Möte med Rama
Möte med Rama
Arthur C Clarke
Detta är en riktigt bra SF av den gamla skolan!
Man upptäcker en asteriod som närmar sig jorden och skickar dit ett rymdskepp för att undersöka den. Man har inte mycket tid på sig, för asterioden, som döps till Rama efter en indisk gud, kommer snart att komma för nära jorden. Asterioden visar sig var en cylinder och besättningen på rymdskeppet tar sig in i den och undersöker den invändigt. Man får glimtar av ett främmande folk och en främmande värld, men Rama behåller de flesta av sina hemligheter. Just denna frustration, man har ont om tid på sig och att Rama inte avslöjar nästan någonting av sina hemligheter, gör boken så bra.
När man läser SF av den gamla skolan kan man fundera på hur man ser på framtiden. Många - de flesta framtidsbeskrivningar innehåller av nödvändighet en viss extrapolering av nutiden. Delvis är det just dessa extrapoleringar som gör att en framtidsbeskrivning åråldrig efter ett tag. En andra observation är vilka saker i framtiden man väljer att fokusera på. Varför är det just rymden som gäller? Och då så mycket rymdskepp? Och var, var är kvinnorna! (Och här kommer väl alla SF-kännare att säga Ursula LeGuin, men detta är en författare, och på så sätt nästintill ett alibi, för de flesta andra författare har liksom glömt bort kvinnorna). Boken möte med Rama innehåller få kvinnor, mest framträdande är skeppsläkaren, och ett par beskrivningar av henne får mig nästan att stöna av irritation. Det är som om hon antingen får vara kvinna eller kompetent. Men inte båda sakerna samtidigt! Att vara kvinna är uppenbarligen en stor nackdel i framtiden.
Arthur C Clarke
Detta är en riktigt bra SF av den gamla skolan!
Man upptäcker en asteriod som närmar sig jorden och skickar dit ett rymdskepp för att undersöka den. Man har inte mycket tid på sig, för asterioden, som döps till Rama efter en indisk gud, kommer snart att komma för nära jorden. Asterioden visar sig var en cylinder och besättningen på rymdskeppet tar sig in i den och undersöker den invändigt. Man får glimtar av ett främmande folk och en främmande värld, men Rama behåller de flesta av sina hemligheter. Just denna frustration, man har ont om tid på sig och att Rama inte avslöjar nästan någonting av sina hemligheter, gör boken så bra.
När man läser SF av den gamla skolan kan man fundera på hur man ser på framtiden. Många - de flesta framtidsbeskrivningar innehåller av nödvändighet en viss extrapolering av nutiden. Delvis är det just dessa extrapoleringar som gör att en framtidsbeskrivning åråldrig efter ett tag. En andra observation är vilka saker i framtiden man väljer att fokusera på. Varför är det just rymden som gäller? Och då så mycket rymdskepp? Och var, var är kvinnorna! (Och här kommer väl alla SF-kännare att säga Ursula LeGuin, men detta är en författare, och på så sätt nästintill ett alibi, för de flesta andra författare har liksom glömt bort kvinnorna). Boken möte med Rama innehåller få kvinnor, mest framträdande är skeppsläkaren, och ett par beskrivningar av henne får mig nästan att stöna av irritation. Det är som om hon antingen får vara kvinna eller kompetent. Men inte båda sakerna samtidigt! Att vara kvinna är uppenbarligen en stor nackdel i framtiden.
Kommentarer
Trackback