Tandooriälgen
Tandooriälgen
Zac O'Yeah (det här bara måste vara en pseudonym!)
Årets mest oväntade läsupplevelse! Innan jag blir alltför entusiastisk måste jag tillstå att språket inte är mycket att hänga i julgranen. Verkligen. Bitvis pubertalt och lliknelser som får mig att vrida på mig. Uttryck och meningskonstruktioner som ZO säkert finissade åt när han skrev, men som nu inte känns fullt lika kul . Jag tänkte när jag läste att detta nog var ett nybörjardrag hos ZO, men enligt försättsbladet har han skrivit ett par utgivna böcker tidigare.
Ytterligare en sak som jag inte gillade, och det är verkligen en smaksak, är att boken är skriven i en genre som jag sällan eller aldrig läser: hårdkokta deckare. Detta är uppenbart i skildringen och ZO tvekar inte att beskriva det äckliga eller perversa och skildringen är mörk. Samtidigt som jag efter ett tag inser att hans huvudperson polisen Barsk, faktiskt nog kan vara ganska sympatisk.
Nåja, när jag kommit med de här brasklapparna (barsk-lapparna?!) kommer jag till det viktiga: LÄS DEN! ZO har skrivit en dystopi om ett framtida Göteborg - Gautampuri. Det är svårt att se hur lång tid fram i tiden vi befinner oss. Göteborg heter numer Gautampuri och är en underutvecklad del av den asiatiska unionen. Den svenska kulturen och människorna har låg status. Den ekologiska katastrofen har gjort Europa upp till Danmark till en öken. Det är ett fattigt och genomkorrumperat samhälle.
Teknikanvändningen är annorlunda. Istället för att som idag man använder den senaste tekniken (nåja, mer eller mindre) använder poliserna här faxar. Och Internet funkar bara ibland. samtidigt ser vi, anar vi, att det finns mer avancerad teknik, men den är inte tillgänglig för personerna vi möter i boken. Genom att läsa Tandooriälgen får jag en mycket bättre förståelse för utvecklingsländer. Jag får också en upplevelse att det finns flera sätt att organisera ett samhälle: det kapitalistiska samhällsordningen är inte den enda.
Och, som det står någonstans i boken, en gång kommer framtiden att se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet att vi levde över våra (ekologiska) tillgångar. Precis som vi idag ofta ser tillbaka på välfärdsstaten och säger detsamma. Och nästa gång jag åker till Göteborg och passerar Masthugget kommer jag att ha helt andra bilder i huvudet...
Läs mer om ZO här och här! Och läs det här blogg-inlägget om en viss verklighetsbakgrund...
Zac O'Yeah (det här bara måste vara en pseudonym!)
Årets mest oväntade läsupplevelse! Innan jag blir alltför entusiastisk måste jag tillstå att språket inte är mycket att hänga i julgranen. Verkligen. Bitvis pubertalt och lliknelser som får mig att vrida på mig. Uttryck och meningskonstruktioner som ZO säkert finissade åt när han skrev, men som nu inte känns fullt lika kul . Jag tänkte när jag läste att detta nog var ett nybörjardrag hos ZO, men enligt försättsbladet har han skrivit ett par utgivna böcker tidigare.
Ytterligare en sak som jag inte gillade, och det är verkligen en smaksak, är att boken är skriven i en genre som jag sällan eller aldrig läser: hårdkokta deckare. Detta är uppenbart i skildringen och ZO tvekar inte att beskriva det äckliga eller perversa och skildringen är mörk. Samtidigt som jag efter ett tag inser att hans huvudperson polisen Barsk, faktiskt nog kan vara ganska sympatisk.
Nåja, när jag kommit med de här brasklapparna (barsk-lapparna?!) kommer jag till det viktiga: LÄS DEN! ZO har skrivit en dystopi om ett framtida Göteborg - Gautampuri. Det är svårt att se hur lång tid fram i tiden vi befinner oss. Göteborg heter numer Gautampuri och är en underutvecklad del av den asiatiska unionen. Den svenska kulturen och människorna har låg status. Den ekologiska katastrofen har gjort Europa upp till Danmark till en öken. Det är ett fattigt och genomkorrumperat samhälle.
Teknikanvändningen är annorlunda. Istället för att som idag man använder den senaste tekniken (nåja, mer eller mindre) använder poliserna här faxar. Och Internet funkar bara ibland. samtidigt ser vi, anar vi, att det finns mer avancerad teknik, men den är inte tillgänglig för personerna vi möter i boken. Genom att läsa Tandooriälgen får jag en mycket bättre förståelse för utvecklingsländer. Jag får också en upplevelse att det finns flera sätt att organisera ett samhälle: det kapitalistiska samhällsordningen är inte den enda.
Och, som det står någonstans i boken, en gång kommer framtiden att se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet att vi levde över våra (ekologiska) tillgångar. Precis som vi idag ofta ser tillbaka på välfärdsstaten och säger detsamma. Och nästa gång jag åker till Göteborg och passerar Masthugget kommer jag att ha helt andra bilder i huvudet...
Läs mer om ZO här och här! Och läs det här blogg-inlägget om en viss verklighetsbakgrund...
Kommentarer
Trackback