Kärlek, mat & missöden
Kärlek, mat & missöden
Anthony Capella
Den här boken är så... dålig men samtidigt har den något speciellt som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig.
Boken utspelar sig kring ett fåtal tjugoåringar i Rom. En vacker blond, intelligent och trevlig amerikanska vid namn Laura, en väldigt italienskt påflugen och uppvaktande italiensk kypare vid namn Tomaso och hans blyga, godhjärtande och Tomasos otroligt begåvade kock- room mate Bruno.
Tomaso uppvaktar Laura för att få henne i säng och inser snabbt att maten är vägen till hennes hjärta. Det är Bruno som får laga maten, men Tomaso tar åt sig äran. Som väntat leder detta till förvecklingar. Inte minst när Bruno förälskar sig i Laura.
Boken är full av plattityder. Lite extra kritisk är jag såklart eftersom jag har bott i Rom och kan känna ett stygn av avundsjuka när andra uttalar sig tvärsäkert om livet där - framförallt när jag tycker att de har fel. Inte farao dricker man cappuccino bara på morgonen?! Det är väl caffe latte som man enbart dricker på morgonen? Jag stör mig med andra ord på mycket av Rom-skildringen.
Jag sträckläste den här boken och det har ingenting att göra med kärlekshistorien. Men maten! AC kan beskriva mat så att man bara längtar efter riktig italiensk mat! Ibland när jag läste boken fick jag ställa mig och laga till en enklare anti-pasto bara för jag blev så oerhört sugen. Här finns bokens stora fördel: matbeskrivningarna. Här har vi ett nästintill outnyttjat koncept och jag lovar, kan man skriva så jag stiger upp och lagar mat efter klockan nio på kvällen, då finns det något där.
Anthony Capella
Den här boken är så... dålig men samtidigt har den något speciellt som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig.
Boken utspelar sig kring ett fåtal tjugoåringar i Rom. En vacker blond, intelligent och trevlig amerikanska vid namn Laura, en väldigt italienskt påflugen och uppvaktande italiensk kypare vid namn Tomaso och hans blyga, godhjärtande och Tomasos otroligt begåvade kock- room mate Bruno.
Tomaso uppvaktar Laura för att få henne i säng och inser snabbt att maten är vägen till hennes hjärta. Det är Bruno som får laga maten, men Tomaso tar åt sig äran. Som väntat leder detta till förvecklingar. Inte minst när Bruno förälskar sig i Laura.
Boken är full av plattityder. Lite extra kritisk är jag såklart eftersom jag har bott i Rom och kan känna ett stygn av avundsjuka när andra uttalar sig tvärsäkert om livet där - framförallt när jag tycker att de har fel. Inte farao dricker man cappuccino bara på morgonen?! Det är väl caffe latte som man enbart dricker på morgonen? Jag stör mig med andra ord på mycket av Rom-skildringen.
Jag sträckläste den här boken och det har ingenting att göra med kärlekshistorien. Men maten! AC kan beskriva mat så att man bara längtar efter riktig italiensk mat! Ibland när jag läste boken fick jag ställa mig och laga till en enklare anti-pasto bara för jag blev så oerhört sugen. Här finns bokens stora fördel: matbeskrivningarna. Här har vi ett nästintill outnyttjat koncept och jag lovar, kan man skriva så jag stiger upp och lagar mat efter klockan nio på kvällen, då finns det något där.
Kommentarer
Trackback