Skymningens nådatid

Skymningens nådatid
Vibeke Ohlsson

Jag gav upp i slutet av april

Jag gillar böcker om antikens Rom. Jättemycket. Jag har läst böckerna om Sabina flera gånger. Jag har till och med traskat omkring i Suburra och försökt förstå, få en känsla av den tiden, den verkligheten. Ändå lägger jag den här boken åt sidan. I alla fall för tillfället.

Det bärande temat i boken är romaren, uppkomlingen, lägerprefekten Gnaeus Ulpius Saio och hans självrannsaken inför hustrun Priscillas självmord, som, i alla fall i början av boken, tycks oförklarligt, som ett modets nyck.

Jag vet att
boktokig tycker om boken. Men för mig blev skildringen av självmordet för jobbigt. Det var ingen glädje att läsa och jag märkte att jag endast motvilligt tog upp boken: ett tag envisades jag, tänkte att självmordet måste försvinna ur fokus, men jag märkte aldrig att det gjorde det. 

Man skulle kunna tycka att det är modigt att skriva på ett så avväpnande sätt om ett självmord. För mig blev det tvärtom, och jag kände mig illa till mots av att VO valt just ett självmord som navet i boken.
 
Jag vet inte om boken har någon relation till böckerna om Sabina? Någon som vet? 

Kommentarer
Postat av: Lyran

Nej, jag tror inte att boken har någon direkt koppling till böckerna om Sabina. Däremot finns en koppling till "Vinden går över gräset" som handlar om Eirene, kvinnan som Saio bedrog sin hustru med.

Jag tycker att de här böckerna är klart sämre än serien om Sabina. Fast de är allt fortfarande läsvärda :)

Postat av: Johanna/bokidioten

tack för att du kunde stilla min nyfikenhet på den punkten!

2008-05-30 @ 18:19:50
URL: http://www.bokidioten.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback