Förnuft och känsla
Jane Austen
Jag började på den här boken i november och den har ständigt legat på mitt nattygsbord, mestandes oläst.
Systrarna Elinor och Marianne (en tredje yngre syster, Margaret, anas ibland) lever med sin mor, fru Dashwood i en liten stuga - det vill säga i en mindre stuga och under knappare omständigheter än vad deras börd egentligen förtjänar. Systrarna är mycket olika - medan Marianne är mycket vacker och impulsiv känslomässigt är Elinor förnuftig. Där har vi titeln och budskapet i boken.
För ett tag sedan hörde jag en professor i filmvetenskap som skilde (om jag minns rätt) mellan situationsbaserade och karaktärbaserade filmer - alltså filmer som drivs av situationer och de som drivs fram av relationer mellan karaktärer. Förnuft och känsla hör definitivt till den senare kategorin. JA använder historien för att kontrastera skillnaderna mellan hur Elinor ser på tillvaron och hur Marianne ser på tillvaron. Till stor del händer liknande saker Elinor och Marianne men eftersom de (valde att) hantera situationerna på olika sätt, mådde de också olika dåligt. Alltså, man väljer inte hur man har det, utan hur man tar det. (Detta ställs till sin spets när Mariannes nästintill dödliga förkylning förklaras av att hon varit så lättjefull och självisk i sitt känsloliv.)
Det är övertydligt, och det, tror jag, med flit. JA är utomordentligt elak och roande i sina karikatyrer.
"Fru Ferrars var en liten mager kvinna, så rak i figuren att det gränsade till stelhet, så allvarlig till uppsynen att det gränsade till surhet. Hennes hy var gulblek, och hennes anletsdrag små, utan skönhet och av naturen uttryckslösa, men en rynka mellan ögonbrynen hade lyckligtvis räddat hennes ansikte från skammen att verka menlöst genom att ge det ett markant uttryck av högmod och elakhet" [sid 196]
Jag skulle rent av vilja säga att hon går så långt i sina karikatyrer: jag blir irriterad snarare än engagerad i personerna. Hoppas jag slipper träffa en riktig Elinor! Hon blir för mycket, blir självuppoffrande och nästintill känslokall.
Det är spännande att få se skildringen av artonhundratalets England. Det är en liten del av det brittiska samhället vi ser: betjänter och arbetare är osynliga. Lönearbete är en hobby, men inget man kan leva på: riktiga människor lever på räntor av kapital. Detta illustreras tydligt av Edward. Riktiga människor bor i London på vintern och på godset på sommaren. Man reser runt till varandra och stannar i veckor, ja månader. Det finns tydliga regler för hur man ska uppföra sig (och samtidigt lyckas de två förväntade kärleksparen missförstå varandra... men annars blir det väl ingen historia).
Ladda ner boken gratis på project Gutenberg!
Vad roligt med en recension på den här boken. Det är nämligen en av februari månadsböcker på En bokcirkel på nätet (www.bokcirkelonline.com) så jag ska strax sätta igång och läsa den jag med.
ska bli kul att se vad du tycker om den!
Jag har nyss läst ut Förnuft och känsla, igår närmare bestämt. Jag tyckte att det var en bra bok och blev väldigt sugen på att fortsätta läsa Austen. Även om det inte direkt var en tiopoängare, och långtifrån det bästa jag läst, så blev jag mycket förtjust i personporträtten (Fru Jennings... John Dashwood...) och sättet att skriva. Tidstypiska drag - t.ex. att man inte var helt säker på vad sjukdomar orsakades av, eller överklassflickors tendens att svimma och få hysteriska anfall - finns i alla klassiker och det får man ta. En av behållningarna med att läsa böcker från andra tider är att författarna tänkte på andra sätt och tog vissa saker för självklara som vi idag bara kan förundras över.
Roligt att du tyckte om den! Jag var inte helsåld på den när jag läste den (för min del var det långt ifrån en pageturner) men det är en bok jag kommer att komma ihåg.
Very nice site. Will sure visit again.