Skumtimmen
Skumtimmen
Johan Theorin
Den här deckaren är andlöst (och ändlöst!) spännande fastän den inte klarar min bokmärkning. Vissa delar fick jag läsa översiktligt för det var helt enkelt för jobbigt att läsa.
Julia tappade bort sin son på alvaret på Öland för många år sedan. Sedan dess har hon sörjt och hennes liv har gått i stå. Hennes far ringer plötsligt och vill att hon kommer - han tror sig förstå lite mer om vad som hände den där dimmiga natten. Detta skulle kunna vara en tämligen banal historia men är det inte. Boken bygger inte främst på tanken om sonen Jens lever eller är död. Det är andra faktorer som driver historien framåt.
Efteråt, vad jag minns av boken, förutom att jag kommer att försöka läsa annat han skrivit också, är den fina skildringen av en semesterbygd i vardagstider. De få som bor kvar, hur de lever och förhåller sig till varandra, och allt detta liv och all historia som finns bortanför semesteridyllen. Jag minns också hur fint JT skildrar hur Julia växer även genom det smärtsamma. Jag vill, när jag läst färdigt boken, gärna veta hur det går för henne i framtiden - jag (och huvudpersonen) har kommit förbi det stadium när tankarna fastnar på hur hennes liv skulle sett ut om inte Jens hade försvunnit på alvaret.
Johan Theorin
Den här deckaren är andlöst (och ändlöst!) spännande fastän den inte klarar min bokmärkning. Vissa delar fick jag läsa översiktligt för det var helt enkelt för jobbigt att läsa.
Julia tappade bort sin son på alvaret på Öland för många år sedan. Sedan dess har hon sörjt och hennes liv har gått i stå. Hennes far ringer plötsligt och vill att hon kommer - han tror sig förstå lite mer om vad som hände den där dimmiga natten. Detta skulle kunna vara en tämligen banal historia men är det inte. Boken bygger inte främst på tanken om sonen Jens lever eller är död. Det är andra faktorer som driver historien framåt.
Efteråt, vad jag minns av boken, förutom att jag kommer att försöka läsa annat han skrivit också, är den fina skildringen av en semesterbygd i vardagstider. De få som bor kvar, hur de lever och förhåller sig till varandra, och allt detta liv och all historia som finns bortanför semesteridyllen. Jag minns också hur fint JT skildrar hur Julia växer även genom det smärtsamma. Jag vill, när jag läst färdigt boken, gärna veta hur det går för henne i framtiden - jag (och huvudpersonen) har kommit förbi det stadium när tankarna fastnar på hur hennes liv skulle sett ut om inte Jens hade försvunnit på alvaret.
Kommentarer
Trackback