bokidioten

Barns tankar om barn
Grethe Dirckinck-Holfeld

Konceptet är gammalt. Vad barn säger - framförallt när de talar på de vuxnas planhalva - blir ibland väldigt sött. En dansk jounalist har besökt skolor/förskolor och lyssnat på 6-10 åringar när de pratar om barn. Om hur barn kommer ut, exempelvis:

Om man har vattenskalle behöver man inte lära sig simma

Det som slår mig när jag läser boken är vad lite barnen förstår (jo, klart jag inser att urvalet är lite biased - att det är roligare att ta med tokiga svar än korrekta svar) av hur världen fungerar. En sju-åtta-åring är ganska stor. Det är lätt att utgå ifrån att de förstår. Det där sista hände mig förra veckan. Jag och stora sonen, snart sex, var på besök hos en familj och jag skulle övertyga katten att gå ut. Han tvekade, inte minst för att sonen stod och lockade in honom samtidigt. Jag bad sonen att sluta locka på katten men han fortsatte ändå och jag blev irriterad på honom. Efteråt frågar sonen: mamma, vad betyder locka?

Den här boken är en bagatell som man snabbt läser igenom. Men den kan också leda till eftertanke.