bokidioten

Ett oskrivet blad
Marie Hermansson

Jag har läst böcker att MH tidigare och även om hon inte tillhör mina absoluta favoriter är hon klart läsvärd. En antydan till psykologisk thriller, en klangbotten har hon i att skildra människor och förklara varför de gör som de gör.

I den här boken får vi träffa två människor som lever i utanförskap (för att använda den nuvarande regeringens terminologi): Reine är uppväxen på barnhem, har klumpfot, och har alltid levat brevid samhället, även när han yrkesarbetat. Nu är han sjukpensionär. Angela är fet och sluten. Och genom en slump träffas de och blir vänner. För att så smånigom gifta sig. Och, till Reines förvåning och glädje, blir de föräldrar fastän de bägge passerat fyrtio. Barnet, Bjarne, är sjukt (den här boken klarar inte min bokmärkning!). Reine försöker hitta en lösning och det slutar med en kidnappning av ett annat barn. Och i denna kamp börjar han för första gången få veta vem Angela är. 

Vissa delar av boken har jag läst översiktigt för det har varit för jobbigt att läsa om människor som far så illa. När jag lägger  ifrån mig boken inser jag att MH har fått mig att förstå nästan alla personer de skildrar, varför de gör som de gör. Och det gör boken läsvärd.