På spaning efter William Shakespeare
På spaning efter William Shakespeare
Bill Bryson
När jag var barn läste jag en science fiction där alla som skulle emigrera från jorden fick ta med sig en bok. Den familj vi fick följa tog med sig William Shakespears samlade verk, en reparationshandbok, en hästbok och en anteckningsbok. Så högt värderades alltså Shakespeare: en kulturskatt att ta med sig när man skulle starta en ny civilisation.
Shakespeare är ett viktigt namn inom litteraturen, även om jag är beredd att sätta en rejäl slant på att de flesta av oss inte vet varför han har en sådan särställning. Det lär vi oss inte heller i BBs bok. BB (som också har skrivit en kortfattad historik om nästan allting) har skrivit en tunn bok om allt vi vet om personen Shakespeare. Inte det vi tror oss veta, utan det vi faktiskt vet. Det är därför, säger BB, som boken är så tunn.
När jag läser boken lär jag mig skilja på Shakespeare som ikon, fiktiv person och personen Shakespear. Man vet mycket lite om Shakespeare - man vet inte ens hur han såg ut. Man vet varifrån han kommer, vem han var gift med, hur många barn han fick, lite om livet i teatertruppen, ungefär vilka verk han skrev. Några juridiska dokument har återfunnits, likaså hans testamente. Långa perioder i hans liv vet man inte vad han gjort eller var han varit. Kort sagt, vi vet mycket lite om den person som har skrivit de verk som är så hyllade. (Nästa fråga är varför vi ska veta det...)
BB redogör för olika perioder i William Shakespears liv och sådant som hänt runt honom som i rimlighetens namn borde ha påverkat honom (sonens död, pesten, teatern the Globes tillblivelse etc). Han drar också slutsatsen att Shakespear som person verkar ha varit duktig på att skriva även om sådant (känslor) som han inte kände (till).
Jag gillar hans sätt att skriva - när han grottar in sig i (tråkiga) detaljer har han en underbar förmåga att komma med en komisk kommentar. Han tycks vara en duktig vetenskapsjournalist och jag tror att han vet vad han talar om. Trots detta blir det bitvis mördande trist. Bokens ungefär tvåhundra sidor har tagit mig två veckor att ta mig igenom och jag märker att mitt intresse avtar nästan på en gång när jag plockat upp den. Ingen page-turner, med andra ord.
Boken har givit mig insikt om vad lite vi vet. Ibland talar man om vad lite man vet om Jesus som historisk person. Uppenbarligen gäller detta även Shakespeare. En liknande parallell kan vi dra mellan bibeln och Shakespears samlade verk. Jag har ganska länge varit medveten om att innehållet i Bibeln varit föremål för kontroverser och att det inte alltid varit självklart vad som ska räknas dit. Detsamma gäller Shakespears samlade verk: Tidigt (men efter hans död) samlades hans skådespel ihop och publicerades, något som var långt ifrån en självklarhet och efter det har samlingen reviderats. Alla hans pjäser finns inte bevarade.
Jag börjar fundera på vad som sparas, vad som koms ihåg och vem som står för detta kollektiva minne och hur intressanta detaljer sållas fram. Hur hade vi sett på Shakespeare om hans pjäser inte bevarats? Hur hade vi uppfattat honom om någon som träffat honom skrivit en biografi om honom? Hur hade han själv velat bli ihågkommen? Och den svåraste frågan - vilken roll spelar personen Shakespeare för hur vi läser och uppfattar hans verk?
Bill Bryson
När jag var barn läste jag en science fiction där alla som skulle emigrera från jorden fick ta med sig en bok. Den familj vi fick följa tog med sig William Shakespears samlade verk, en reparationshandbok, en hästbok och en anteckningsbok. Så högt värderades alltså Shakespeare: en kulturskatt att ta med sig när man skulle starta en ny civilisation.
Shakespeare är ett viktigt namn inom litteraturen, även om jag är beredd att sätta en rejäl slant på att de flesta av oss inte vet varför han har en sådan särställning. Det lär vi oss inte heller i BBs bok. BB (som också har skrivit en kortfattad historik om nästan allting) har skrivit en tunn bok om allt vi vet om personen Shakespeare. Inte det vi tror oss veta, utan det vi faktiskt vet. Det är därför, säger BB, som boken är så tunn.
När jag läser boken lär jag mig skilja på Shakespeare som ikon, fiktiv person och personen Shakespear. Man vet mycket lite om Shakespeare - man vet inte ens hur han såg ut. Man vet varifrån han kommer, vem han var gift med, hur många barn han fick, lite om livet i teatertruppen, ungefär vilka verk han skrev. Några juridiska dokument har återfunnits, likaså hans testamente. Långa perioder i hans liv vet man inte vad han gjort eller var han varit. Kort sagt, vi vet mycket lite om den person som har skrivit de verk som är så hyllade. (Nästa fråga är varför vi ska veta det...)
BB redogör för olika perioder i William Shakespears liv och sådant som hänt runt honom som i rimlighetens namn borde ha påverkat honom (sonens död, pesten, teatern the Globes tillblivelse etc). Han drar också slutsatsen att Shakespear som person verkar ha varit duktig på att skriva även om sådant (känslor) som han inte kände (till).
Jag gillar hans sätt att skriva - när han grottar in sig i (tråkiga) detaljer har han en underbar förmåga att komma med en komisk kommentar. Han tycks vara en duktig vetenskapsjournalist och jag tror att han vet vad han talar om. Trots detta blir det bitvis mördande trist. Bokens ungefär tvåhundra sidor har tagit mig två veckor att ta mig igenom och jag märker att mitt intresse avtar nästan på en gång när jag plockat upp den. Ingen page-turner, med andra ord.
Boken har givit mig insikt om vad lite vi vet. Ibland talar man om vad lite man vet om Jesus som historisk person. Uppenbarligen gäller detta även Shakespeare. En liknande parallell kan vi dra mellan bibeln och Shakespears samlade verk. Jag har ganska länge varit medveten om att innehållet i Bibeln varit föremål för kontroverser och att det inte alltid varit självklart vad som ska räknas dit. Detsamma gäller Shakespears samlade verk: Tidigt (men efter hans död) samlades hans skådespel ihop och publicerades, något som var långt ifrån en självklarhet och efter det har samlingen reviderats. Alla hans pjäser finns inte bevarade.
Jag börjar fundera på vad som sparas, vad som koms ihåg och vem som står för detta kollektiva minne och hur intressanta detaljer sållas fram. Hur hade vi sett på Shakespeare om hans pjäser inte bevarats? Hur hade vi uppfattat honom om någon som träffat honom skrivit en biografi om honom? Hur hade han själv velat bli ihågkommen? Och den svåraste frågan - vilken roll spelar personen Shakespeare för hur vi läser och uppfattar hans verk?
Kommentarer
Trackback