Det tredje tecknet
Yrsa Sigurardóttir
Undrar just hur många deckare jag läst vid det här laget? Den här har i alla fall en ny vinkling: trettiosexårig ensamstående tvåbarnsmamma som är advokat i Reykavik kontaktas via ombudet Mathew av en mycket förmögen tysk familj vars son mördas vid universitetet i Reykavik. De är övertygade om att polisen gripit fel mördare och anställer därför Thora för att se över undersökningen. Spåren leder till medeltidens island och fram till häxkonst i dagens Reykavik.
Den riktiga behållningen av den här boken var Thora och samspelet med Matthew. Deras förhållande är fränt och de munhuggs med ett språk som får mig att häpna. Intrigen är väl sammansatt och jag är sugen på att läsa mer av henne för hon har gjort mig nyfiken på karaktärerna. Inget himlastormande, men god underhållning.
Jag har bara läst bok två om Thora och störde mig enormt på just henne. Att hon agerade så självsvåldigt och helt enkelt idiotiskt. Och dessutom fick beröm av polisen i slutändan. Det gjorde att jag tappade intresset för Yrsa S. Men storyn var bra och var det som höll mig kvar i boken. Hade inte den varit lockande så hade jag nog inte läst färdigt.
Ojdå. Kanske är ettan bättre? I ettan agerar hon verkligen inte självsvådligt. Jag ogillar också det där våpigt självsvådliga somm vissa deckarkvinnor ägnar sig åt. Bra att storyn håller i alla fall!
Kul att du läser deckare! Själv har jag äntligen börjat lyssna på Män som hatar kvinnor. Det verkar ju trendigt i dessa tider... Eller ja, att se filmen that is. Böckerna verkar ju alla ha läst för eoner år sen.
Min blogg verkar ha urartat från filmblogg till pysselblogg förresten. Som glad amatör inväntar jag med spänningen en kommentar från ett pysselproffs som du!
kramkram