Jag läser inte ut allt
Jag har svårt för de böckerna. När jag börjar på en sådan bok och den inte lyckas engagera mig övergår den från att vara plus-energi till att vara minus-energi. Den ligger på nattygsbordet och får sällskap med mer attraktiva kompisar. Och jag ser den försakade boken, tänker att jag SKA läsa ut den, men kan inte riktigt komma mig för. Extra illa är det med böcker jag har fått låna. För de måste ju vara bra, eller hur?
Det kan finnas många anledningar till att jag tappar intresset för en bok. Den kanske helt enkelt är för kass. Eller kräver mer än vad jag har att investera. Eller, helt enkelt, jag kommer inte in, hittar inte tråden, förstår inte hur den kan engagera mig.
Pamuk - snö (datum jag gav upp: 14 februari 2007)
Jag hade mycket goda intentioner och tyckte inlednignsvis att den gav mig mycket. Jag njöt av språket, av att det märktes att Pamuk lekte med språket och med kompositionen. Min akademinska sida fick också sin dos: skildringen av Turkiet, och hur man förhåller sig till religion, till Europa, periferin förhåller sig till centrum, att man har en historia som man uppfattar som annorlunda - engagerade mig.
Boken är tung. Vanligtvis läser jag minst 50 sidor varje kväll med lätthet. Här, efter tio sidor, var huvudet fullt. Det gjorde att det var svårt att inte tappa spåret . Romanen började kännas oändlig.
Men den riktiga dödsstöten fick boken när jag läste vad Bodil Malmsten tyckte om den. Boken som jag kämpade med att lära känna - precis som man kan kämpa med att förstå hur en person man inte har så mycket gemensamt med fungerar - tapapde sin magi. Jag hade följt Ka på gatorna, och plötsligt blev han bara en självcentrerad man som lullade omkring medan saker hönde omkring honom. Jag tapapde förtroendet för huvudpersonen, och jag hade inget hopp om att Ka skulle växa i boken, vilket annars skulle vara en anledning att fortsätta följa honom. Och jag hade den obehagliga misstanken att det inte var medvetet från Pamuks sida, att man medvetet försökte skildra en viss typ av människa, att han genom sitt val av huvudperson ville lära oss något. Jag fick en krypande känsla av att Ka och Pamuk var väldigt lika.
Som synes berörde boken mig även om jag inte läste ut den. Men nu tror jag att den ska få flytta från sin dåligt-samvete-plats på nattygsbordet till bokhyllan.
Jag tänker bara på "den lille vännen" i serien böcker jag inte läst ut. Trots alla mina tappra försök... Kanske får man höra en recension av henne här någongång? Det skulle vara spännande!
::David
Jag är en sån där människa som bara MÅSTE läsa ut boken jag tagit mig an, hur dålig och tråkig den än är...
Det där med att böcker som inte blir utlästa övergår från plus- till minusenergi känner jag väl igen. Jag har travar av påbörjade böcker liggande som jag har svårt att erkänna att jag aldrig kommer att läsa ut...
Jag hade länge den fixa idén att jag var tvungen att läsa ut varje bok jag hade påbörjat. Gunter Grass bok Flundran var det som slutligen botade mig.
Jaså, du fick också kämpa med den här! Skönt att inte vara ensam... vad skrev Bodil Malmsten om den, och var någonstans?
Förr gav jag aldrig upp, men nu börjar jag inse hur kort livet är : )
Tillämpar ofta "37-sidorsregeln", bara för att det är roligare än standardantalet "jag ger den här boken 50 sidor".
Jag kör standardförmulär A, nämligen 50 sidor. Jag är stolt över det. Förr hade jag 1 sida! Jag ser det som mognad.
Så många böcker, så lite tid.