To kill a mockingbird
To kill a mockingbird
Harper Lee
Då och då läser jag en bok som det nästan känns förmätet att recensera. Vad kan lilla jag säga om den här boken? Så känner jag nu. De sista dagarna har jag lyssnat mig igenom elva CD-skivor inlästa av Sissy Spacek. De sista lyssnade jag igenom igår kväll, igår natt, jag kunde inte vänta till idag att få höra hur HL skulle väva samman denna fantastiska historia. Sissy Spaceks inläsning är utmärkt och hon använder rösten till att fördjupa karaktärerna.
På ett plan handlar boken om en ung flicka (Jean Louise - Scout) i Alabama under mellankrigstiden. Scout är en levande huvudperson som reflekterar kring vad som händer i hennes lilla värld. Det är fantastiskt att följa hennes beskrivningar, som är så skickligt gjorda att man som vuxen utifrån beskrivningarna kan förstå mer av vad som händer än vad Scout själv gör.
Det är framförallt tre relationer som är - eller blir - viktiga för Scout. För det första relationen till brodern, och genom Scouts ögon ser vi också hur han utvecklas. För det andra är det relationen till fadern, advokaten Atticus. Den tredje viktiga relationen är till den svarta älskade och respekterade hushållerskan Culpurnia. Alla dessa tre kommer mig som läsare nära. Framförallt blir jag imponerad och nyfiken på personen Atticus och hur han fungerar. Sällan griper en människa tag så om mig genom boksidorna. Jag blir irriterad på honom för att hans kloka idealism får efterverkningar även på hans barn. Jag ställer mig frågan under vilka omständigheter har vi rätt att göra det vi tror på? Jag stannar upp ibland och tittar på Atticus som en far, en förälder, och häpnar över vad klok han är. Kan man vara förälder på det sätt han är? Vad kan jag lära mig av det?
Huvudberättelsen i boken är den rättegång mot Tom Robinson, en svart, genomhederlig småbarnsfar som blir anklagad för att ha våldtagit en fattig vit nittonåring där Atticus är försvarsadvokat. Jag vill inte berätta för mycket kring rättegången och vad som händer, skildringen av den är så intensiv att jag la ifrån mig vad jag hade för händer och bara lyssnade intensivt.
Boken är så mycket mer än en skildring av rasförhållanden och människors förhållanden till varandra. Jag skrev ovan om karaktären Atticus, som i sig är otroligt intressant. I historien finns även en bihistoria, den om grannen Boo Radley, som engagerar barnen. HL skildrar på ett fint sätt ett antal episoder i Scouts liv under denna tid. Eisoderna är så fina att man kommer ihåg dem för sin egen skull, men samtidigt utgör de en integrerad del av historien.
Den här boken innehåller mycket. Jag tror inte att jag på en genomlyssning har trängt igenom den. Jag tror inte jag kan göra den rättvisa genom den här beskrivningen. I början påmindes jag gång på gång av Donna Tartts "the little firend" - kan hon ha varit inspirerad av "to kill a mockingbird", tro?
För övrigt kan tilläggas att boken räknas till de absolut främsta amerikanska romanerna och den har också blivit bannlyst. På about.com:classic litterature finns mer om boken. Och lite spekulationer....
Harper Lee
Då och då läser jag en bok som det nästan känns förmätet att recensera. Vad kan lilla jag säga om den här boken? Så känner jag nu. De sista dagarna har jag lyssnat mig igenom elva CD-skivor inlästa av Sissy Spacek. De sista lyssnade jag igenom igår kväll, igår natt, jag kunde inte vänta till idag att få höra hur HL skulle väva samman denna fantastiska historia. Sissy Spaceks inläsning är utmärkt och hon använder rösten till att fördjupa karaktärerna.
På ett plan handlar boken om en ung flicka (Jean Louise - Scout) i Alabama under mellankrigstiden. Scout är en levande huvudperson som reflekterar kring vad som händer i hennes lilla värld. Det är fantastiskt att följa hennes beskrivningar, som är så skickligt gjorda att man som vuxen utifrån beskrivningarna kan förstå mer av vad som händer än vad Scout själv gör.
Det är framförallt tre relationer som är - eller blir - viktiga för Scout. För det första relationen till brodern, och genom Scouts ögon ser vi också hur han utvecklas. För det andra är det relationen till fadern, advokaten Atticus. Den tredje viktiga relationen är till den svarta älskade och respekterade hushållerskan Culpurnia. Alla dessa tre kommer mig som läsare nära. Framförallt blir jag imponerad och nyfiken på personen Atticus och hur han fungerar. Sällan griper en människa tag så om mig genom boksidorna. Jag blir irriterad på honom för att hans kloka idealism får efterverkningar även på hans barn. Jag ställer mig frågan under vilka omständigheter har vi rätt att göra det vi tror på? Jag stannar upp ibland och tittar på Atticus som en far, en förälder, och häpnar över vad klok han är. Kan man vara förälder på det sätt han är? Vad kan jag lära mig av det?
Huvudberättelsen i boken är den rättegång mot Tom Robinson, en svart, genomhederlig småbarnsfar som blir anklagad för att ha våldtagit en fattig vit nittonåring där Atticus är försvarsadvokat. Jag vill inte berätta för mycket kring rättegången och vad som händer, skildringen av den är så intensiv att jag la ifrån mig vad jag hade för händer och bara lyssnade intensivt.
Boken är så mycket mer än en skildring av rasförhållanden och människors förhållanden till varandra. Jag skrev ovan om karaktären Atticus, som i sig är otroligt intressant. I historien finns även en bihistoria, den om grannen Boo Radley, som engagerar barnen. HL skildrar på ett fint sätt ett antal episoder i Scouts liv under denna tid. Eisoderna är så fina att man kommer ihåg dem för sin egen skull, men samtidigt utgör de en integrerad del av historien.
Den här boken innehåller mycket. Jag tror inte att jag på en genomlyssning har trängt igenom den. Jag tror inte jag kan göra den rättvisa genom den här beskrivningen. I början påmindes jag gång på gång av Donna Tartts "the little firend" - kan hon ha varit inspirerad av "to kill a mockingbird", tro?
För övrigt kan tilläggas att boken räknas till de absolut främsta amerikanska romanerna och den har också blivit bannlyst. På about.com:classic litterature finns mer om boken. Och lite spekulationer....
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag läste den här boken första året på gymnasiet, och å, vad jag tyckte att den var bra! Kanske dags att läsa om den snart.
Postat av: Johanna på bokidioten
Ja! Det rekommenderar jag varmt. Jag läste den också på gymnasiet men fick ut så mycket mer av den nu.
Postat av: Kersti
Jag läste den nu i höstas den var helt klart läsvärd. Det finns mycket i den att fundera över.
/Kersti
Postat av: Tekoppen
Jag har lovat vänner att läsa denna bok men aldrig känt någon riktig lust. Förrän nu, av din ytterst levande recension. Tack Johanna!
Postat av: Johanna/bokidioten
Kersti: håller med dig även här! Det är absolut en bok att läsa om.
Tekoppen: detta är en LÄSVÄRD klassiker. Bara att gratulera att du har denna fantastiska läsupplevelse kvar!
Trackback