Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Linda Skugge
Jag har alltid varit skeptisk mot LS. Hon har varit för högröstad, för självsäker i sina åsikter och allmänt störig. Jag har reviderat min bild av henne nu. LS skriver alltid som om hon har rätt. Detta i sig kan låta självklart - men hon skriver på ett sätt som att det är självklart att hon har rätt, hon kan inte ha fel. Underförstått att alla andra är idioter. Detta är mycket trevligt när man delar hennes åsikter. Jag kan få en känsla av "way to go, Linda! Du och jag är väldigt lika" Men jävligt störande när man inte gör det.
Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad är en samling av LS krönikor. Lagom långa. Boken har jag förvarat vid badkaret men ofta har jag burit omkring med den - det har helt enkelt varit svårt att avstå från den. Som när man köper en box med avsnitt från sin favoritsåpa och inte kan låta bli att titta på bara en till.
LS skriver personligt. Hon är öppen med sina fobier, med sin känsla av utanförskap under tonårstiden. Däremot står det inte en mening om hennes man/sambo/barnets pappa. Hon skriver så att man ser (man tycker sig se?) att Linda är en känslig människa och att hon slår under underläge. Denna känsla står i bjärt kontrast mot hennes tvärsäkra åsikter, hennes stöddighet. Jag får inte bilderna att gå ihop innan jag inser att det är skillnaden mellan bilden inåt (självbilden) och bilden utåt (det hon förmedlar till andra). Kanske är många så?
LS har inte alltid på fötterna. Hon kan argumenterna tendensiöst och övergeneralisera bevis. Forskaren i mig blir bitvis upprörd. Men hon gör det öppet och i många fall reflekterar krönikorna debatt med läsarna. Detta är en bra bok som borde ligga på bordet i alla väntrum istället för sönderlästa hänt i veckan. För de här är bra!
Linda Skugge
Jag har alltid varit skeptisk mot LS. Hon har varit för högröstad, för självsäker i sina åsikter och allmänt störig. Jag har reviderat min bild av henne nu. LS skriver alltid som om hon har rätt. Detta i sig kan låta självklart - men hon skriver på ett sätt som att det är självklart att hon har rätt, hon kan inte ha fel. Underförstått att alla andra är idioter. Detta är mycket trevligt när man delar hennes åsikter. Jag kan få en känsla av "way to go, Linda! Du och jag är väldigt lika" Men jävligt störande när man inte gör det.
Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad är en samling av LS krönikor. Lagom långa. Boken har jag förvarat vid badkaret men ofta har jag burit omkring med den - det har helt enkelt varit svårt att avstå från den. Som när man köper en box med avsnitt från sin favoritsåpa och inte kan låta bli att titta på bara en till.
LS skriver personligt. Hon är öppen med sina fobier, med sin känsla av utanförskap under tonårstiden. Däremot står det inte en mening om hennes man/sambo/barnets pappa. Hon skriver så att man ser (man tycker sig se?) att Linda är en känslig människa och att hon slår under underläge. Denna känsla står i bjärt kontrast mot hennes tvärsäkra åsikter, hennes stöddighet. Jag får inte bilderna att gå ihop innan jag inser att det är skillnaden mellan bilden inåt (självbilden) och bilden utåt (det hon förmedlar till andra). Kanske är många så?
LS har inte alltid på fötterna. Hon kan argumenterna tendensiöst och övergeneralisera bevis. Forskaren i mig blir bitvis upprörd. Men hon gör det öppet och i många fall reflekterar krönikorna debatt med läsarna. Detta är en bra bok som borde ligga på bordet i alla väntrum istället för sönderlästa hänt i veckan. För de här är bra!
Kommentarer
Trackback