ras. Gäller inte det eller? Jag tycker jag allt oftare läser ordet ras som någon slags särskillnad på folk. Jag blir förbryllad.
Sen finns det mycket man kan grubbla vidare över...men det orkar jag inte i dag.
Jag vet faktiskt inte. Och av PK-skäl uppmuntras man ju inte heller att tänka i den banorna vad gäller människor - bara när det gäller hundar eller andra djur.
Bertil Lundman fanns i Uppsala på min tid och hade rykte som bisarr tokstolle. Han kunde utpeka människor med "typisk förbrytarfysionomi" och lär under en föreläsning ha exemplifierat en klandervärd rasegenskap med hänvisning till professorskan Tideström. Han var en kvarleva från rasbiologiska institutets dagar och mätte entusiastiskt skallar. Men det blev ju inte så populärt efter 1945 ...