den sista hemligheten
Ian Caldwell & Dustin Thomason
Läs inte den här boken! Jag köpte den på norska för ett par år sedan (om någon, trots detta inlägget, fortfarande intresserade av att läsa boken, har jag lagt ut den på bookmooch) och orkade mig igenom de första femtio sidorna. Sedan kändes det inte mödan värt längre. När jag nu hittade den som ljudbok på min lokala biblioteksfilial slog jag till och lånade den. Och lyssnade. Och lyssnade. För det är en väldigt lång bok (som skulle mått toppen av en hårdhänt redaktör).
Boken handlar egentligen om en annan bok: Hypnerotomachia Poliphili som faktiskt finns på riktigt). Vår huvudperson, Tom, delar rum med en inbunden forskartyp, Paul. Paul och Tom har länge delat fascinationen, besattheten, över boken. Toms far ägnade hela sitt liv åt boken och därför, när Tom blir alltmer uppslukad av boken på bekostnad av hela sitt sociala liv, hoppar han av. Medan Paul fortsätter enträget.
Denna bok är en blandning mellan "national treasure" (ni vet, den där filmen med Nicholas Cage) och da vinci-koden blandat med Stephen Kings ordrikedom och en rejäl dos aka-porn.
Boken Hypnerotomachia Poliphili, är i själva verket en kod som är svår att knäcka och det antyds att det är en rejäl hemlighet den skyddar. Och det finns konkurrerande forskare som försöker ta åt sig äran. Denna, i botten ganska spännande historia, blandas upp med nostalgisk aka-porn. Författarna skriver nostalgiskt om Princetons studentikosa sida. Vi får följa med ner i tunnlarna under Princeton, följa med på studentklubb, in på biblioteket. Och att skildra Princeton känns bitvis som ett viktigare syfte för författarna än att driva historien framåt.
En reflektion över boken: detta är en grabbig bok! Det finns en tjej med, flickvän till Tom, men det Princeton de skildrar är grabbarnas universitet. Och de känslor de skildrar, det sätt de skildrar på (och nu är jag ute på hal mark, jag vet det) är grabbigt.
Nej, ända anledningen till att jag lyssnade klart på boken är att jag ville veta vad den sista hemligheten är. Om någon annan undrar så kan ni e-posta mig istället för att plöja klart boken. För det är den inte värd.
Den där boken tror jag att jag har läst och tyckt riktigt illa om. Jag borde alltså veta vad hemligheten är, men det har jag helt och hållet glömt. Så intressant var den gigantiska hemligheten, tydligen.
Stephen King skrev någonstans att som författare är det betydligt mer effektivt att låta läsaren själv tänka sig monstret än att beskriva det. Och det är lite så författarna gär här: man litar på att hemligheten är så lockande att läsaren orkar ta sig igenom. Men någonstans för mig kom istället tanken att det finns ingen hemlighet som är så fantastisk att det motiverar alla de här sidorna med pladder.
Men jag som tyckte den här boken var riktigt bra!!! Så om du fortfarande är sugen på att läsa den - kom till boktoka och få en riktigt positiv recension istället.
Smaken är ju olika.
Vad glad jag är att du uppskattade den! Det är så personligt vad man faller för - tänk vad svårt det måste vara att sitta på bokförlag och välja ut vilka böcker som ska ges ut! Känner du behov av ett extra ex på norska är det bara att säga till!
Boktoka, var finns du? Länken funkar inte!
Har också läst boken, eller ja, jag har försökt läsa den, men gillade den inte och gav upp. Läste dock slutet eftersom jag inte hade tålamod att plöja igenom hela boken, men kommer inte ihåg något av det. Är dock inte tillräckligt nyfiken på svaret för att e-posta dig. :)
Boken engagerar - antingen gillar man den eller så tål man den inte, tydligen! Ångrar du dig angående slutet får du höra av dig ;)